Onsdag: DN:s Gulddraken - Dansens hus

Fick i sista sekund höra talas om Gulddraken-festen på Dansens Hus, och smet dit helt o-osad. Snackade bort dörrsnoken - att ofta få nobben stimulerar i alla fall kreativiteten - och kände en sån triumf att jag utan omsvep kunde ha raggat upp vilken stylisttjej som helst. Robin höll inte med. Whatever, jag kom i alla fall in.

Inne i vestibulen sprang jag på Stockholms härligaste kulla, Lina Thomsgård.
Hon har 50 % rötter i trakterna kring Rättvik - mina gamla hoods, alltså - och är 100 % singel just nu. Ett mycket hett tips till alla doods! Om dagarna är hon typ utrikeminister på svenska EMI och om kvällarna hittar ni henne sannolikt i lilla baren på Riche. Hon har haft en pryl för långa snubbar men tycks nu vara öppen även för kortare kavaljerer. Bästa tjejen i stan! Hon insisterar dessutom på att få presentera mig ordentligt för Emine, och det skulle verkligen behövas. Som tur var dök vederbörande inte upp just den här kvällen.

Lina var själv lite kär i Café- och Stureplan-AD:n Erik Zetterberg som på den tiden var sk8erboy med page. Inte konstigt - Erik har stiligaste stilen och är irriterande charmerande. Han var förresten först i Stockholm med nördbrillan för sju år sedan, sägs det. Bor det en liten bög i mig vill han nog ligga med Erik.

Apropå glasögon klev trötta Thomas Rusiak plötsligt in salen med ett par pilotbrillor och en svettig Jackass-Bam-outfit. Storebror Kleerup anslöt sig till vårt bord och men vi hade visst inget att prata om medan Lina hälsade på typ varannan insläntrande gäst.

Törstade efter en öl men gubbstrutten i baren brummade "inte nu, inte nu" och nickade petigt mot champagnen som dukats upp. Jag ville ha ölen och genomled lo-fi-prisutdelningen med en blasé Johan Åkesson som hade kostymbrallorna instoppade i sina stövlar. Kommer inte ihåg vem som vann vad men Johanna Beckman blev i alla fall årets person. Till sist skröt DN-folket med att Chromeo flugits in exklusivt. Till halv tolv, ja. Palla. Mot buffén i foajén!

Nu kunde visst den minutiösa gubben i baren öppna ölkylen åt mig. Spanade lite på up and coming-artisten Lykke Li som tydligen sopade rent på Riches bardisk med en kåtslagsspelning i onsdags. Håll ögonen på henne! Den nya Robyn typ.

Min Robin blev plötsligt attackerad av en powerminglade blåklädd asiat som högtidligt deklarerade att hon skrivit sitt första reportage i På stan. Den där sortens hysteriskt nätverkande både skrämmer och fascinerar mig. Att folk har vett att gå fram till främlingar och dryfta jobb utan någon som helst ingång är ett udda fenomen. Robin tog henne för en psykopat och ursäktade oss i en avvärjande gest. Jag fattade - vi gick.

Torsdag: F12-premiären

F12 dammade av sin hajpade stentrappa och brände av startskottet för sommarens vackraste utomhushäng. Det snackades om att komma tidigt för att få plats. Jag och Robin dök upp vid halv tio och möttes av en fullsatt trapplopp och 180 centimeter disträ modellpointer. Fick bokstavera mitt namn minst tre gånger för Zazkia och bildade under tiden en liten propp i kön av hipsters som joggade otåligt på stället. Plötsligt dök driftchefen Jens Segrén upp och nickade menade åt henne. Vi kom in! Tänkte att jag lyckats bonda med Jens men innan jag hann langa upp en hi-five-karda slank han vidare. Kanske ett tecken i alla fall, att jag får ett F12-kort i nästa omgång.

På toppen av trappan stod en man och stekte bratwurst med sauerkraut för att markera kvällens högtidliga karaktär. Folk norpade åt sig korvarna som giriga kråkor men jag satsade på den nedsatta ölen i stället. I vänstra baren tjänstgjorda en söt bartender som jag genast unnade mig själv att dricksa 15 kronor för att hon log så fint.

Snurrade runt och sprang rakt in i min favoritmodette Lisa Corneliusson. Kallpratade lite. Råkade fråga om hennes kille på Jung två gånger. "Vahettre, har han kvar mustaschen, eller...?" Det blev tyst. Lisa fick syn Olof "the Enemy" Uhlin, ursäktade och avlägsnade sig snabbt. Försökte bjuda övergivna Pamela Bellafesta, som är himla hot i platt hår, på en öl men hon pekade bara på sin drinkslatt och ålade iväg i trängseln hon med.

