Riche

Det urusla vädret i torsdags gjorde ingen glad, men vi var ändå några tappra själar som vågade oss ut i natten. Att testa de nya uteserveringerna var av förklarliga skäl ingen idé, utan det var till Riche jag styrde kosan.

För er som aldrig varit på Riche så finns det egentligen bara några få saker man bör veta. Gubbar i Stora baren, kids i Lilla baren och stekare på Teatergrillen. För oss som hänger i Lilla så är viktig information att vakten heter Awed och är en av kreddstockholms mäktigaste personer (jag försöker desperat bearbeta honom, men hittills är min ratio på att få komma in ungefär 1:1). I baren står Calle, Jesus, Carlan och Sebbe. Om du får pröjsa mer än 35 kr för ölen så är du ingen att räkna med.

Med den allmäna kunskapen i behållning så finns det alltid kvällsspecifika inlägg. Det står nämligen alltid lite fler människor i baren. Cepe-stammisarna. De mest åtråvärda. Stans hippaste. Kungarna.
Drottningarna. Kräm de la kräm. De står alla på den sträcka i baren som är mellan dj:n och där själva serveringsytan tagit slut, men som fortfarande är att beräkna som innanför baren. Dessutom är det något upphöjt, så alla kan spana in de som står där - vilket jag gissar att de är glada över.

För kvällen stod där: Stakka Bo vid skivspelarna, med sidekicken Max Vitali nära inpå. Emine Sander (såklart. Sålänge hon står däruppe och jag fortfarande kämpar med att överhuvudtaget få komma in så kommer jag fortsätta försöka nå men aldrig hinna), tillsammans med fotografen James Taylor (en till parantes: är de ihop? Någon som vet? Maila mig på anton@stureplan.se!). Heta Patriksson-tjejerna Nina Philipson och ständiga följeslagaren Paula Björk (jag fortsätter med paranteser: Dessa dök upp vid ett. Känns som om de dyker förbi vid ett varje kväll?). TV4-producenten och, iallafall under Alex Schulmans tid, Stureplan-älsklingen Pelle Porseryd (som även är vän med Carl M - betyder detta att Stureplan kommer fortsätta Pelle-hyllningarna? Kommer det jag skriver just nu bli censurerat?) tillsammans med en kille med hatt som jag efter frekvent Stureplan-punkt-essande identifierat som Röjjin Stöjjin (som lite till Stureplan-punkt-essande visar sig egentligen ska heta Stefan. Efternamn någon?). I deras sällskap var också regissören Christofer von Reis som stod och bjöd folk på fernet till höger och vänster.

På resten av Riche hängde... resten.

Kung Carl-invigning

Började kvällen uppe på Kung Carls terrass där utsikten var fin och gästerna fula. Nåja, flera stycken i alla fall. Det var tydligen premiär uppe på takåsen, men buffén var ingen gastronomisk höjdpunkt direkt. Norpade pillemariskt åt mig den sista laxbiten mitt framför näsan på den ludne kändismurveln Jesper Lögdahl som fick nöja sig med nån kuslig curryröra.

Efter en stund vandrade Erik Zetterberg och bröderna Svensson ut ur hissen och in på balkongen. Kunde bittert konstatera att Erik lagt krokben för min framtoning med sina splitternya sneakers - just av den modell som jag stått i begrepp att gör till min under flera veckor. Nu kan jag inte köpa dojorna utan att härmapeskammen följer i min fotspår. Terrassen kändes inte som the shit så jag och Robin powersvepte några somriga bärdrinkar, kollade snett på församlingen och stack.

Humlegården

Mellanlandade på Humlan för öl. Stureplansredaktionen satt och smackade belåtet med after work-champagne. De skulle visst tacka av Stephanie af Klercker. Ja, tacka vet jag Stephanie af Klercker - den enda societetsbruden som kan konkurrera med mina modespan. Alltid förkrossande fräsch och härlig och allt det där. De fina salongerna är nog ett alldeles för långt långskott, men stöter jag på henne i baren på Riche är jag inte den som är den.

F12

Apropå brudar: När vi senare drog vidare till F12 sprang jag rakt i armarna på nitlotten från Teatron-premiären. Panikångest. Försökte finta bort tjejen men Robin den jäveln tog tillfället i akt och avlägsnade sig olägligt lägligt. Blev lite joråsatteeh, vahetteree. Jag bjöd i baren för att få tiden att gå. Kollade runt och såg superlånga modellen Filippa Berg i skotskrutig klänning med spets och hatt. Ingen verkade komma till undsättning. Tjejen började åma och ha sig, fingrade på mina jeansshorts och ville röra sig till musiken. I panik fiskade jag upp min telefon och låtsades ta emot ett samtal, framförde en patetisk fars och skyndade ursäktande ut från stället och tog beteckning borta vid Rosenbad.

