Helt avliden efter modeveckan. Och förvirrad. Jag undrade, var det dags för en pangfylla? Självfallet! Mitt nya jobb började dagen efter, där på fredagen, men skitsamma (gick i övrigt galant, jag är för ung och kry för att bli bakis eller behöva sova, för den delen). Jag vet inte hur mycket jag kan berätta från BON-festen då jag arbetat med dem under veckan. Konkurrerande, ni vet. Men jag tänker berätta anekdoten om när Carl M Sundevall och Christian Remröd kom dit och fick träffa Leo Netz, min vackre diskplockare från källaren på Berns. Ger Leo en puss, de bryter unisont ut i:"PUSSSI PUUUUSSSI PUUUSSSI GULLI JOMANS JOMANS!" och lutar sig fram mot Leo. Sedan ska jag presentera dem. Carl säger: "Öh! Även om din tjej inte fattar att du jobbar och är upptagen så fattar i alla fall vi det, så det är lugnt!" Leo ser tacksam ut, sedan vänder sig Carl nervös mot mig och frågar i stillsam ton: "Eh, Hanna, var det lugnt att jag sa "tjej"? Jag har inte sabbat något för dig? Han kommer inte bli galen?"

Jag vet inte vad det är, men när Carl helt plötsligt får empatichock och frångår sin vanliga sarkastiska humor så gillar jag honom mer än någonsin. Han är nämligen toklik min pappa. Ska ni veta. Till beteende och klädsel. Och då får jag pappavibbar och vill bara nypa honom i kinden. Fina Carl.

Efter att jag blivit totalt nersupen av alla kollegor på Bon så smiter jag dock iväg till Riche för att nyktra till. Där har vi alla gubbarna, som de kärleksfullt beskrivs. Oisin Cantwell, Tom Pyl, Jonas Nichols och Anders Ljung. Jag hänger där tills jag slutar att vara full, framförallt med Jonas som jag knappt träffar alls nuförtiden, och drar sedan iväg på nya äventyr med Anders.

Springer från mitt nya jobb och kickoffen, där skulle jag kunna namedroppa järnet, ska ni veta. Men allt är fortfarande så jävla secret-secret. Kommer i alla fall till Grand Hotel och är andfådd. Gry Forsell och hennes kompisar är lika sena och andfådda som jag. Springer på Karin Winther (som tydligen också kommer vara en slags kollega!) som är helt klädd i rosa från topp till tå. Sedan bloggtjejerna Sandra Beijer och min förra kollega Annika Marklund. Därefter Marina Kereklidou, modechef på Bon Magazine som presenterar mig för hennes vänner på Pr-byrån LundLund. Därefter springer jag på Elin Kling och Linn Gustafsson. Gud vad jag saknar att få träffa Elin, ska ni veta. Vi ska fika ihop oss ordentligt någon dag.

När vi går in i salen så hälsar jag och Micael Bindefeld på varandra. Sedan blir jag förvånad, för han stänger repet in till den vanliga gången och puffar mig ner för kändisgången med alla fotografer. Blir lite skräckslagen, men det går bra. Framför mig går Carolina Gynning, som posar som en riktig modell. Hon har vanan inne, till skillnad från mig som faktiskt vill dö av nervositet.

Väl ute springer jag på fantastiska Ingela Klemetz-Farago, fantastisk stylist. Därefter Gunilla Pontén som jag bondade med när vi satt bredvid varandra på front row på Carolina Norrbacks visning. Prisutdelningen går igång, och jag blir otroligt glad när min personliga favorit, Sandra Backlund, vinner i kategorin "Årets blickfång". På vägen ut möter jag Carl M Sundevall och Felicia Jarl, som bådadera blivit små gulliga krulltottar. Leif Pagrotsky känner av någon anledning inte igen mig, verkar det som.

Däremot så känner Emine Sander igen mig den här gången och undrar hur hon inte kan ha känt igen mig. Inget mer med det. Totalfylla på Gubbrummet ursäktas alltid. Yvan Rodic, Facehunter, är igång och fotar snygga tjejer som vanligt.

Sedan springer jag på hela Stureplanskompaniet. Och då menar jag verkligen HELA. Christian Remröd, Carl M Sundevall, Viktor Barth-Kron, Freja Kjellberg, Mathias Nordgren och före detta Stureplansanställda Emilia Pavlovski. Viktor är fin som vanligt och ger mig vänliga ord: "Hanna, Stureplan har byggt många under åren, men inte DIG. Du har byggt dig själv."

Han är så söt. Inte undra på att jag blir spammad med mail angående hur många avståndscrusher alla tjejer har på honom så fort jag skriver om honom. Alltså verkligen, Viktor är en fantastisk kille. Det ska ni veta.

Hänger runt en massa med Roland Philippe-Kretzschmar och hans fantastiska flickvän Freja Gidén, som har en helt underbar klänning för kvällen. Träffar på Björn af Kleen och får bevittna hans och Viktors påstådda "Beef". Höhö.

Bondar med kläddesignern Diana Orving ute i rökrutan. Vi diskuterar modeideal och feminism bra jävla länge, sedan kommer jag på att klänningen jag bär för kvällen faktiskt är en av hennes kreationer. Hon blir glad. Jag ska få komma upp på hennes kontor och köpa kläder asbilligt. Underbart. Ser sedan Alex Schulman, springer fram och berättar att jag har ett nytt, fantastiskt jobb.