Eftersnack – Elle-galan 2012
Det är bara januari, den första månaden på året, men redan nu ska vi få uppleva årets absoluta festklimax, den erkända Elle-galan. Och visst är det ändå lite bitterljuvt, att vi under de 11 kommande månaderna inte ens kommer att komma i närheten av samma kaliber när det kommer till festevenemang i landet. Samtidigt är det vad som gör Elle-galan så vida emotsedd, både som gäst och som betraktare.
Så vad hände egentligen när 2012 års största modefest gick av stapeln? Stureplan var på plats och avlägger en fullständig rapport.
Det mytomspunna datumet, fredagen den 13:e, lämpar sig väl som utsatt dag för den påkostade festen. Elle-galan ger traditionellt sett ett sken av att precis allt kan hända. Ett år kom till exempel Elin Kling och Sofi Fahrman i samma klänning och redan där var ribban satt för resten av kvällen. Men nog om nostalgi och tidigare galor. Precis som i modevärlden blickar vi istället framåt: till Elle-galan 2012.
Som vi tidigare konstaterat är det januari och det snåla vintervädret bjuder knappast på några ljumna vindar kvällen till ära. Men när vi spänner blicken över champagneminglet i den grandiosa Spegelsalen på Grand Hôtel, kvällens första anhalt, bländas vi i stället av blottade magar och bara ben. Alla är här – hela Schuterman-rean är på plats.
I rummet bredvid trängs Sveriges samlade presskår, redo att föreviga alla läckra kreationer som passerar röda mattan, som i år är vit och gjord i papp. Om det är under någon kväll på året som gästerna ska (bör!) leverera klädmässigt, så är det just i kväll. Här synar man varandra likt konkurrenter på en arbetsintervju där alla vill ha jobbet. Elle gör för året ett tappert försök att prägla festen med en klädkod i form av pastellfärgerna grönt och gult. Den likriktade modebranschen bjuder i stället på fyra nyanser av svart, förutom möjligtvis Rebecca Simonsson som bjuder på, ja, Rebecca Simonsson.
Så börjar det röra på sig till röda mattans insläpp. Whyreds Roland Hjort gör premiärkliven förbi fotografhorden och följs därefter av kungliga hovleverantören, Pär Engsheden, som har sällskap med Beckmans-lektorn Maria Ben Saad. Men där tar det sedan stopp, Gästerna verkar inte vilja lämna Spegelsalen. Och det är klart – det är ju där alkoholen finns. Det dröjer upp till fem minuter innan det börjar rulla på igen.
Caroline Winberg med pojkvännen Fredrik von der Esch, Dagmar-systrarna, supermodellen Frida Gustavsson och nästan hela Rodeos redaktion avverkar de bländande fotoblixtarna. En strålande vackert gravid Carolina Gynning får det att rycka i livmodern på flera av de kvinnor som betraktar röda mattan-spektaklet medan en okänd presskårsmedlem har problem med att identifiera den skandalomsusade skånskan innan en kollega, som först tror han skämtar, suckar högt och hjälper till på traven.
Då och då slussas en drös med gäster snabbt förbi de uppställda fotograferna av Bindefelds lakejer – de är ”inte viktiga”. En av dessa ”vidareslussade” personer råkar dock vara den nytillträdda vd:n för ett av Sveriges mest framgångsrika modeföretag, vilket några åskådare finner mycket underhållande.
Allt eftersom börjar lokalen att tömmas på folk och själva prisutdelningen är i fas att inledas. I publiken ser vi direkt Josephine Bornebusch, galans ständige konferencier, som i år har fått ledigt. I stället är det lika färgstarka Carina Berg som ska leda galan – och inleder gör hon i uppförsbacke. Till en början går nämligen manuset inte riktigt ända fram och det tar åtminstone tre, fyra punchlines innan den svårflörtade publiken brister ut i ett skratt som inte är framtvingat. Men Carina är professionell och prisutdelningen rullar på med endast några få överkomliga missöden. Ärligt talat minns vi knappt några detaljer, för alla minnesfragment från kvällen blev som utsuddade när en viss världsstjärna uppenbarade sig i salen. Den annars folkskygga Agnetha Fältskog gör plötsligt entré, eskorterad upp på scen av fyra vakande personer – hon existerar faktiskt! Och det ofta omdebatterade och kritiserade 70-talsmodet verkat ha gett utdelning. Agnetha är nämligen utsedd till årets modelegend. Den jublande publiken ställer sig upp med mobilkameran i högsta hugg. Det här är allt något att visa mamma.
Men med fler detaljer än så ska vi inte tråka ut er – kvällens alla vinnare kan du se här. I stället kan vi nämna några höjdpunkter som en gråtande Hermine Coyet-Ohlén, en skönsjungande Johnny Johansson, en prisutdelande statsminister och en självhyllande Gudrun Sjödén.
Flerfaldigt prisbelönta stylisten Robert Rydberg rundar av showen med en fantastisk visning i sprakande metaller på hud såväl som kläder, innan det är dags att bege sig till kvällens sista anhalt: efterfesten i Spegelsalen. Och i år har man knappast sparat på utgifterna. Maten och framförallt alkoholen ser man knappast någon ände på, och det emellanåt matrestriktiva modefolket går till och med loss på det generösa dessertbordet. I rummet intill slaktar Fiona FitzPatrick senare parfymprovsbordet.
Så småningom kastas den ena obekväma skon efter den andra, sponsordrycken flödar och firmafestkänslan börjar infinna sig. Till och med Fredrik Reinfeldt dröjer kvar i det euforiska folkhavet – att Spegelsalens portar stänger redan klockan 01.00 verkar bekymra få. Lyckligtvis ligger V inte många meter bort dit många gäster väljer att fortsätta festen till tidig morgon.
Här sätter vi sedan punkt för kvällen och årets Elle-gala, den 15:e i raden. Nu är det bara ett år till nästa gång.
Se alla bilderna från Elle-galan 2012 här och efterfesten här.
ELLE-galans...
... bäst klädda: Ida Rislöw & Linda Sundblad.
.. mest klädda: Alexander Bards sällskap i niqab.
... kroppsdel: Gravidmagen.
... största vaktstyrka: Agnetha Fältskog.
... näst största vaktstyrka: Fredrik Reinfeldt.
... överraskning: Tillgången på alkohol.
... besvikelse: Var var Sofi Fahrman?