Alex Schulman. Hur mår du?
- Bra. Hur mår du?

Bra. Hur var det i New York?
- Det var bra. Jag tror att Katrin hade det väldigt bra. Hon gick runt och shoppade och jag vandrade tre steg efter henne.

Hur ser Katrin ut när hon handlar? Är det vansinne i blicken på henne?
- Nej, men det är väldigt aggressivt och målmedvetet. Det är inte så att hon strosar omkring och känner på tyger, utan hon marscherar mera direkt på ett plagg och säger "den tar vi" och så går vi vidare till nästa butik. Och så fortsätter det.

Tills du är fullkomligt utblottad?
- Nej. Katrin handlar ju med egna pengar, det får man faktiskt ge henne.

Så hennes beskrivning av hur du rättfärdigar ditt dag och natt-jobbande med dyra shoppingsemestrar stämmer inte?
- Det fanns en tid när det var så, men nu är det hon som drar in de största pengarna i vårt hushåll. Det var för övrigt hon som bjöd mig på hela resan till New York.

Berätta lite om din badkarsrutin. Har den rubbats nu i och med USA-vistelsen?
- Ja det blev inget badande överhuvudtaget. Jag bad om att få bada vid något tillfälle när Katrin hälsade på en barndomsvän som hon tvingade med mig till. Men det var ändå underhållande. Den här barndomsvännens pojkvän spelade i Harlem Globetrotters, så det var jävligt roligt faktiskt. Han har alltid med sig basketbollen när han är ute på stan, så han satt där vid caféet och studsade med sin basketboll och såg vansinnigt underhållande ut.

Det låter ju som en in i märgen galen människa.
- Hela grejen är ju sjuk med Harlem Globetrotters. Det är som basketvärldens Stefan och Krister, som Filip Hammar uttryckte det. Jag tyckte att det var gulligt alltsammans. Jag blev rörd av detta.

Hur var det med flyget då? Du verkar ha överlevt.
- Ja, jag överlevde båda resorna faktiskt. Jag käkade sömnpiller som var så starka att jag inte vaknade av den kraftigaste turbulensen i SAS historia, enligt Katrin. Dessutom var jag på möte hela morgonen med någon hög chef på Ticnet där jag satt och sluddrade fram hela vår verksamhetsplan och upptäckte att jag inte kunde kommunicera. Det var jävligt läskigt, men nu har det här medlet gått ur mig. Det var jävligt starka grejer kan jag säga.

Hur påverkar dessa flygresor dig? Känner du inte att du efter varje flygresa sätter lite högre värde på livet?
- Nej, jag utgår från att jag kommer att dö när jag sätter mig i planet och sen är det en jävla otrolig bonus när jag överlever. Det är som att jag får livet på nytt efter varje flygresa. Så det är ju en väldigt belönande flygrädsla.

Du har ju hängt en del med Filip Hammar Jag har fått intrycket att han är rätt less på Sverige. Stämmer det?
- Nej, varför det?

Han verkar bara trött på vårt land. Punkt.
- Nej, det tror jag inte. Han har nog bara gått på Bjurmans och Virtanens New York-romantifikationer. Det första som hände var att vi skulle gå till Elaines, som Bjurman och Virtanen alltid skriver så mycket om. Han satt där och blev alldeles salig när ägarinnan Elaine gav honom en blick. Men jag tror att han är jäkligt glad över att vara hemma.

Sen såg ni Larry David också, läste jag.
- Ja, det var faktiskt jävligt stort.

Men är han inte förbannat överskattad numera?
- Nej, han är förbannat underskattad! Man kan aldrig överskatta personen som har skapat Seinfeld, det går ju inte.

Jo, men Curb Your Enthusiasm är inte rappt. Det är ju inte på samma nivå som Seinfeld.
- Nej, men det var ändå fullkomligt nyskapande. Utan den hade vi aldrig fått briljanta Ulveson och Herngren.

Ulveson och Herngren?
- Hahaha!

Jaha, skönjer jag viss ironi här?
- Ja, hoho, viss ironi ja.

