... Tennisveckan

Javisst, och med min omåttligt exklusiva och förfinade vän iraniern Hamid i släptåg. Självklart tog vi planet ner, vad annars? Pengar är inget problem för oss, smackade vi belåtet när vi betalade hela 219 spänn plus skatter för en glamourös flygstol på Sas Ungdom. Planen var att fixa tak över huvudet genom bortamatcher - vi hade ju läst om det utpräglade lättsinnet i Aftonbladet dagen innan. Kanske var det där idén till upptåget fick sin grogrund. Efter min framfart på Laroy häromsistens har jag nämligen blivit ganska tolerant beträffande sexuella utflykter bakom fiendens linjer, alltså hos...

... stekarna

Redan på flyget såg jag flera stycken lustiga små stekare. Ingen satt emellertid i första klass. Jag respekterar egentligen ärkebratsen som steker sina ärenden och angelägenheter diskret och med finess, utan att behöva hävda sin egen förträfflighet genom vulgära demonstrationer. Dessvärre är den skaran försvinnande liten i skuggan av berget med sorgliga posers. De små glamkåta glinen med självgod uppsyn, tapetserade i trötta loggor och uttjatade signaturmönster från fadda modehus. Henri Lloyd-bratsen från landet.
Örgryte-kidsen från Göteborg. Klantarna med sina raffiga hyrsportbilar som inte fattat vad som är stekigast - nämligen att transportera sig hela vägen från exempelvis Göteborg i en vanlig sjabbig taxi. Jag och Hamid stekte på med en hederlig lift med två Trångsund-snärtor från Ängelholms flygplats. Att pröjsa tio Riche-öl för en taxiresa var inte aktuellt. Vår plan var nämligen att göra byn som parasiter - låta berusade hedonistfån casha allt, och dessutom sno deras...

... ligg

Ja, det var tanken. Jag hade föreställt mig en tsunami av lösaktighet och lättsinne, men blev lite besviken när jag bara fluktade ett samlag nere vid stranden senare under natten. Inte heller inspekterade jag några så kallade "knullrum", som Aftonbladets mest grävande murvlar gjort knäck om. När vi anlänt till samhället, där just varenda näringsidkare blandat in svenniga personliga pronomen i sina verksamhetsnamn, fikade vi först på Jöns bageri, rekade av stan och unnande oss sedan en Taxi-Kenth-taxi till Torekov där liftenbrudarna höll hus. Hamid hade såklart dragit nån jävligt tveksam rövarhistoria om att vårt bagage (som egentligen var obefintligt - vi åkte som vi gick och stod) slarvats bort av bönderna på den lokala flygplatsen och att nyckeln till vårt boende kommit på villovägar. Tada - tjejerna fnittrade fram ett osminkat anbud om husrum mot andra tjänster och vi visste inte riktigt om de menade allvar eller inte. Alltså åkte vi dit för att reda ut saken. I deras hus härjade dessvärre ett helt hockeylag stockholmsstekare som kollade alaramerande snett på oss, så vi drack upp deras rosévin med fanta i rödaste rappet och pep iväg till...

... La Chambre

Där blev det lite trubbel, för nattklubbschefen Oscar Durling tänkte tydligen inte släppa förbi oss. Till slut försvann den lille mannen och min stekar-favorit, den underfundige och älskvärt cyniske Fredrik Dahlheim, uppenbarade sig och vi kunde slinka upp till Madisons eftertraktade övervåning, där folk redan var rejält i röjartagen. En tilltufsad och skön Uffe von Roten daskade med släggan och var på ett jävla bra humör borta vid det ballaste drinkbordet. Goldensohn, Sofi Fahrman, Pontus Gårdinger och Pelle Porseryd var också med på noterna. Ute på den magnifika terrassen stod Ebba von Sydow och raggade på Louis Bonnier mot det stämningsfulla kustpanoramat. Bordsstekarna var så i gasen och imponerade av sina egna uppenbarelser att de inte märkte eller brydde sig att jag och Hamid tog för oss lite av de kylda delikatesserna. Ett gäng bräkande skåningar bjussade förtjust på långa rader Fernet och applådera när jag svepte dem en efter en. Jag var deras narr, en liten drinkhora, men vem bryr sig? Hamid slog sig tyvärr i slang med en tjock man som började spruta ut champagne, vilket visade sig vara strängt förbjudet. Påföljden lät inte vänta på sig: de båda förbrytarna kördes fort gjort på dörren. Och där rann min dröm om en galen natt ut i sanden - hookade motsträvigt upp med Hamid i det stormiga köhavet utanför och vandrade ner till stranden. Där hände mest ingenting. Folk åt från gatuköket. Någon spydde. Ingen efterfest dök upp. Istället våldgästade vi bakutrymmet på en BMW-jeep där det beretts sovplatser av en hyvens juggetyp. Han fick inget damsällskap så vi kunde gärna breda ut oss i bilen eftersom Hamid charmat brallorna av honom med sitt fikonspråk från betongen. Snubben skulle dessutom rulla hem till Märsta nästa dag, så vi sket i att testa den omtalade after beachen på Pepes och hakade på upp mot Stockholm.

... Tvilling Lindgren

Det är svårt det här med tvillingarna Lindgren. De är extremt lika till såväl utseende som stil, så det är helt omöjligt att se skillnad på dem. Jag är inte ens säker på att det är rätt tjomme jag har bild på bredvid, men jag tror det var John jag såg i rökrutan utanför China. Tvillingarna Lindgren är kända för två saker. De skrev och regisserade rullen "Stockholm Boogie" med sina polare i rollerna, och de spelar i bandet Chraa som kör tillsammans med Hoffmaestro. På krogen är de dock mest kända för att vara två långa och lurviga söder-bohemer som festar som om morgondagen inte fanns. Precis som...

... Patric Öhlund

Jag vet att jag spanar in ouppnåeliga brudar, men Patrics flickvän, som enligt ryktena är ingen mindre än Elsa Hosk, har jag aldrig ens försökt närma mig. Så dum är jag inte. Patric själv verkar inte göra mycket av livet förutom att modella - och vara ihop med Elsa såklart. Å andra sidan behöver han inte jobba, för hans föräldrar är tydligen snorrika och är inte blyga inför att slänga pengar på sonen. Man skulle kunna kalla honom för kreddstockholms egna brat, om ryktena stämmer. Det hela spelar dock inte särskilt stor roll, för Robin berättade exalterat att Patric för några veckor sedan stagedivade från Chinas övervåning ner till undervåningen. Då har man inte så mycket mer att bevisa.