Jag tillhörde en av dem som hängde på Teatron redan förr i tiden (känns fint att säga förr i tiden, som om jag gått ut i Stockholm i flera år. Sanningen är att Teatron öppnade redan i början december förra året). Kanske är jag inte den typiska dansgolvsfanaten, jag står hellre i barer, men vissa bokningar genom tiden har varit för bra för att missa.

Ny nattklubbschef är klubbisen Janni Juntunen, som setts mycket på F12, Spy Bar, Cocktail Club - och på mingelbilder med Mattias Hedlund. Är de ett par, månne? Såg inget av duon under kvällen - det var sjukt packat i lokalen.
Skönt startskott för en ny era antar jag.

Min vän Robin bar ett skitfult ribbstickat linne och peppade på dans, men jag parkerade oss i neonsoffan. Den är kanske inte den mest ergonomiska soffan i stan, men folk kollar såklart in en där. Såg själv hipsterbraten Krull Wahlén utrustad med slutspelsskägg och toppluva. En kille på jobbet påstår att han gjorde lumpen med Krull på Waxholm och att Krull fick bada i regementets ökända bajsgrop en gång när han kom tillbaka packad från permisen.

Några ur Swedish House Mafia var också på plats. Özgur Can smekte skivor och Steve Angello stod och såg snygg och stöddig ut. Han är tydligen förlovad med glammodellen Isabel Adrian, men om jag vore han skulle jag vara singel och beta av housegroupies under mina galna vaxvändarvändor i världen. Vad är förresten dealen med att de balla house-killar alltid gör det smaklösa hårdrockartecknet. Vad sägs om att de uppfinner ett eget house-sign istället?

Skymtade Spy Bars före detta pointer Liselott, vars gunst var svårflörtat när det begav sig. En gång kallade jag henne jävla lindy hop-häxa i stridens hetta framför repet. Som tur var hörde bara en vaktbasse som gav mig en läskig blick. Hon har på sistone börjat hänga runt med modellen Zazkia, som enligt Robin är ihop med en Riche-bartender. Nu har jag egentligen bara full koll på Carlan och Jesus, och någonstans hoppas jag på den andre. Jesus är den enda bartender som gett mig personalpris på en öl därinne, varför jag kommer vara honom evigt trogen.

Tillbaka till Teatron: Robin svepte en fernet och drog ner på dansgolvet med sitt fula linne. Jag fick syn på Berns-Souron-Saurabh-whatever och blev omedelbart på dåligt humör. Jag har nämligen inte sett röken av mitt utlovade Berns-kort. Har jag blivit petad?

Apropå vip-kort - eller "stammiskort", som Spy Bars coolare parafras av termen lyder - var jag inte en av dem som fick ett F12-kort den här säsongen, vilket sved ordentligt. Vad göra? Måste hitta vägen till Jens Segréns hjärta på något sätt. Gjorde ett tafatt försök att bjussa honom på en öl. Innan jag hann artikulera en stavelse om F12 gick han. Nästa gång, nästa gång.

Stureplans fotograf Ivan Nunez sprang omkring med kameran i högsta hugg och jag fastnade på bild här på Stureplan. Ska inte göra det så enkelt att jag länkar till bilden, men jag är med där någonstans. Om ni kollar in bilderna ser ni också vad jag såg på plats - tjejerna på nya Teatron är precis lika snygga som på gamla. Robin, den fånen, lyckades dessutom med konststycket att dansa in sig i en grupp tjejer och accepterades direkt som deras lilla dansclown.

Innan jag själv gick såg jag att knepige reklamaren John Mara vågat sig ut i vimlet. Han är polare med vildhjärnan Eric Ericsson, Storåkers-AD:n som ägnar större delen av sin fritiden åt att skicka kryptiska brev på posten.
Skulle tro att de sporrar varandras vansinne. Har hört att John haft en udda idé i pipen ett tag: han planerar att tuta i godtrogna japaner att norrskenet har intellektstimulerande krafter och vill sälja in cd-romskivor med filmat norrsken. Udda, men kanske genial?

