Startskottet för lördagens äventyr gick på Teatergrillen - med mor och far. Har inte sett röken av dem under vintern; nuförtiden häckar de jämt nere i Porto Cervo och spelar bridge tills våren gör entré i Stockholm. Men, nu glömmer vi mina mossiga päron och tänker istället på den charmige vettvillingen Anders Timell, som är både hovmästare och narr i ett: han retas, skriker och flaxar runt bland gästerna på ett sätt som gör mig glad. Anders är däremot inte alltid glad - igår försökte två sjabbiga Spy bar-typer ta en rövare och komma in bakvägen på Riche genom Teatergrillens köksgång. De pinnade försynt på genom lokalen men blev ertappade av en fräsande Timell, som slängde ut de skamsna gossarna inför hela restaurangen. Hör nu på, underliga kreddfolk: Försök aldrig ta köksvägen genom en finare restaurang! Ha ha - det får bli dagens visdomsord från lilla Nikki.

Efter middagen bröt jag upp från åldringarna och satte kurs mot den del av mitt liv som mor och far inte känner till: stureplansnatten. På Laroy hamnade jag mitt i famnen på en läckerbiten Niklas Röja, som skaffat en härlig bränna från Åres toppar tidigare i veckan. Han presenterade mig för en annan smash till snygging, Daniel Näsström, men jag fick tunghäfta och smet bort till Carl-Johan Dyrssen, som slagit sig i slang med Andreas Vural. Jag har hört att Andreas jobbade som datanörd på Vattenfall innan han tog klivet in i stureplanssfären, men vågade inte ta upp det - istället ställde jag mig en stund på övervåningen och kikade ner på folkmassan. Erik Martling var längst; han stod och gjorde nåt slags rappargester, såg det ut som. Sedan fastnade mina ögon på sobert söta Sandra Magnusdottir som bar upp en riktigt häftig klocka - kolla efter den, tjejer! Andra accessoarer jag lade märke till vara Erik Leksells gulliga servett i bröstfickan och Valadimir Schenkes fåniga nyckelband som han envisades att fingra med.

Gick vidare till Sture. Det var kaos i kön och jag fick vänta lite väl länge innan älsklingen Fredrik Dahlheim dök upp och föste in mig. I trappan upp till V sprang jag ihop med Joakim von Ditmar. He is back in town, som man säger, och har nu inlett en ny festsäsong på Stureplan, efter att ha krängt antikviteter på Manhattan under vintern. Såg ut som han hade en batiksjal om virad om halsen, men det kan ha varit vanlig blommor. Hur som helst - batik är inte min grej, oavsett vad de siar om på redaktionen.

Hann inte grubbla mycket över Ebba von Sydows möjliga tredje bröstvårta där jag ställde mig bredvid henne i baren innan en viss vän insisterade på att jag skulle infinna mig på White Room ögonaböj. Jag är inte den som är den så jag lämnade V orört och åkte upp mot Jakobsbergsgatan. Där konstaterade jag snabbt att Elita Löfblad var en av huvudattraktionerna i sin färgglada klänning. Hon är så mycket hetare som brunett, om jag får säga det själv. Suzanne Henriksson drog även hon många trånande blickar till sig. Jag kryssade runt mellan borden och såg att Mille Yousefali och hans grabbgäng var i gasen. De beställde in drinkar och cahmpange så det räckte och blev över. Apropå champagne var jag lättad över att slippa den där Sebastian Geurtz posera med sina Dom Perignon-buteljer famnen. Sådant drömmer jag mardrömmar om.

Puss!

Kvällen började, som fredagskvällar har en tendens att göra, med en tur till Monica Jonssons Sturevip. Där var det som vanligt full fart och många välkända ansikten - Sara Camtrell, Josephine Julner och Janina Boss satt och sippade vin och Philip Gottlieb med vänner hade i vanlig ordning ett dignande bord. Jag sa hej till Cissi Klingberg och Henrik Landin också, innan det kändes som att benen ville vidare. Från Sturecompagniet är det inte långt till Laroy, så självklart tog jag och styrde stegen dit. Det första som hände var att Stureplan TV:s Johan Dahlberg stack en mikrofon under näsan på mig och började ställa djupa frågor om livet. Livrädd som jag är för att göra bort mig sprang jag all världens väg - eller ja, i alla fall till bordet där Nisse Tham, Tom Persson, Hampus Axsäter och Gustaf Meidner satt och drack champagne. Efter några kindpussar trippade jag vidare och hälsade på söta Jessica Nilsson, Madeleine Gadd, Anna Hibbs och Carolina Graflund. Trevliga tjejer det där. Mer spotting: Läckert brunbrände nattklubbschefen Niklas Röja stod och hängde med David Hellenius, medan Bingo Rimér höll hov på egen hand. Gott så. Efter några drinkar i baren var det dags att bege sig västeröver, till Regeringsgatan för att vara exakt.

