Too-di-loo!

Sent om sider, men här kommer lördagens berättelse. Enligt redaktionen fanns det "en massa annat material" som hade högre prioritet igår - vafanculo, hade jag sagt, om jag fortfarande hade varit smått misslyckad modell i Milano.

Hur som - ingen skugga ska falla över lördagen. Som ju var en fantastisk kväll! Efter att ha hört rykten om att något vid namn Gothenburg House Mafia skulle spela på Laroy så stack jag dit, mycket nyfiken. Det visade sig vara min gamla flört Per Sköld som spelade, han är förvisso göteborgare men kanske inte jättemycket "House Mafia" i övrigt. Roligt var det i alla fall! Det blir ju lätt så när någon dåre står och spinner 90-talsklassiker inför en euforisk publik. Mest euforisk var nog Magnus Wahlström, i blond peruk (!), och hans influgna vänner från västkusten. Ivrigt ackompanjerade av snygga kvartetten Anna Hibbs, Madeleine Gadd, Rebecca Simonsson och Madde Syversen - åtminstone för en stund. Tillräckligt lång stund för att jag skulle hinna bjuda min favoritbloggerska (Hibbsan alltså) på tre rosa shots. Och det är ju allt jag begär.

Vidare inspektion av lokalen gav vid handen att det fanns liv även nedanför ovanvåningen. Jag mötte två gamla bekanta i Josephine Julner och Sarah Nilsson, och en halvgammal i Carl Nordström, innan jag sprang in i två nya (och väldigt lika) bekanta i form av dubbelupplagan Rosberg. Trevliga typer allihop, och det är ju bra. Hann även high fiva Maria Edström - äntligen nån som kan "det nya"!

Ett sjuhelsickes drag var det, från start till mål. Eller rättare sagt: från start till White Room. För där hamnade jag naturligtvis, som så många gånger förr. Och jag var inte ensam, den här gången heller.

Det första jag springer in i är en Andreas Lind, dressad som om han just rymt från en liten bur i Vita baren på Spy Bar. Men det kanske är hans nya grej? Fuck Stockholmsveckan i Visby, entré hippa gratisfester på torsdagar - typ? Nja, tillåt mig tvivla. Tills vidare utgår jag från att det är en pose. Jonas Lichters bränna är däremot fullt naturlig, liksom namnen Jonas Ghauris. Huruvida Oscar Durlings nyfunna bränna tillkommit med artificiella metoder eller inte vill jag inte sia om. Han var i vilket fall på ett riktigt glatt partyhumör och satte en välbalanserad vodka redbull i handen på mig. Wei-hoo!

Trippade vidare och träffade min favorit-dj Christian Markborn som återigen lämnat den italienska exilen för lite dekadent Sverigevistelse. Jag börjar bestämt tro att det bara är en tidsfråga innan han sparkar ut Göteborgs husmaffia och börjar gnida vaxet själv på Laroy igen. Jag försökte dryfta den teorin med Jacob Ramberg, men han var väl inte riktigt mottaglig för djupa diskussioner, omgiven som han var av kvalitativa damer till höger och vänster. Ännu en hård natt på jobbet, således. Om Jennifer Forbes hade en hård natt på jobbet som mingelproffs vet jag inte, men hon såg inte ut att lida speciellt svårt. Inte heller Elina Gollert, Ellinor Adolfsson eller Malin Gudmundsson verkade gå igenom några Kafka-kval, och det var ju skönt att se.

Vidare tripp genom den förvånansvärt återställda lokalen (mind you, det var bara några dagar sen som en lastbil tog med sig Jakobsbergsgatan-väggen ner till korsningen Regeringsgatan) gav vid handen att min kollega Beatrice Birkeldh hittat dit, liksom min kollega och ex-kollega (och numera radarparet) Anna Hibbs och Micaela Moreno, som hängde med några söta pojkar. Lite längre bort i lokalen sågs tydligen Mille Yousefali dricka veckans 46:e järn, men den uppgiften är lite osäker. Liksom att systrarna Ohlzon skulle ha gått hem redan tjugo i fem.

Det är som vanligt; vill man ha helt spiksäker info kan man varken lita på tredje- eller andrahandsuppgifter. Hoppas därför att vi ses till påsk - som ju blir en riktig långhelg! Kanonfina klubbalternativ erbjuds vad jag förstår hela vägen från onsdag till söndag. Och det är ju fint, eftersom flygbiljetterna till Marbella kostar betydligt mer än vad jag får för den här lilla rapporten. Sa jag utan bitterhet.

Bizous!
Nikki