Allô chèries!

Lördag - och Laroydags! Jag slutar verkligen aldrig att överraska, inte sant? Det gör inte heller Sebastian af Robson, som lördagen till ära släpat dit sin pappa Rutger. Vilket förstås var mycket trevligt, jag har länge efterlyst fler grånade gentlemän på Stureplan. Det är något med det där som tilltalar mig. Tilltalade mig gjorde också Sebastian själv - "det vore jättebra om du flyttade lite på dig", sa han, och hastade vidare i tjänsten. Jahapp. Tur då att David Lotfi kom till undsättning! Han har dragit ner en del på utekvällarna, dumt nog. Men desto roligare när han väl dyker upp, förstås. Det gäller också Alex Storckenfeldt som för en gångs skull höll flickvännen Hannah Risendahl sällskap på Laroy. Eller om det var tvärtom, jag vet inte det jag. Shots drack de hur som helst, och omtänksamt nog delade de med sig!

Nästa incident blev ett mycket kärt återseende när Jessica Nilsson och Erika Brag dök upp från ingenstans! Mina favoriter från i våras som helt gått under jorden (eller i alla fall till en annan plats på den) de senaste månaderna. Nu senast på en stillsam solsemester på Mallorca, vilket hudfärgen skvallrade om. Snyggare än nånsin var de i alla fall, i varsin kreation som tillsammans säkert skulle kunna hålla ett par byar med mat och vatten om de såldes på second hand. (Jag praoade på Sida i högstadiet. En hemsk tid. Jag passade inte alls in.)

Jessica försvann inte helt oväntat iväg med sin boyfriend, men det gjorde inte så mycket. Erika var ju kvar - och hon pratar franska! Fatta grejen. Äntligen fick jag användning för glosorna som en uppväxt i väst-Schweiz hamrat in. Vi avhandlade det mesta relevant (enligt mig); shoppingutbudet i Paris, sommarliv på Rivieran, vinterns hetaste skidresmål (vi kom fram till Verbier). Det var mycket trevligt. Sen kom hon in på ekonomi - Erika och Jessica pluggar på Handels, ska ni veta - men då stod jag mest och nickade och såg glad ut. Ekonomi för mig är ju liksom saldot på kortet minus dagens inköp av skor. Ungefär.

Vi babblade på ända tills en vakt kom fram och sa åt mig att det var dags att gå. Jag blev helt skräckslagen och började vifta med personalkortet (som egentligen inte är mitt) och krävde att få göra ett blåstest för att bevisa att jag inte var för full. Då pekade han på klockan - som var fem över tre - och jag höll på att skämmas ihjäl. Jag flydde för livet hela vägen bort till Hell's Kitchen, där Fredrik Dahlheim efter en hel del tvekan gav sin blessing och släppte in mig i värmen.

För varmt, det kan jag lova att det var. Bland de svettiga men lyckliga gästerna på plats hittade jag omedelbart Jonas Lichter, skvallerlegenden Hasse Shimoda, hyfsat nygifta men fortfarande festglada Gry Forssell, TV3-mogulen Anton Glanzelius och Roland-Philippe Kretchmar de Cottendart som tidigare på kvällen avhållit en bombastisk 30-årsfest ihop med Christian Remröd. Gott så. Jag blev väldigt törstig och armbågade mig in mot favoritbaren längst in. På vägen hann jag uppfatta Kristoffer Ahlbom som hängde vid ett bord ihop med musikvideo-nånting-tungviktarna Johan Renck och Jonas Åkerlund. Trevligt. Längst in fann jag så min chef Johan Bonnier som stod och konverserade en okänd skönhet med stor finess - den killen kan sina grejer. (Löneförhandlingen, kan vi ta den snart?) Jag försökte lägga mig i ett tag, men kände snabbt att mitt sällskap kanske inte var sådär väldigt populärt. Nehepp. Men men, det kommer fler kvällar. Au revoir så länge!