Kan det stämma att både du och Hammar blivit lite för kända för att få bli så starstruck?
- Nämen jag tror att det blir en helt annan grej när man är i ett annat land och ser en riktigt stor stjärna. Det är skillnad på att se Uffe Ekberg på Sturecompagniet mot att se Cameron Diaz i en hotell-lobby i New York.

Jaha, jag syftade på Filip Hammar och det faktum att han lever Bjurmans och Virtanens myter.
- Jo, exakt. Det är klart att det är en myt, och jag tror att Filip älskar att gå på den myten. Det gör jag också. Jag skulle gärna sitta i New York och skriva 1 000 tecken hem om hur härligt mytiskt det alltid är i New York. Det vore grymt ju.

Hur är det att komma tillbaka på kontoret då? Mycket att ta tag i?
- Det har varit en jävligt jobbig dag faktiskt, främst för att jag var somnambul efter de här pillrena. Så har jag svarat på mejl och sådär, men nu är jag tillbaka i fas igen.

Jag sprang på er praktikant Klara häromdagen. Vad tycker vi om henne egentligen?
- Ja vet faktiskt inte. Jag står i valet och kvalet.

Jag känner också det. Jag har svårt att skapa mig en uppfattning.
- Kan du berätta, vad har du för intryck av henne?

Jag anar visst begynnande storhetsvansinne och hybris i henne och jag tycker att du borde sätta ner henne på jorden nu.
- Ja, men kan du berätta lite mer specifikt hur du kunde få den uppfattningen?

Det kan ha med att göra att hon hade svårt att tala.
- Att hon vadå?

Hon hade problem med talet, men det kanske är ö-relaterat.
- Det finns väl ingen koppling mellan storhetsvansinne och talfel?

Nä, men jag vet inte. Hon talade triumferande om sin blogg och om hur den var en av Sveriges största, men att ingen visste det. Stämmer det här, Alex?
- Nu har vi inte gått ut med de siffrorna, men hade Klara varit noterad så hade hon nog legat topp 5 på Bloggportalen.

Misstänker vi att hon kan bli ett monster till person om hon får den här bekräftelsechocken med en sådan notering?
- Det är väl klart. Här har vi en liten jänta från Gotland som kommer upp till stora världen och plötsligt så morsar Viggo Cavling på henne. Det är klart att det måste vara ett stort steg att ta. De har ju fortfarande kåpor på Gotland, så det är klart att det är omvälvande för henne.

Det här med rinnande vatten och sådant är prylar ni håller på att lära henne eller?
- Ja, vi försöker ta det steg för steg.

Hon är förälskad i någon där borta på Metronome. Kan du vara vänlig att outa honom, tack.
- Vi har trott att det var Peter Magnusson, men det var det tydligen inte, sen trodde vi att det var Henrik Bastin, den där gråhårige gamle farbrorn på Stockholm-Köpenhamn, men nu är vi lite inne på att det kan vara Micke Porseryd. Det vill säga vice vd:n på hela Metronome.

Då tycker jag att vi säger det. Att Klara har ihop det med Micke Porseryd.
- Ja, eller hon har i alla fall för avsikt att ha det.

Jag tar ett pratminus av dig där, för du menar alltså att Klara och Mikael Porseryd har ihop det?
- Ja, det kan du få.

Tack. Nu känner jag att jag behöver en rubrik av dig. Säg något spektakulärt, är du bussig.
- Carl M Sundevall kan fara åt helvete.

Bättre kan du.
- Du vill ha ett annat alltså. Hum. vänta nu. hum hum hum.

Sa du att Josef Fritzl är din förebild?
- Va?

"Josef Fritzl är min förebild - Alex Schulman talar till folket i en öppenhjärtig intervju."
- Japp. Där har du det. Där har du det.

Utmärkt. Jag ser i Schulman Show att middagen är klar.
- Ja, det stämmer. Det blev någon typ av grönsakssörja. Jag står framför den nu. Katrin har tydligen lyckats överdosera med chili, så den smakar utav bara helvete.

Då önskar jag dig en god afton.
- Detsamma. Adjö.