Fick nöja mig med att stå och skämmas med Robin som roffat åt sig två korvar. Spejade mot den högra, lite coolare baren och såg en smått uttråkad Cecilia B Jonson. Visste ni förresten att hon och Elin Kling är någon form av systrar? Hur som helst blev jag sugen på att slinka dit och plocka upp henne, men jag kom inte på nån ball ingång och lät saken vara. Hon har ett sådant härligt bygdemål, Cecilia.

Nicole Janota, som fick lite utrymme för sina kläder i SvD i söndags, gick omkring glatt leendes. Det kanske inte är korrekt att avslöja detta, men jag har hört skvaller om att hon varit Laroy-stammis förr i tiden. Vad säger hennes nya fashionpolare om det? Såg också Janni Juntanen gå omkring och spana in sommarens Teatron-konkurrent. Några steg bort stod dessutom Makode, som jag minns från baren på Nacht inne på Spy Bar. Tydligen ska han driva klubb på F12 tillsammans med Kornél i sommar. På måndagar. Kanske blir sommarens motsvarighet till Neat, och i såna fall kommer min chef vara mycket onöjd med hur bra jag kommer prestera på tisdagar.

Trappan blev allt mer belastad medan it-klubbis-trion Segrén, Höistad och Hedlund pondusbetraktade formbeskedet med armarna i kors från andra sida gatan. När Robin fick nobben av nån alldeles för ung new rave-tjej snodde han en sista korv och tvingade mig till sorti. Det sista jag hann se var überfashionparet Vilma Seth och Hanna Kisch som stod och var farligt snygga vid utgången. Tänker inte ens gå in på vad jag tänkte på när jag såg dem.

Lördag: Chraaneval

Nu kanske ni tror att Robin är min enda vän, men jag har faktiskt en kompis som heter Hamid också. Hamid har persiskt påbrå (persisk = ord som iranier använder för att låta finare än vad de är), men förutom att han har snabbare till solbrännan än jag själv så är han i övrigt svenskare än min morsa. Lördagen till ära drog han med mig på Chraaneval på Mosebacke, en stor tvådagarsfestival som lockade med akter som Timbuktu, Mapei, Hoffmaestro, Tomas Gylling och Daniel Lemma - ni vet killen som förstörde hela "Yalla Yalla"-filmen med sitt "if I used to love you"-gnäll.

Mosebacke var fyllt till bristningsgränsen med killar och tjejer som Hamid - lite mörkare hy, men i övrigt svenskare än jag själv (som åtminstone vet bättre än Stockholm City-tidningen hur man böjer ordet "keff" - nämligen du är keff, fan vad kefft). Nu kanske detta låter som något negativt, men det hela var mycket trevligt. Öl i plastmuggar gav en geniun festivalkänsla och det gungade på duktigt på uteserveringen. Kollade efter välkända ansikten, och förutom diverse artister så såg jag mer eller mindre den samlade flummigare musikgräddan i stan. Kan inte med handen på hjärtat säga att jag har full koll på dem, men när jag sett såväl Christian Falks dotter Vanessa, Mogge (som ju faktiskt har en musikkarriär jämte Idol-uppdrag), Fattaru-Mackan och Max Peezay inom några minuter så kändes det som om resten var minst lika namnkunniga - för vem som helst utom mig.

Efter att Timbuktu och Tingsek (hur mycket hatar man inte honom för hans goda looks?), under hobbybandet Kamraternas flagg, rivit av ett gäng låtar på gården var det dags att röra sig inåt Mosebacke och Södra Teatern - som kvällen till ära slagits ihop till ett. Jag började med att smita upp på Södra Teatron, som förutom lång väg till toaletterna hyser Stockholms absolut bästa klubblokal. Terrassen, som var något form av VIP-häng, kryllade av folk och jag snodde snabbt åt mig en kall Red Stripe - reggaeölen - ur en tunna. Spanade mest in Jannika Hernelius från "Koja och slott" som stod och snackade med några snubbar.

Nere på Mosebacke var det livemusik med diverse mer eller mindre välkända rappare. Nääk och Adam Tensta imponerade tydligen på Hamid, medan jag försökte lura in mig i artistlogen i Corneliusrummet. Snart började Mapei uppträda - Sveriges M.I.A.. Hon fick till riktigt röj, och det var väl kul.
Men då de enda två jag såg från mina Riche-trakter var Karin Ström och chefen Carl M, så kändes det snart dags att dra vidare.