03 feb / 12:12 av Mia under:
Katrin Zytomierska
Jag har sagt det förr och säger det igen, det bästa, och det som gör att man faktiskt står ut med Katrins många gånger galna och idiotiska utspel, är att hon gärna erkänner när hon haft fel. Hon är aldrig rädd för att göra kovändningar och stå för det. Tänk om alla var så prestigelösa, så mycket smidigare mycket hade fungerat.
Hon har suckat över högljudda ungar, och klandrat föräldrarna för att ha misslyckat med sin barnuppfostran. Nu är Ringo snart två år och tvärförbannad mitt bland folk. Slåss, skriker och ställer till scener. Nu känner hon sig misslyckad och oroar sig för att hon har skämt bort honom.
Inte vet jag, jag är inte Anna Wahlgren (hehe) och har bara en unge som också är jordens centrum i den här familjen. Så fråga inte mig.
Men det är som sagt starkt att Katrin vågar skriva om det här, för många andra mörkar säkert såna här komprometterande situationer. Det roliga är att de provocerade läsarna som Katrin har nu inte har något annat att göra för att få ut sin vrede än att slå in öppna dörrar. De skriver typ: "Du brukar ju skälla på mammorna som misslyckats! Nu är du likadan! Haha! Kanske ska tänka på det i framtiden?" Ja? Konstruktivt! Särskilt när Katrin redan erkänt sitt misstag.
En del tipsar i alla fall Katrin om att Ringo behöver rutiner och stanna hemma. Men hur ska barnen lära sig hur man uppför sig bland folk om man undviker att träffa andra människor (som inte är pedagoger och där enbart för barnens skull)?