Humlegården

Spymlan, som det kallas, är en väderberoende lokal. Så mycket ska vi veta.
Inte sagt att det inte är bra när det regnar - snarare är det väldigt mysigt att sitta under markiserna. Men pöbeln verkar uppskatta lokalen mest när det är bra väder, för då dubblas antalet i bar och matsal.

Lördagen bjöd, till skillnad från i torsdags, på strålande väder och Spymlan blomstrade upp till något nästintill fulländat denna helgkväll. Första vändan jag var där var tidigt, strax innan nio, då jag skådade ett antal intressanta namn i baren. Cosmopolitans chefredaktör Jonna Bergh Wahlström (som enligt senaste Resumé-nyheterna ska börja på Glamour istället. Rätt åt värdelösa Flinkenberg, som min chef sa) stod och samtalade med SvD:s och Slitz Stefan Malmqvist. Markus Enochsons fru Nanna Waktel-Enochson (som jag fick upp ögonen för när hon jobbade som marknadschef på Bon) snackade med Lena Patriksson-Keller och Nina Philipson. Min chef Carl M stod och såg blekare ut än vanligt bredvid en Dry Martini-drickande Christian Remröd. Mustafa Can (som en gång maddoggade iväg mig då jag dumstötte på någon, hans?, brud på Spy Bar) stod i skjorta och väst. Alex och Calle Schulman sög på drinkar och Madelaine Levy (chefredaktör på Bon) stod i fin beige kappa.

Jens Assur, fotografen som jag hör lika mycket goda som onda saker om, var också på plats och precis som jag stod och funderade på vad jag själv tycker om honom så bjöd TV8:s Monique Wadsted till bords. Tydligen var det en stor middag de alla väntat på.

När jag återvände strax efter midnatt var det fullsmockat i bar och restaurang och det var nästan omöjligt att inte notera indelningen på folk. I restaurangdelen satt många av de jag nämnt ovan, lägg till Sofi Fahrman, Paula Björk, Kanal 5:s Sara Goldenson, Carolina Gynning och Hannah Widell med syster. I mitten vid baren stod en trivsam mix av mindre namnkunniga. Bortåt dj-båset, där Hugo och Robert från Nitty Gritty spelade skivor, såg jag Space Age Baby Jane-Anders, Johan Kinde, Fredric Grahn, Solo-Mackan, Payman från LeShop, Spy Bars Karin Winther och Bon-chefen Krister.

Med andra ord: Restaurangdelen eller DJ-båset är det som gäller för mig i sommar.

China

De som deppar över att Berns-källaren klappar igen över sommaren behöver inte hänga läpp mer. Som plåster på såren har sympatiske Saurabh dragit igång en sommarpryl på Chinateatern och i lördags var det premiärdags.

Omkring 800 peppade människor slöt upp på stället som påminde stylisten Olof Erlandsson om hippa Tribecka Grand i New York. Folk dansade och drog igång allsång till discohittarna. Saurabh var inte blyg och härjade själv loss med Ingmari Pagenkemper. Hela Patriksson-possen var där - framför allt Paula Björk, min absoluta drömkvinna. Johan Renck svärmade runt henne som en gam. Erik Torstensson tycks alltså inte vara min ärkefiende längre - det är gubben Stakka Bo! Stalker-blängde på dem ett tag tills svartsjukan björde koka, och stället likaså. I svetträngseln hejade jag på Spy Bars stjärnförvärv Tom Pyl. En hyvens man, skulle man kunna säga om honom i Dalarna.

Trängde mig vidare och noterade Mogge "Varför då?" Sseruwagi med Sanna Bråding, Josef Fares, räven Micke Boman, Grandpa-doodsen, Jens Segrén och Mattias Hedlund. Undrar om de sista kommer att ha något finger med i China - de nästlar ju in sig överallt. Hur som helst kommer har jag hört flera feta klubbar kommer att husera där i sommaren. För er som saknar Pom Pom är det till exempel läge för återförening.

En hel flock Mikas-modeller stod och smekte ögonen på folk och jag kretsade lite runt dem utan att få någon som helst kontakt. Stannade till stängning men fick inget ragg. Lär göra nya försök på Chinas jaktmarker framöver...