Bizous!
Nikki


PS! Har du nåt smaskigt skvaller som du vill berätta om så lyssnar jag gärna. Självklart kan du vara anonym och är skyddad av grundlagen och bla bla bla. Seså, skicka ett mail nu - nikki@stureplan.se!

Too-di-loo!

Er absoluta favoritminglerska är tillbaka efter ett par rekreerande dygn ute i skärgården (jag var hemma hos mormor på Lidingö). Knappt hann jag (eller, okej, mormor) tvätta upp de bästa partystassarna innan det var dags igen - onsdag, meaning utgång, meaning Laroy!

Trodde jag, ja. Knappt hann jag ta mig innanför repen innan jag insåg att jag hade lovat Oscar Durling att springa förbi hans och Jacobs lilla drink uppe på White Room. De har ju börjat med extraöppet på onsdagar titt som tätt vad det verkar, ett initiativ som jag förstås tycker är alldeles utmärkt och som måste premieras. Och hur premiera bättre än genom lite exclusif Nikki-närvaro? Nä, just det.

Snabbt in i en taxi således och upp till Regeringsgatan för en komprimerad kindpussarvända. Jag hittade bland annat hygglige Joakim von Ditmar, favoriten Lina Lundemo, snygge Kristian Frieberg, erkänt skicklige stekaren Carl Persson och naturligtvis "the first ladies" Ida Nord Larsson och Anna Hibbs. Som hemma, alltså. Inte blev det sämre när charmtrollet Calle Schulman dundrade in med sitt glada entourage. Där var bland annat Aftonbladet-chefen Klas Lindberg, amerikanske pr-mannen Steve Dellar och mina gamla vänner (nåja, enligt mig i alla fall) Emilia Pavlovski och Viktor Barth-Kron. Jag jobbade ett tag på att komma in i gänget, men det gick sådär. Man är ju inte Emilia direkt, so to speak. Jag får helt enkelt jobba på det.

Jobba, det gör jag ju alltid när jag är ute. Därför kunde jag tyvärr inte stanna så länge uppe i gemenskapen - Laroy stod ju kvar där nere och väntade, och det skulle det inte behöva göra förgäves. Marsch pannkaka (vart kommer det där uttrycket från egentligen?) ner till la place glamoureuse et superfashion, med andra ord. Där inne på Laroy hittade jag omedelbart sällskap i form av söta fotografen Jan Sulocki som till skillnad från mina andra kolleger faktiskt verkar tycka om mig. Inte på det sätt ni tror kanske, men har är väldigt gullig. Det är ju också Niklas Röja när man kommer under den där hårda fasaden. Nu ska jag inte påstå att jag gjorde det just igår, men han verkade ha väldigt kul i alla fall. Större delen av tiden hängde han med AIK-spelarna Ivan Obolo, Dulee Johnson, Khari Stephenson och Lucas Valdemarin som verkligen tog sig en helkväll på stan. Det togs inga fångar där, kan man lugnt konstatera, och vi utgår väl ifrån att coach Norling hade utlyst träningsledigt.

Jag lät mig glatt bjudas på en drink (eller en "applejuice", som Niklas sa med ett snett leende kallade fotbollsdrickat) men avvärjde Dulees övriga inviter innan jag studsade vidare in i några andra gamla bekanta och glömde bort spelarna helt. Där var ju systrarna Böhm, Hannah Risendal, Novel, Mia Berglund, Daniella Peri, Sofia Henning och oj-så-snygga Freja Kjellberg.

Jag speglade mig i Christian Markborns backslick och konstaterade att lilla Nikki började se trött ut. Så när tåget gick tillbaka till White Room fick det faktiskt bli 7 eleven för mig (fina flickor äter inte på McDonald's, mind you) innan jag tog en hyfsat rask promis upp till Skeppargatan. Ikväll är det ju torsdag - på't igen bara!

Bizous!
Nikki