|
Jag hade velat skriva att helgen inleddes med att besöka det ena stället för att sedan gå till nästa och avsluta på ett sista men det går inte. Vi får se hur länge det dröjer innan det händer men så här långt har vägen enbart, kompromisslöst skall tilläggas, gått raka vägen till Push. Dessutom sköter Stureplans utsände fotograf övervakningen av stans övriga nattliv ypperligt genom "en lördagskväll på Avenyn"-arkiven varje vecka. Det finns ändå inga ord som kan överträffa dessa skildringar, bilderna talar ju för sig själva (så jag slipper).
Lena Philipsson undvek kamerablixtarna, kanske var det för att undvika spekulationer, nybliven singel som hon är och allt. I förbifarten nämnde hon för Andy att killarna på Push faller i Lenas smak. Jag slog an en spekulativ sträng och tog det som att det var Andy som åsyftades. Att Roy Ghazizadeh var på plats med en abstrakt taktpinne känns som om en omständighet som så hårt faller in i kategorin obligatorium att det inte behöver analyseras vidare. Glad var han, konstaterade Andy, trots allt.
Högmodigt gick jag vidare för att hälsa på mindre offentliga, men likväl trevliga bekantskaper i form av Paula Magyar, Sandra Ewert, Linda Jaklund och Olof Bernhardsson. Ewerts pojkvän Martin Litzén stod bakom den vita baren med Emanuel Prata. Jag frågade om de stilråd men det avfärdades snabbt. De menade att Andy inte behöver några sådana då han är ett föredöme, eller ikon om ni så vill (det sista är Andys egen reflektion). Utan att förringa Push som helhet skall i sammanhanget nämnas att det är kring borden allt händer, och för ovanlighetens skull lämnade jag just mitt bord för en kort stund. Det var synnerligen svårpasserat. Marcus "Oljan" Mattsson höll ställningarna i sedvanlig ordning kring sitt bord. Upprepade gånger hördes "monstergött!" runga genom lokalen som en styv bris i riktning från unge herr Mattssons rediga flaskbuffé. Jesus Kristus vad det vevades, många i lokalen dividerade om huruvida sällskapets axelleder de facto var SKF-sponsrade eller ej. Sådan lätthett, grace och pondus har inte skymtats sedan nämnda Mattsson annekterade Båstad i somras. En annan ordning som var återställd var att, Carlström den äldre, Johan var tillbaka i gammal god form. Färden bortåt gick vidare och på vägen berömdes Johanna Englund för sin lugg, headbangade lite förstående med Mickey Dee och gratulerade Sofia Malm för framgångarna med Dagmar.
På vägen tillbaka träffar jag Nanna Lütz som var nyss hemkommen från en längre tids resande i Sydostasien. Många historier hann avverkas innan nästa bekantskap Nima Oveissi syntes fladdra förbi. Mindre trevlig är han oftast för den manliga publiken skall sägas. I en för kvällen modest utstyrsel stod Oveissi med den före detta manliga modellen Oscar Sandberg.
Avslutade sedan kvällen med ett par drinkar med Patrick Ekwall och Mårten Andersson. Andersson var tydligen någon tv-personlighet som jag enligt Ekwall borde ha känt till. Strax därpå försvann Andy in i dimman för att aldrig mer komma tillbaka. I alla fall inte denna helg. Det ryktas om middag nästa fredag.
På återseende.
|
 |
|
Micke Dee-jayade inte. |
|
I jackväg hade Mårten inte en gås. |
|
Det blänkte inte så mycket om Mattson. |
|
Guldet blev inte till ett berg av sand för Oscar Sandberg. |
|