Too-di-loo!

Er favoritminglerska är här igen för att lägga beslag på ytterligare lite bandbredd i den digitala medievärlden. Som ni har längtat!

Längtat, det hade jag också gjort. Men när nästan ett heeelt dygns tristess var över var det plötsligt fredagkväll igen - och Laroydags! Med de piffigaste skorna och mest urringade toppen på var jag redo att ta mig an världen, och så fick det bli. Lyckligtvis var jag långt ifrån ensam om den inställningen. Knappt hade jag kommit in genom dörren innan jag sprang in i Erik Martling, som dagen till ära valt sockersöta Sofia Holmin till sällskap. Inte mig alltså, ville mest bara påpeka det. Inte för att det gjorde mig nedslagen - tvärtom. Jag har lämnat den där trista historien bakom mig och har ett helt nytt span! Vem det är lär ni märka framöver, men det är inte Alex Storckenfeldt i alla fall. Trots att han faktiskt vann en STCC-tävling härom veckan, vilket ju var jätteskoj i sig. Nä, där har man inte så mycket att hämta - inte så länge han hänger med flickvännen Hanna Risendahl. Det kan ju vara Stureplans gulligaste lilla par om ni frågar mig. Och det gör ni ju, eftersom ni läser den här spalten!

Inte heller är det Khari Stephenson, som stod strax bredvid, även om AIK-liraren har ett sinne för fest som tilltalar mig. Vad har han kört den här veckan - onsdag, fredag, lördag? Stort. Fotbollstemat fortsatte så när störtrolige festprissen (och skyttekungen) Daniel Nannskog dök upp från ingenstans med vilt skäggige soulsångaren Steven Simmons under armen. Nannskog hann hälla i sig ett par groggar innan han på grötig skånska utbrast "men grabbar, ni krrrööökar ju inte!" och försvann i riktning Sturecompagniet. Vilket ju förstås var lite synd.

Jag lät mig dock inte nedslås ens av det, utan trippade raskt ner till utebaren där Blondinmaffian 2.0 firade Stephanie Strauchs födelsedag. Det for färgglada shots till höger och vänster (mest till vänster, eftersom de stod i bortre hörnet) och jag snyltade glatt till mig en skål med Nathalie Carler/Winscher (lär mig aldrig vem som är vem), Michaela Alestam och Amanda Hamberg. Då kom Björn Skyttmo marscherande med en fernet i högsta hugg, som han förstås tvångsmatade mig med. Trevlig kille, med en frisyr som måste betecknas som en fysikalisk gåta. Hur något så mjukt som hår kan packas så vansinnigt hårt är svårt att förstå. Men antagligen skulle det se ut på exakt samma sätt även om han hade sovit en hel natt i en blåsig öken.

Det om detta, klockan började så sakteliga ticka och jag gav mig ut på en sista kindpussarrunda (som bland annat inkluderade Maria Edström Leontine Eriksson,Linda Ekholm och Victoria Ödmark) innan det var dags att hoppa vidare till White Room.

Väl där möttes jag av flera välbekanta syner, inte minst Blondinmaffian 1.0 som hade mangrann uppställning. Jag räknade till Carolina Graflund, Josephine Julner, Caroline Genmar och Sara Camtrell innan jag blev yr och var tvungen att ta en nypa luft. Den luften intogs tillsammans med radarparet Richard Darville och Magnus Tholén - trevliga killar, och så skönt stereotypa att man blir lite glad i själen. Om tvillingar är att betrakta som "stereotyper" är väl en rent lingvistisk fråga, men naturligtvis hann jag med att hälsa på Sanna Forbes och ständiga sidekicken Andreas Lind. Liksom Madeleine Syversen, Rebecca Scheja, Elin Ljungström och nya inventarien Madelene Lund.

Det sista jag såg på vägen ut var goa Khari Stephenson i full färd med att kurtisera ett knippe söta brunetter. Undra på att killen trivs i Stockholm, liksom.

Bizous!
Nikki

PS - ni vet väl att jag tacksamt tar emot initierat skvaller på min alldeles egna mailadress - nikki@stureplan.se. Meddelarskyddet gäller förstås. Seså, skriv nu. Puss!

Sötisar!

