Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Dyr keps

Apropå dålig dag så har Spiderchick också haft en sådan. Fast den kan ju vändas till en bra dag eftersom det som hände med kepsen var så sjukt på ett roligt sätt ändå. :D

Trevlig långhelg önskar jag er!

//Anna-Maria

Läget är sisådär

Jag tyckte att jag hade en dålig dag...

Men så läste jag Knivlisas dåliga dag, och eftersom ingen har karvat upp min ändtarm med näven idag så inser jag ändå att min dag har varit något bättre än hennes.

Ta ändå del av Knivlisas inlägg, för det kommer antagligen försätta er i roat tillstånd.

Om min halvdåliga dag kan jag berätta en annan dag.

//Mia

Ytterligare en bloggprins

Nu har House of Philia-Petra fått sin son. Stort grattis! Mycket pojkar som föds den här våren i bloggar och kungahus.

//Anna-Maria

Hur funkar hjärnan?

Camilla Läckberg har skrivit ett långt inlägg där hon förklarar varför hon valt att kalla bloggen för Stjärnfamiljen. Jag satt och läste igenom hela inlägget, trots att jag redan kunde hela historien. Jag kunde alltså släktbanden och alla namn i det där inlägget, redan innan. Trots att jag bara då och då har besökt den här helt nya bloggen, och följt henne på Instagram i några år. På Instagram följer jag dock så många kändisar så jag scrollar mest och pluggar verkligen inte in folks namn. Det bara fastnar.

Däremot kämpar jag med att banka in vilka de olika parterna är i Syrien-kriget. Jag vill inte ha info av er nu, ni behöver inte skicka några länkar. Jag har ansträngt mig och läst på olika seriösa sidor med olika svårighetsgrader inte mindre än fyra gånger det senaste året, senast igår, men allt bara ramlar ur min hjärna. Idag har jag koll, men det har jag inte om en vecka.

Jag har inte svårt för att lära mig, jag bara glömmer av allt några dagar senare. Allt utom Camilla Läckbergs stjärnfamiljemedlemmar.

Känner ni igen er? Kanske inte om just Läckberg, men finns det annan idiotkunskap ni sitter och håller på, som vägrar lämna plats åt viktigare fakta?

//Mia

Rörelse när lust finns

Det här med lust före press som Blondinbella skriver om idag tycker jag är otroligt bra tänkt. Alla är ju olika här. Det är väl det som gör att vissa inte tränar. De finner aldrig lusten till det och lyssnar på sina kroppar och hjärnor istället för att pressa. Det är bra på det sättet att det inte blir ohälsosam press och stress av det hela. Medan en del tränar för att de gillar det och lusten finns där hela tiden. De kan aldrig träna nog. Vissa är periodare. När man hittar något som man tycker är kul så kör man på, men så vips tappar man lusten eller hittar något annat. Att hålla på med något som pressar och stressar en är bara fel. Det ger ohälsa i längden.

Själv tycker jag att det är det härligaste som finns när lusten till rörelse finns där. Det spelar ingen roll vad det är egentligen. Spela fotboll med barnen, cykla, springa, köra CrossFit, promenera, styrketräna och så vidare. Det ger livet så mycket mer. I alla fall för mig. Jag är som lyckligast när jag är i ett flow av lust till träning. Då sover jag bättre, mår bättre i min kropp och hjärna, är gladare, piggare och smartare.

//Anna-Maria

Fin framifrån

Jag är väldig fascinerad av det här med contouring. Kan sitta och titta på videos med folk som håller på och duttar i oändlighet. Det är som att se en tavla målas.

Men jag förstår mig ändå inte på själva grejen, i praktiken. Visserligen finns det ju en flytande skala mellan vanlig sminkning och contouring. Man lägger något ljust och highlightar lite här och där. Läppglans mitt på munnen för att skapa illusionen av fylliga läppar. Men i andra änden av skalan så sminkar alltså folk upp sitt dekolletage, ben och tår. Det kan ju inte se rimligt ut i verkligheten! Ok, för en selfie, eller kanske till och med en plåtning om man inte har tillgång till retuschering. Men på en fest ser det väl jättekonstigt ut med någon som är sminkad som om ljuset alltid kom rakt framifrån? Och när de jättestora tuttarna inte syns från sidan börjar väl åskådarna känna sig mindfuckade?

Har ni koll på hur det funkar i verkligheten? Jättekul att hålla på med, det kan jag verkligen tänka mig. Men i dagsljus, bland folk, lurar det någon?

