Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Nanny

Apropå Blondinbellas fördomar om svenskar och övriga européer och nannys. Jag breder kanske på fördomarna nu men jag tänker att det är rika människor som har nannys till sina barn. Folk på campingplatser har liksom inte nannys med sig i husvagnarna. (Jag är själv i färd med att köpa en husvagn så jag hånar ingen.)

Blondinbella och Odd är möjligtvis välbeställda nu och hade haft råd men de är inte uppväxta på det sättet och då tycker man att det är onaturligt och kör på det man är van vid själv. Är man uppvuxen med en nanny så vill man ha det till sina barn också tänker jag. Dels för att det är bekvämt och dels för att man inte vet om något annat. Det är givetvis bättre att ha nanny än att barnens behov inte blir tillgodosedda. I vissa fall mår barnen bättre med en nanny än att föräldrarna inte har tid med dem. Jag tänker på familjer där föräldrarna jobbar mycket och så. Men på semestern kanske man kan prioritera sina barn? Men, men alla gör som de själva tycker är bra.

Hur tänker ni?

//Anna-Maria

Ta sig i kragen

Jag såg också Arge snickarn hos Anna Book! Jag är dock inte lika diplomatisk som Tramsfrans. Anna Book har ju grinat i alla år på grund av att det är synd om henne. Jag har ju trott på henne! Jag har gått på myten om att Anna är hårt drabbad! Nu visar det sig att ett av hennes stora problem hela tiden varit att hennes matplats var ful och köket otrivsamt. Värre kan man ha det, tycker jag. Särskilt eftersom både kök och matplats såg ut som kök och matplats gör mest. Arge snickarn hittade knappt något att skälla på ens, och då är han ändå proffs på att skälla. Till slut skällde han bara över att Anna grät.

Nästa veckas avsnitt är hos Anders Bagge. Han börjar också gråta. Tänk om Arge snickarn kom hit till mig. Tänk om det skulle vara det som fick mig att falla igenom och aldrig kunna sluta gråta.

//Mia

Det som går igenom

Vad fint och sorgligt Elsa har skrivit om det här med varför man tar åt sig. Hon har så rätt och satte ord på mina tankar som jag har haft och har ofta. Vissa saker tar så jävla hårt på en och det är ofta det som man blev kritiserad för när man var yngre. Jag har precis samma minnen som Elsa när det gäller kompisar. Så deppigt men samtidigt skönt att fler känner samma sak.

//Anna-Maria

Kissies självbiografi

Man kan ju tycka att det inte behövs ges ut en självbiografi om man har en blogg. Kissie håller på att skriva en bok och den skall enligt henne innehålla en massa personliga saker som man inte har fått läsa om i bloggen. På ett sätt kan jag förstå varför man väljer att skriva mer privata saker i en bok än i en blogg. Bloggen känns mer blottande eftersom folk kan reagera direkt på det man skriver. En bok vet man inte hur folk reagerar på och det man läser är sammantaget ofta inte något man reagerar på när man har läst klart hela boken. Då har skribenten ofta hunnit förklara sig och man har fått hela bilden.

//Anna-Maria

Orättvisa landsting

Tycker så synd om Linda Blom som behöver lägga sin graviditetsenergi på att oroa sig för att förlossningen ska gå för fort denna gång. Det tog inte ens två timmar första gången, och man brukar ju säga att omföderskor föder snabbare. Linda vill ha tid för igångsättning, så att allt sköts på sjukhuset, och att hon slipper föda hemma, men i Karlstad sätter man inte igång kvinnor av den anledningen.

Det är så irriterande att det är olika rön i olika landsting. Vilket är bäst? Det kanske inte finns något entydigt svar, men varför kan man då inte vara lite flexibel och lyssna på mammans oro? Hur mycket lugnar glada tillrop som: "Det här fixar du! Det flesta brukar hinna in!"??? Det lovar ju ingenting!

Jag tänker att hon får försöka samla ork till att bråka (inte klokt att det ska behövas! Jag orkar aldrig det, så för mig får det alltid bli som det blir). Ett knep som kan funka är att kräva kejsarsnitt. Förklara att osäkerheten är alldeles för stor och att ett kejsarsnitt planerat till en tid innan beräknat datum är en garanti för att allt går lugnt till. Det kommer förstås sjukhuset argumentera mot, och en kompromiss är då att sätta igång förlossningen istället, vilket är vad Linda egentligen vill.

Eller vad tror ni? Det föds faktiskt ofrivilligt en del barn hemma varje år och även om det brukar gå bra så är det förstås inte önskvärt. Och när det väl har hänt så brukar mamman erbjudas igångsättning nästa gång, i alla fall här i Halland. Just för att det inte är så lyckat...