Mathew Jonson, kvällens stora dragplåster, gick på rätt sent men fick till och med ut mig på dansgolvet där jag joinade upp Robin och tjejgänget.

Vaknade morgonen efter och våldtäktsduschade i över en timme.

Som bekant så är min chef här på Stureplan även samme man som på onsdagen hade premiär för Spy Bars uteservering Humlegården (i Humlegården, helt otippat). Sen tidigare veckor har han förebrått mig för att jag skriver för mycket om honom och dessutom påpekat att jag inte får hylla Spy Bar i onödan. Något om journalistisk integritet, menar han. Bah, journalistisk integritet är PR-branschens främsta fiende. Men en order är en order, kan man tycka.

Problemet att följa denna regel och ändå skriva något om onsdagen är såklart att Humlegården inte bara var onsdagens utan veckans stora fest.

Visst fanns det massor av annat spännande denna kväll. Mackan Kollbergs PUB-fest, Velour-vernissagen på Riche, Republiques uteserveringsinvigning samt självklart Tough Alliance-spelningen på Mosebacke. Men den egentliga diskussion som föregick kvällen var mest vad man skulle gå på innan Humlegården. För till Spymlan, som det kallas, skulle alla.

Jag drog en snabbis förbi Republique och spanade in den faktiskt smått genialiska lösningen för innergården, och hängde sedan på låset till Humlegården. Trots att jag kom fem över åtta, och festen började åtta, så var det redan folk på serveringen. Och det fortsatte att fylla på, för att vara mer eller mindre snorpackat redan efter en timme.

Björn af Kleen i samtal med Agnes af Geijerstam. MTV:s Nanna Blondell, som jag needless to say också har en liten crush på, tillsammans med någon polare. Fernet-genit Micke Svensson med bror. Lowe-reklamaren Anders Dalenius, känd från Resumé TV, tillsammans med kreddmurveln Stefan Malmqvist. Malin Hallberg, också en gammal, ja ni vet, i blommig scarf.
Sahara-Maria med managern Hansi Friberg. Modellen Karl-Johan Liljeberg som i vanlig ordning påminde om de där rödhåriga tvillingarna i Harry Potter-filmerna. Lady Oscar i ovanligt nertonad mundering. Alex Schulman på blixtvisit. Karin Ström med sedvanlig brudentourage. Carin Wester och David Roiseux i öm omfamning. Fashionprofilen Olof Erlandsson med Cecilia från C/O Stockholm. Emine Sander, eh. Legenden Gurra Gelin med sju gratisöl innanför jackan. Neu-killarna. Maria Virgin igen. Se & Hörs Jesper Lögdahl. Rosina Russom från fantastiska secondhandaffären Beyond Retro. Pust pust. Ni börjar haja.

Kings Per Nilsson nekades i dörren, han stod tydligen inte på listan. Jag undrade en sekund över om det var Carl M:s hämnd för den spjuveraktiga formuleringen på Kings modemakthavarlista, vilket dock förnekades ihärdigt av chefen.

Det bjöds på tilltugg från köket, som mer än väl skvallrade om kökschefens Karl Ljungs mästerliga fingrar. Nu är inte jag killen som äter middag ute särskilt mycket, men enligt snacket jag hört om förra sommaren så ska maten vara bländande bra.

Mina fiender i Götgatspuckeln-possen, Per Skoog, Olof Uhlin, Mårten Tegnér och Kim Ström, var självklart på plats och ägde ena sidan av baren. Jag har väldigt svårt att se om andra killar är snygga eller inte, men jag kan nog erkänna att de ser oförskämt bra ut hela bunten. Rakt av kan jag också erkänna att jag inte gillar det. De där snubbarna har snott mer än en tjej framför ögonen på mig, och har inte Per synts på mingelbilder tillsammans med Emine vid ett flertal tillfällen?

Nu är jag ledsen för fortsatt namndroppande, men Humlegården-festen var verkligen en vem-är-vem över det smarta utelivs-, media- och kändisstockholm. Dessutom med en äldre touch som verkade väldigt uppskattad av de närvarande.

