Damon Dash är killen som kommer till Bungalow 8, New Yorks lyxigaste klubb, endast iförd morgonrock, Rolex och en cigarr i mungipan. I en stad där alla hiphop-fans har "Scarface"-affischer på väggarna är Dash den enda som verkligen lever som Tony Montana. Han är hiphopmogulen som tillsammans med rapparen och barndomsvännen Jay-Z byggt upp "The Roc", samlingsnamnet för några av USAs snabbast växande underhållnings- och klädföretag. I dag innefattar "The Roc" skivbolaget Roc-a-Fella (omsättning: 400 miljoner dollar), klädföretaget Roc-A-Wear (omsättning: 350 miljoner dollar) och produktionsbolaget Roc-A-Films (omsättning: 100 miljoner dollar). Han är dessutom delägare i vodkaföretaget Armadale, klocktillverkaren Tirot, livsstilsmagasinet America, skomärket Pro-Keds och ytterligare tre klädmärken. Han sysselsätter mer än 500 anställda. Hans motto i livet, eller snarare hans egen slogan, är "Dash för cash".
Tidningen Fortune har kallat honom en av USAs 40 mäktigaste affärsmän under 40.
- Jag lever för pengar, men sanningen är att jag inte har en aning om hur mycket jag har just nu. Jag har nämligen sagt till min revisor att inte ringa mig förrän jag är uppe i en miljard dollar, säger han från en mobiltelefon i en limousin i London. Han är där för att knyta nya affärskontakter med bland andra Naomi Campbell (som modellar för Roc-a-wear) och Victoria Beckham (som spelat in låtar för Roc-a-fella).

Om det finns en symbol för hur hiphop idag handlar lika mycket om business som om kultur, så är det Damon Dash. Det går inte en vecka utan att affärssidorna

i New York Post skvallrar om något nytt affärsprojekt i regi av Dash. Han börjar allt mer framstå som den svarta Donald Trump. En person som lever uteslutande för makt och pengar och som inte skäms en smula för att erkänna det.
- Jag är en affärsman, inte en diplomat. Jag är bara ute efter att bli respekterad, inte omtyckt. Jag har inga problem med att folk kallar mig svin. Jag är ett svin.
Han är mycket riktigt lika känd för sina sviniga vanor som för sina rikedomar. Rapparen Kanye West, som släpper skivor på Roc-a-Fella, förevigade Dashs sviniga rykte i låten "Get them high", där han rappar "You know why me and Dame cool? We both assholes". Han är uppväxt med gatans koder för hur man gör affärer. Man visar inga svagheter, använder gärna semi-legala maffiametoder för att få sin vilja igenom, och är bara lojal mot sina allra närmaste.
- Jag har fått många fiender i den här stan, för jag tänker inte kompromissa i mina affärer bara för att någon har fått för sig att jag är deras polare. Jag har väldigt få riktiga polare.

Jay-Z är förstås en av dem. Sångerskan Aaliyah var också en av dem. De var ett par fram till att hon tragiskt dog i en flygkrasch i augusti 2001. Olyckan höll på att knäcka Dash, men i dag är han tillbaka i sina gamla banor - envist och outtröttligt festande på de hetaste, röjigaste festerna med de snyggaste tjejerna, oavsett om de råkar ligga i New York eller i Miami, Saint Tropez eller Rio de Janeiro. Bland hans partykompisar finns, förutom Jay-Z, Naomi och Posh Spice, namn som Ivana Trump, Don King och societetsbarnen i familjerna Ronson, Hilton och Hilfiger. Det är dock inte bara hans partyvanor som gjort honom känd som en diva - den manliga motsvarigheten till Jennifer Lopez - det är även hans beteende till vardags. Han vägrar att bära samma plagg två gånger och har därför anställt en person vars jobb är att ständigt förse hans garderob och badrum med nya underkläder, strumpor, t-shirtar och handdukar. Han har dessutom gjort en deal med Nike så att de levererar honom 365 par Air Force One-skor om året.
- Jag måste alltid ha sprillans nya kläder på mig och se fräsch ut, för jag är märket. Jag är Roc-a-Fella. Jag är vårt ansikte. Jag lever Roc-a-livet, har på mig Roc-a-kläderna och Roc-a-klockan och dricker Roc-a-spriten och lyssnar på Roc-a-musiken.

Damon Dash föddes i Harlem den 3 maj 1971. Han växte upp enbart med mamma, som var en lågavlönad sekreterare.

Efter high school vann Dash en tävling som gav honom chansen att gå på ett fint college i Connecticut och där, bland det rika Amerikas preppyklädda kids, fick han en mersmak för det ljuva livet, samtidigt som han insåg hur fascinerade rika, vita amerikaner var av livet i gettot. Han bestämde sig för att göra det till sin livsuppgift att tjäna pengar på den insikten. Han hamnade i musikbranschen med hjälp av en kusin som jobbade på ett discobolag på 80-talet och startade snart sin egen skivetikett och eventbyrå, Dash Entertainment. Affärerna gick dåligt tills den dag han lärde känna Shawn J. Carter, i dag världsberömd som Jay-Z. Resten är hiphop-historia. Jay-Z blev en av världens bäst säljande hiphopartister någonsin och gav Dash chansen att utveckla sitt affärskoncept.
Han inspirerades även av två andra hiphop-moguler som slog sig fram på 90-talet - Puff Daddy med sitt Bad Boy-imperium och Russell Simmons, som grundade skivbolaget Def Jam och klädmärket Phat Farm. Alla tre är de affärsmän som insett hur hiphop blivit en livsstil, eller en image, om man så vill, som omsätter enorma summor pengar och som tilltalar såväl överklassen som gatan. När Biggie och 2Pac började rappa om Armani-skjortor och Cristal-champagne på 90-talet insåg affärsvärlden snart hur dessa märken började sälja bättre bland unga svarta, och i sin tur bland den vita medelklass som influeras av dem. I stället för att göra gratisreklam för andra märken insåg Puffy, Russell, och nu även Dash, hur de i stället kunde använda synergieffekten för att expandera sina egna företag.
- Jag utgår från vad jag själv gillar. Jag skapar saker som passar den livsstil jag har. Känner jag att det saknas nya coola mobiltelefoner eller en snygg vodkaflaska som känns hiphop, så skapar jag den produkten. Det är gangstametoden att göra affärer. Man tar det man har och blir bäst i världen på det, oavsett vad omgivningen tycker. Min dröm är att en dag släppa en skiva där jag äger alla företag som artisten nämner. Roc-a-fella ska bli hiphopens Coca-Cola. Han säger detta utan ett uns av ironi. "Dash for Cash" är bossen av bling och just nu verkar inget kunna stoppa hans väg mot stjärnorna, eller åtminstone Fortune 500-listan. Att ge ut bra musik har sedan länge tappat i prioritet, i dag är han enbart intresserad av varumärkesbyggande.
- "The Roc" är ett nischat märke för massorna. Vi är alltid steget före mainstream. Vi är inte "middle America", vi är det som "middle America" vill vara.
En svart Donald Trump eller hiphopens Percy Nilegård? Well, det enda man kan veta säkert är att en Roc-A-version av "The Apprentice" skulle bli jävligt bra TV..