//Mia

En läsare lyfter en diskussion

Vår läsare Coco skriver:

Vanja ger sig på ett "troll" ordentligt. I mina ögon är det inte trolligt alls utan bara en ganska frågvis person. Bland kommentarerna skriver personen i fråga också en lång förklaring till alla frågor som känns genuin. Är bloggare och deras fans så lättkränkta? Finns inget utrymme för att säga någonting förutom "vart har du köpt den? Åh vad fin! Du är grym" osv.

Vad tycker ni? Läs själva.

Själv tycker jag att samlingen kommentarer är helt bisarr. Vet dock inte om allt är med, eller om Vanja valt att klippa bort de mindre kritiska kommentarerna, men visst ser det ut som en galen människa skrivit det där? Sedan svarar "Lena-Sofia" längre ner, och nyanserar det hela, och hon verkar helt enkelt ha lite svårt att formulera sig smidigt. När hon utvecklar sina tankar så medger hon till exempel att hon själv har misslyckats med sin avsikt att inte ge sin bebis sötsaker, och att hon fortsätter köpa snittblommor då och då, eftersom det är hennes svaga punkt och så vidare. Då låter hon genast mindre anklagande. Ska man gång på gång anonymt* ställa personliga frågor till en bloggare som är ganska öppen med sitt liv så måste man bjuda mer på sig själv. Dessa kommentarer låter som ett korsförhör av någon polis som försöker sätta dit Vanja.

Sedan är det självklart att folk måste få ställa frågor till bloggare, och absolut även kritiska frågor. Men när det är sådär många från en och samma person så förstår jag verkligen att det känns olustigt för Vanja. Hade jag gjort den upptäckten hade jag börjat grubbla över om det var någon i min bekantskapskrets som hade något personligt emot mig.

//Mia

*För det är ju väldigt anonymt att kommentera hos en bloggare såvida man inte lämnar ut sin egen bloggadress eller liknande. Ett namn, äkta eller inte, och en mailadress säger inte så mycket och bloggaren själv är väldigt blottad i jämförelse.

Heja Maggan!

Maggan är på gång att föda sitt barn. Mycket spännande och roligt. Jag följer det med stort intresse. Lycka till nu Maggan! Vi hejar på dig!

//Anna-Maria

Först i världen med den. A-M blir tvåa.

Kenza har gjort en ny tatuering. Förr skrev vi alltid om när bloggare lanserade en ny tatuering, så vi kör ett varv i gamla hjulspår: hon har skrivit revelista på ena revbenet. Efter sitt företagsnamn, eftersom hon ÄR sitt företag. Detta är en liten tatuering av tio, så det är knappast någon big deal längre. Och alltså inte för oss heller.

Men vår läsare, Blomma, undrar:

Alltså, Kenza har tatuerat in sitt företagsnamn på bröstkorgen. Jag tycker att hon är helt crazy, men vad vet jag. Skulle ni tatuera in 'Bloggkommentatorista'?

Svar: Ja, lätt, om det bara fick plats. Det blev visst väldigt långt i Dafonts Good Charma. Kanske svanken skulle funka? Jag har ett ganska brett höftparti. Skulle dock kännas märkligt att dra blickarna till den delen av kroppen. Folk hade ju fått stå och kisa en stund innan budskapet riktigt gnuggades in, eller ens uppfattades.

//Mia

Tips och scrollchock

Hej Hej vardag tipsar om en intervju som jag har tänkt att se men som jag inte har sett ännu. Så jag är sist på bollen. Har lov om två dagar och då skall jag ta igen en massa saker jag inte har hunnit med har jag tänkt.

Hennes semleanteckning var otroligt gullig tycker jag. Ibland sägs det fan inte något vettigt på mötena. Se det som ett statement. Det här är vad vi kom fram till.

En annan bild med anknytning till semlor roade mig på jobbet idag. Ni vet när man slöscrollar uttråkat på Instagram så behövs det inte mycket för att få en att reagera.

Over and out.

//Anna-Maria

Grattis till Trendenser

Stort grattis till Frida på Trendenser för priset som Årets inredningsbloggare 2016 på Elle design awards.

Hon är en självklar vinnare enligt mig. Proffsig, driven, skicklig, säker på sin sak och även medveten om vårt avtryck på jorden. Det känns viktigt att man som bloggare och konsument idag är medveten och det är bra att Frida föregår med gott exempel.

Grattis igen!

//Anna-Maria