//Mia

Mycket känslor

Meekatt har åkt bort på en skrivarresa och nu skriver hon inlägg till sin dotter varje dag. Fint och roligt. Inlägget är inte bara för dottern utan för läsarna också i sann Meekatt-anda. Vad jag förstår så har hon och hennes man separerat för ett tag. Läs det här inlägget. Jag kan förstå känslan av att känna sig som den viktigaste för barnen och att det kan vara kvävande samt skrämmande. Hoppas att de hittar tillbaka till varandra igen. Det har alltid känts som att de har haft ett bra förhållande i grund och botten.

//Anna-Maria

Gränsen är nådd

Fick en fråga om vi inte ska skriva något om det Therese Lindgren och hennes mamma utsattes för. Jag talar för mig själv nu när jag säger att jag faktiskt tagit mig lite ledigt den här helgen. Valborg, konungens födelsedag (obs, detta tog upp mer av min tid än vad Valborsmässoafton gjorde... Såg ett sammandrag av firandet och utanför fönstret sköts raketer från elden nere vid stranden), och idag är det första maj, sol och vår, äntligen. Anna-Maria har varit iväg på andra nöjen vet jag. Jag för min del har skött bloggen med högerhanden dessa dagar (obs, är vänsterhänt).

Men det som hände min favorit-youtuber gick förstås inte obemärkt förbi. Någon jävla människa ringde Therese mamma, utgav sig för att vara polis, och påstod att Therese hade dött i en bilolycka.

Det är det sjukaste jag hört, av allt jag hört om sociala medier. Therese tappar det och uppmanar alla att sluta ringa, maila, stå utanför hennes fönster, skicka saker, ställa saker utanför hennes dörr, bete sig som fullständiga psykopater. KAN inte alla bara göra det? ÄR det så här för kända människor? Håller folk PÅ såhär? Therese har över en halv miljon följare på Instagram. Jag fattar att hon är jättestor bland unga. Jag tror att de flesta barn är snälla och skickar gulliga grejer till Therese, men kan inte vi vuxna lära våra barn att respektera kändisars privatliv? Jag förstår att det är speciellt nuförtiden, så man faktiskt tror sig känna en del idoler, däribland just Therese. Hon är öppen och berättar om sina känslor och erfarenheter, man får se hur hennes sovrum och osminkade ansikte ser ut.

Men vi som följer dessa människor kan inte låta oss tränga oss på. Jag får panik när jag tänker på hur det skulle vara om det stod folk utanför mitt fönster när jag vaknade. Therese säger att det ringer på folk fem gånger om dagen hemma hos henne. Jag får olustkänslor varje gång en sån där larmförsäljare knackar på! Det händer ändå bara någon gång i halvåret.

Att ringa en anhörig och lämna ett dödsbesked är dock över alla normala gränser. Jag skulle så gärna vilja höra den personens historia. Vad gick snett?

Therese Lindgren vill nu ändra inriktning och enbart göra sponsrade inlägg. Ingen kan klandra henne, men vem vill detta?

//Mia

Vi var på gång

Idag länkar jag till exakt samma inlägg som Anna-Maria gjorde, men av en annan anledning. Kissie skriver lite nedlåtande om studenterna, vilket jag inte säger något emot, jag tänker också att de om några veckor är mindre muntra när de sitter framför datorn och filar på sitt skrala cv. Kissie skriver: "Undrar hur många av dom som kommer gå till arbetsförmedlingen och säga ”jag vill bli en toppbloggerska”.."

Det vore ju jättekul om någon gick till arbetsförmedlingen och sa så! Och frågade efter någon kurs eller något.

Jag kommer att tänka på när jag och Anna-Maria i början av 2008 gick till Skatteverket för någon sorts starta eget-möte. En massa män frågade personalen om vad de kunde dra av på firman. Bil, kontor, dator, telefon, verktyg, möbler... Jag och A-M frågade hur mycket moms det är på text. Vi visste, men ville dubbelkolla. Och då kröp det fram att vi startat en blogg. Bara vi visste att vi redan första månaden med firman fått affärerna att snurra och vi hade NOLL nödvändiga utgifter. Men det kändes inte som att vi hade hög status på det mötet.

//Mia

Modet går igen

Minns ni när det var inne med bomberjackor och halsband som Kissie har på sig här? Det var det deppiga 90-talet. Finanskris och arbetslöshet. Folk blev skuldsatta när husvärdena gick ner dramatiskt och högerextremismen blommade. Barnbidraget sänktes också. Jag minns det för jag fick precis ha hand om mitt barnbidrag själv. Det gick ner från 750:- till 640:-. Mycket pengar på den tiden. Fattar ni hur dåliga tider det var då.

Men snygga var vi i alla fall i våra bomberjackor, Adidashoodies, tighta halsband, pagefrisyrer, kajal på läpparna och FILA-skor. Typ samma mode som nu.

//Anna-Maria