I takt med att gratisspriten tog slut var det bara Gustav Gelin och hans gäng som smet vidare, medan alla andra pustade ut efter gratisvinet och började testa bartendrarnas drinkkunskaper. Le Shops Payman stod och såg hård ut. Erik Zetterberg höll hov på stammissidan av baren tillsammans med Patrikssons Nina Philipson och Paula Björk, Ljunggrens Johan Collskog, regissören Christofer von Reis, Stureplanprofilen Röjjin Stöjjin, Sofi Fahrman och Stureplans Elin Kling med assistenten Linn Gustafsson. Hugo Bergström, som sällan lämnar kontoret borta i Nitty Gritty-komplexet, stod och var stilenligt perfekt. Idol-Mogge var där med anhang. PA & Co-bartendern Fika-Jens provade på vodkautbudet och till och med Berns-chefen Saurabh befann sig hos konkurrenten tillsammans med vackert sällskap.

Plötslig drog musikansvarige Tom Pyl med gästen Nasty Nate på Phil Collins "In the Air Tonight (88' Remix)" och på publikreaktionen kändes det som att sommarens Humlegården-hit sattes där och då. Phil Collins är äntligen förlåten för "Another Day in Paradise", och vi kommer prata om den här festen ända tills de sista löven faller från träden.

Måste bara trycka in en liten detalj, och bild, från onsdagens stora technohändelse. Inte att Sven Väth spelade på Göta Källare, utan att han helt oannonserat dök upp i dj-båset på Neu! Checka bilden som jag fångade med min kackiga mobilkamera!

King fyllde år och jag var minsann bjuden på kalaset vid restaurang J i Nacka strand! Det faktum att jag under en kort men intensiv period förföljt moderedaktör Pamela Bellafesta och fulfiskat desperat tills hon lovat att lägga till mig i redaktionens register är något som vi inte ska ägna för mycket tid åt.

I ruset från att ha rott hem en Bindefeld-inbjudan begav jag mig med min sidekick Robin till Strandvägskajen där båttransport ut till J erbjöds.


Ovan fördäck stod Riche-killarna och drack öl och rökte, och inomhus var det fullt hus med sponsorer och modefolk. Vi snodde åt oss varsin välkyld öl och de sista sittplatserna. Efter ett tag kom Pamela glidande, men ignorerade mig.


Med tanke på att det handlade om herrmode skulle man kanske kunna önska att Bindefeld själv skulle checkat sin stil innan han ställde sig och professionellt välkomnade folket. Självklart behandlade han mig som luft. När jag först kom till Stockholm sökte jag såklart jobb hos festfixarmogulen och fick stornobben. Jag tror att han har issues med oss dalmasar.

Något intressant hände vid bufféborden. I en hord av professionella gratissnyltare, som sällan brukar uppvisa stolthet eller klass i såna här sammanhang, så var det ingen som ville gå först. De stod faktiskt och visade lite respekt för arrangemanget. Till slut var det någon vågad, och okänd, som gick fram och plötsligt var det trängsel vid borden. I hopen såg jag Cosmopolitans chefredaktör Jonna Bergh Wahlström, Stureplanskribenten och herrgårdsbraten Marcus Dunberg, Velour-designern Per Andersson, sångsnärtan Agnes Carlsson, skåningen Patrik Ekwall (i skåneklädsel) och TV4:as Jenny Östergren.


Den som främst lockade mitt öga var dock välskräddade Tomas Andersson Wij med sin darling herrdamväskan under ena armen och en guldskrudad donna under andra. Han ser väldigt rar ut, tycker jag. Ställde mig och sög på en chokladdoppad jordgubbe och betraktade findesignern Lars Wallin som kom med skinnpaj och ny toy boy. Vad hände med vapendragaren Hampus Hedenius och vem är den här nya killen i trench? Någon som vet?

