|
Henrik kom som ett serve-ess till Stureplan. Snabbt, oväntat och åtföljt av jubel. Henrik dök upp bara dagar efter galapremiären av filmen Kocken, där han själv spelar huvudrollen. Lite trevande och osäkert, som en blind som helst går längs väggarna i ett rum, gjorde han sin första bekantskap med klubbarna Sturecompagniet och Köket. Många märkte snart att han hade ett vänligt sätt, att han ville väl, att han kommit för att stanna. Han kom ofta ensam, men var aldrig ensam när kvällen led mot sitt slut. Efter en månad kunde till och med trögtänkta själar se ett mönster i hans besök. Han bar alltid och utan undantag en svart midjekort jacka i oljeblankt skinn. Oavsett vad han bar under och över, så bar han den där jackan på ett nästan maniskt sätt. Jackan blev snart hans signum. Bengt Magnusson sade alltid "är det ditt slutgiltiga svar?" Roy&Roger sa alltid: "Hej då macken, ses i mörrn". Henrik Lundström bar alltid sin svarta midjekorta jacka i oleblankt skinn.
Så hände något fruktansvärt. Under en av dessa fantastiska kvällar, där Henrik flipprade sig fram och tillbaka mellan Sturecompagniet och Köket, så försvann hans skinnjacka. Dagen efter upplevde Henrik sin värsta baksmälla någonsin. Klandra honom inte för det, hur skulle du känna om någon tog ifrån dig din själ? Nej, just det, du skulle inte må så bra. Henrik hörde sig för, kontaktade sitt nyförvärvade nätverk för att få igen jackan. Men den kom aldrig tillbaka och nu ligger den kanske och får knappt se solen i en tjuvs garderob någonstans i närheten av Stureplan.
|
 |
|