Jag är oerhört förgrymmad. Om man nu kan uttrycka sig så år 2007. Jag fick nämligen sparken igår! Bara tillfälligt i och för sig, men ändå. Nån jävla golffest skulle hanteras och då räckte minsann inte lilla Nikkis tjänster till! Nänä, in med nån karl istället som kan göra jobbet ordentligt, typ. Lilla Nikki ska hålla sig runt 20-strecket på Laroy och minsann inte leka med riktiga kändisar.

Tur då att jag trivs så fantastiskt bra på Laroy, annars hade jag kanske råkat bli lite bitter! För att göra en lång historia superkort så var det en alldeles förträfflig onsdag. White Rooms nya giv med onsdagsöppet är visserligen inte alls bra för hälsan, men eftersom jag ändå inte har speciellt mycket att göra på dagarna måste jag säga att det fantastiska överväger. Men - det är fredag idag, och då antar jag att ni är mest intresserade av att höra hur det var igår. Så det ska ni givetvis få!

Jag kom till Sturecompagniet ganska tidigt, mellan för- och varmrätten i torsdagsmiddagen för att vara exakt. Det gjorde nu inte så mycket, eftersom jag naturligtvis inte var inbjuden och heller inte blev insläppt i vip-delen till en början. Det blev däremot Sofie Lindholm, som trippade in strax framför fötterna på mig. Vad har den tjejen som inte jag har? En bra relation till Kristoffer Ahlbom och Uffe von Roth, svarar jag på den högst retoriska frågan.

Fler som tillhörde "kretsen" den här kvällen var (förstås) Marie Serneholt, som satt på "laxstolen" mellan klubbcheferna, Caroline Svensson, Nathalie Berg och nyblivna Pause.se-bloggerskan Erica Johnson. Själv fick jag vackert gömma mig bäst jag kunde borta i högra baren medan de glamourösa gästerna stoppade i sig varm- och efterrätt. Jävlar i havet vilken tid det tog!

Till slut slängde i alla fall Ahlbom servetten på golvet och förkunnade att sittningen var över. Jag smög snabbt upp bakom systrarna Känsäkangas och flyttade mig knappt märkbart till rätt sida repet - äntligen! Tänkte jag. Sen kände jag en fast hand runt nacken, vände mig förskräckt och mötte Fredrik Dahlheims iskalla blick. "Och vart tror lilla fröken att hon är på väg då?" frågade han med en röst som fick Hannibal Lecter att framstå som Leif "Loket" Olsson. "Jag ... ehh ... trodde ..." stammade jag, och han höll masken i flera långa sekunder innan han bröt ut i ett bullrande gapskratt. "Seså lilla vän, räta på ryggen och släpp loss lite" skrockade han och skickade in mig i riktning baren. Jag har aldrig skämts så mycket. Inte ens när jag råkade spilla ner Jacob Rambergs linnekostym med rosévin, men det pratar vi inte om.

När jag till slut hämtade mig från chocken fann jag mig själv i trevligt samspråk med Iracema Lindström, som verkligen blivit en inventarie på Stures. Lite skumt eftersom ryktena säger att hon har nåt ihop med arty-fartyfotografen Ivan Nuñez, men å andra sidan alltid trevligt med folk som rör sig obehindrat över flera områden. Till skillnad från mig, vill säga. Strax därefter tågade ett helt TV4-team in i lokalen, direkt från kanalens bombastiska firmafest på Cirkus. Jag räknade till Ekonominyheternas Rafaela Lindeberg, snygga Anki Edvinsson och sportcasanovan Patrik Ekwall innan jag gav upp tappade räkningen. Istället haffade jag tag i snygge BWO-killen Martin Rolinski och ansåg att han borde bjuda mig på en drink. Han höll inte med, tyvärr.

Eftersom det ju faktiskt var torsdag så tyckte jag att jag kunde unna mig en sväng ner till Hell's Kitchen när det hela var överstökat. Det blev det också, om än en snabb sådan. Tillräckligt lång dock för att hänga lite med Tora Svensson och Monica Jonsson och lura till mig lite drinkar vid Oscar Durlings och Katja Nilsands bord. Samt kramas lite för länge med söta fotografen Jan Sulocki, men det är en helt annan historia. Nä, nu tar vi helg hörni! Eller ni i alla fall, min har redan börjat. Hörs på söndag!

Bizous!
Nikki