Kallpratade lite med Niclas Rahm och hans schlagertävlande flickvän Elin Lanto, innan jag fick syn på vinkännaren Bengt Fritiofsson som okynnesposade framför en King-vepa. Han såg härligt full-i-fasen ut. Noterade även ärkemodetten Maria Soxbo som sällan sticker ut i vimlet. Fräckisen Knut Rosensvärd från Rose & Born satt och glassade i solskenet. Natalie Schuterman såg härlig ut - lite som en sydeuropeisk kunglighet. Skuggade Lars Leijonborg en stund för att ta reda på vilken doft han använder. Han luktade misstänkt mycket Farenheit.
Camilla Thulin borde nog rensa upp i både garderoben och badrumsskåpet.

Sen dubbades Acne-Johnny till herrmodets mäktigaste snubbe. Carl M blev 77:a och beklagade sig över att "det knappast är som inspiratör", som motivering löd. Jag försökte bonda och sa att King-Pelle ändå verkar extremt nervös och har fula jeans och nollkoll. Carl M tittade trött på mig och bad om en öl. Sen bar det av med båt tillbaka mot stan.

Det var många som gick direkt mot Riche, men eftersom jag redan hört ryktet att de inte hade någon vakt på invigningen av restaurang Kungsholmens nya ponton, så smet jag dit.

Min allra första arbetsuppgift på pr-byrån där jag jobbar var att boka ett viktigt bord på just restaurang Kungsholmen åt chefen. Det var lättare sagt än gjort. Ägnade trekvart åt att tokringa till dem, men fick inget svar!
Till slut hoppade jag upp på min strippade racer och trampade dit för att skälla ut dem - och fixa bordet. Och visa initiativkraft för chefen, såklart.

När jag kom fram den gången och så uppenbarade sig plötsligt entreprenören och ägaren Melker Andersson och påpeka, visserligen försynt men ändå tydligt, att jag inte kunde ställa cykeln i dörren. Jag fick bordet, och längre än så sträcker sig inte min erfarenhet av stället.

Denna dag förträngde jag dock händelsen med Melker, men blev inte mindre stirrig för det: Emine Sander satt nämligen ute på pontonen med sina Vibskov-brågar (tydligen alla heta stylistbrudars favorit) och petade i en sushitallrik. Med Zara Zachrisson i sällskap. Nappade åt mig en egen portion och började pinna i mig bitarna utan att riktigt veta vad jag skulle göra av mig själv.

Annika Odén drack vin till sin sushi. LOL! Öl är det enda som funkar i min mening. Jag lutade mig sedan mot baren och spanade mot Anders Ljung, som är på väg att släppa ny skiva under namnet Space Age Baby Jane, och Lustans Lakejers frontansikte Johan Kindes håll. De har haft klubb där hela våren, men Kungsholmen har ju legat lite för långt bort från Berns-Riche-Spy-stråket för att jag ska ha orkat mig dit.

Karin Winther stod tillsammans med Quetzala Blanco i baren och snackade frenetiskt om olika musikproducenter. Fotografen Lina Fänge gled förbi.
Glamours Maria Virgin tog en öl. Det var lite sävlig men väldigt mysig stämning på den avlånga pontonen.

Kände mig lite dum efter ett tag, bara stå och glo sådär, så jag och Robin gick in på Melkers båt Sea Lounge som låg förlagd bredvid pontonen. Därinne satt Madeleine Levy och Anders Rydell från Bon, och jag vet inte om jag ska tacka min uppjobbade fylla eller förbanna den för att jag gick fram och körde hälsa-med-självförtroende-så-de-tror-att-de-känner-mig. De hälsade tillbaka, och fortsatte snacka robotsex. Sedan anslöt sig familjen Lång-Kalle/Thorén till sällskapet och jag hamnade obekvämt offside. Smet ut och hämtade lite mer sushi, och plösligt stod skräcken Melker där och undrade om det smakade. Förebrådde han mig? Kände hans ens igen mig? Den mannen kan lukta sig till sårbara snyltare, som en gris sniffar tryffel, och jag förberedde mig på det värsta. Skulle han fiska upp sin Global-kniv och göra slut på mig? Nej, Leif Pagrotsky skuttade fram och ryckte i Melkers i kockpaltor och jag kunde smita därifrån.