White Room var fullt som vanligt, inte minst av snygga tjejer. Jag tänkte skriva "ingen nämnd, ingen glömd", men sen kom jag på att det vore att negligera min huvudsakliga arbetsuppgift, och därför får jag väl erkänna att Jeanette Johansson, Madeleine Syversen, Malin Nygren, Ellen Finn och Hanna Risendal var några av de mest komplexframkallande elementen den här kvällen. Efter att ha blivit ispolad järn av festprissarna Kristian Hantoft och Mille Yousefali tog jag ett varv i lokalen. De första jag stötte på var en stiligt smokingklädd Tommy Köhler, som vänslades med Sophie Stenberg, och en Magnus Tholén som verkligen verkar vara "back in business" som man säger på utländska. Svår att undgå var också en herre vid namn Sebastian Geurtz, som för andra kvällen i rad lyckades fastna på bild flashandes sina nyinköpta Dom Perignon-flaskor. Nog för att Dompa är smaskigt, men ett sånt vulgärt agerande kan knappast räknas som bra personal branding. Om min chef Tom Davidson vore död skulle han roterat i sin grav.

Klockan tickade obevekligt ner mot Hell´s Kitchen så jag gav Oscar Durling och Jacob Ramberg en sista blöt kindpuss var och slängde mig i en taxi (man ska åka taxi från White Room, allt annat är tjås) ner mot Stureplan. Knappt hann jag innanför dörren innan mitt kvinnliga ego fick sig ytterligare några knäckar i form av drömsnygga Rebecca Simonsson, Lina Lundemo och Sandra Bringentoff med vänner. Lite tröst kom dock i form av ett glatt hej från TV4:s Peter Magnusson som verkade vara på ett riktigt partyhumör. Även Martin Lidberg var på Hell´s, antagligen för att fira sin seger i Let's Dance. Tyvärr bjöd han inte på några sköna moves, i alla fall inte vad jag såg, men man kan ju förstå om han kände sig lite trött på just den biten. Jag minglade vidare och träffade tidigare och nuvarande Café Opera-klubbisarna Jonas Lichter och Jonas Ghauri, som uppenbarligen verkar ha fastnat för Hell´s Kitchen. Inte så konstigt - det är ju stans klart bästa fem-ställe just nu. Till och med Neu-chefen Jens Segrén och Teatrons Sebastian Suarez-Golborne hade hittat dit.

Plötsligt var klockan fem, och det var dags att tänka på refrängen. Den gick förstås i dur - det var en riktig kanonkväll detta! Imorgon får ni veta om lördagen lyckas toppa den. Puss så länge, sötnosar!

Jag är en ganska enkel tjej; finns det bara lite rosa, trallvänlig gladhouse och en skvätt champagne så mår jag prima. Därför var det med viss fasa jag styrde stegen mot premiären av Neu igår kväll, ditkommenderad av chiefen. Mina kompisar hade varnat mig för att det skulle vara ett till sådant där "alternativt" ställe, typ som Teatron och Spy Bar. Och där känner jag mig alltid så missförstådd och utanför.

Därför var det kul att bli positivt överraskad! Stället var sjukt snyggt och folket också. Musiken var visserligen lite udda, men jag tror definitivt att det blir flera återbesök på Andreas Höistads, Mattias Hedlunds och Jens Segréns ställe. Eftersom jag inte ville framstå som okunnig högg jag snabbt tag i söte fotografen Ivan Nuñez som glatt hjälpte till att peka ut intressanta människor. Bland annat sprang vi på en del fashionfolk som designern Carin Wester, Kings stilige chefredaktör Per Nilsson, hans kollega Pamela Bellafasta och Rodeos Johannes Wikström. I övrigt hade Gustav Gelin pallrat sig ifrån sitt älskade Spy Bar och svepte flasköl med Mattias Bäcklin, Putte Ponsbach och bröderna Kleerup. Så långt allt väntat alltså, så döm av min förvåning när en old school-stekare som Emilio Ingrosso dök upp. Kanske kan Neu bli just det där stället för social integration som man väntat på?

Det får väl framtiden utvisa. Jag hade gjort min turné och gick ut, tog några steg till vänster och tassade på lätta klackar upp för Sturecompagniets välbekanta trappa. Det var ju torsdag, och torsdagar spenderas fortfarande bäst på Sture! Det tyckte även Ebba von Sydow, som var den första jag hälsade på. Hon var ute och firade sitt nya jobb som chef för Vecko-Revyns hemsida, och verkade väldigt glad i hågen. Än mer i gasen var dock ett gäng pirater. Ja, just det - pirater på Sturecompagniet. Medieprofiler som Kanal 5:s Sara Goldensohn, filmkritikern Hans Wiklund, Micke Svensson, Martin Björk, Sofi Fahrman - med en papegoja på axeln - och Alex Schulman hade tydligen haft något slags temafest och levde rövare i avancerade piratutstyrslar. Jag hamnade bredvid Micke som verkligen körde "all in", och det var med och näppe som jag lyckades hålla mig på banan efter det. Jag lyckades i alla fall se Jacob Ramberg sitta och hålla hov för söta Michaela Tressfelt och Nicole Giek, medan Ulf von Roth och Kristoffer Ahlbom intog torsdagsmiddag med Erica Johnsson respektive Sara Sommerfeldt.

Snabbt ner till Hell's Kitchen, som verkligen har inneburit ett lyft för livet efter tre på Stureplan - inte minst på torsdagar. I stort sett alla festprissar från Sture hittade ner vartefter och ingen visade tecken på någon trötthet. Själv trivdes jag som fisken i vattnet bland alla snygga karlar: Bland annat passerade Svante Tegnér, Martin Dahlin, Nico Fredell, Patrik Grimlund, Nisse Tham, Chistian Perez och Gustav Thott revy. Inte illa! Även det äldre gardet gentlemän fanns representerat, främst i form av festprissen Jean-Jacques, som verkade trivas med sitt stora entourage damer, och gullige Joakim von Ditmar som bjöd mig på en sötsur drink. Själv dricker han bara vodka/ginger ale, konstigt nog. Det är ju äckligt.

Men men, alla har vi våra små egenheter. Imorgon är jag tillbaka och rapporterar om fler!

Puss!

God morgon mina små älsklingar! Äntligen torsdag, äntligen dags för en ny fyrdagarsodyssé i vimlets fantastiska värld. Som vanligt med världens charmigaste ciceron, Nikki de Verbier alltså! Anyway, nu ska vi inte prata om mig. Det finns alldeles för mycket att berätta om onsdagkvällen för att spilla mitt snålt tilldelade spaltutrymme på det.

För min del började kvällen betydligt tidigare än vanligt. Vid halv åtta närmare bestämt, när Dry Lake hade sin nyinvigning i Sturegallerian. Fredrik af Klercker och hans vackra konceptchef Marit Subic visade upp en riktigt glassig butik och mängder med snygga kläder. Shoppingmuskeln ryckte nästan okontrollerat, så det var tur att det fanns stadigt med champagne att lugna den med. Där i minglet såg jag en hel del välkända nunor: Aftonbladets modeikon Sofi Fahrman, Expressen Fredags Annika Leone, modellen Freja Kjellberg, Jenny "Velvet" Pettersson, pr-kvinnorna Lili Assefa och Katrin Zytomierska och sockersöta Stephanie af Klercker var några av de tjejer som spanade in vårkollektionen.

En drös stiliga karlar var också på plats, kanske mer för bubblet och snittarna än för kläderna. Jag småsnackade en stund med supertrevliga Micke Svensson som hängde med brorsan Henrik och Stureplans Calle Schulman och Viktor Barth-Kron. Lite längre bort stod snygge AD:n Erik Zetterberg i ivrigt samspråk med Spy Bar-bossen Carl M Sundevall, men dem vågade jag inte störa. Innan snittarna tog slut hann jag dessutom ramla in i Richard Sylwander och Oscar Magnusson och sno åt mig en lång kindpuss av White Rooms Jacob Ramberg. Mysigt!

Allt gott har ett slut och jag kilade hem en snabbis för att bättra på sminket. Onsdag betyder ju lyckligtvis inte bara premiärhäng, utan också en tripp till Laroy! Där var det i vanlig onsdagsordning klackarna i taket och jag fick armbåga mig genom dansgolvet för att hitta ner till favorithörnet bredvid nedre baren. Där satt Oscar Durling med söta flickvännen Ida Nord Larsson, men jag ville inte störa så jag avhandlade väder, vid och klackskor med Anna Hibbs och Madeleine Syversen istället. Därefter tog jag en tripp till andra baren där Lina Lundemo spann vax i sina kristalltäckta bling-lurar, medan sötnosarna Disa Ångström, Linda Rosengren, Caroline Örblom, Hanna Risendal och Jennifer Forbes diggade för fullt.

Jag var dock lite trött i fötterna efter en lång kväll så när charmknuttarna Johan Holmstedt och Mille Yousefali föreslog en drink tyckte jag att det lät alldeles fantastiskt. En drink kan lätt bli tre (eller sexton) när man är med de gossarna, men jag var på min vakt och avböjde vänligt men bestämt när de började ropa om tequila. Tur det. Istället trippade jag försiktigt och knappt märkbart ut. Jag hade egentligen planerat att svänga förbi Spy Bar, men förnuftet tog överhanden och det blev hem till tangentbordet istället. Men ikväll kör vi igen, ni följer väl med?