Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Hjälpa Ebba!

Amanda Schulman skall vara gäst hos Ebba i Go´kväll på lördag och eftersom Ebba inte hinner lyssna på Hannah och Amandas podcast så vill hon att vi som lyssnar skall hjälpa till med frågor. Det tänkte jag var ett perfekt forum här.

Jag lyssnar på Fredagspodden och jag skulle verkligen vilja veta hur Hannah och Amanda tänker kring det här med spöken och spågummor. Vad är det som gör att de tror att det är på riktigt? De har aldrig förklarat det riktigt och jag tycker att det är spännande att höra varför.

Sen vill jag också veta apropå det där med att man skulle skriva brev till sina chefer om sin ångest och stress för att må bättre på jobbet, om de frågar sina egna anställda efter brev och i så fall läser alla deras brev och tar hänsyn till allas olika krav och olikheter?OM de lever upp till detta själva så måste de vara världens bästa chefer.

Sen skulle jag också vilja veta hur de tänker kring "The golden year". Jag förstår att gå i terapi är ett sätt att ta tag i sitt liv men att rensa i garderoben och köpa dyra krämer känns inte som långsiktiga lösningar på djupare problem. Speciellt eftersom man aldrig blir nöjd i dagens konsumtionssamhälle utan måste rensa, köpa nytt, rensa, köpa nytt varje gång något annat blir inne. The golden year blir alltså något som börjar om every fu**ing year. Eller?

Vad har ni för frågor?

//Anna-Maria

Barnmorskan tar sig ton

Vad tror ni om barnmorskan som kommenterat hos Blondinbella?

Jag tänkte precis som Bella, att det är någon som bara vill såra. Vill inte tro att en riktig barnmorska så tydligt vill få gravida kvinnor att må dåligt och vara rädda för att äta, även om barnmorskan i fråga skulle vara extremt noga med att fostret får rätt näring. Och så meningen: "Sen även för att man mår bättre av att vara snygg och smal", liksom håll käft och sluta sätt likhetstecken mellan snygg och smal för det finns en jävla massa fula smala människor och vad ska dom göra då? Sluta bli gravida för att inte riskera att skada sitt (och andras) barn genom att vara dåliga förebilder? Nej, barnmorskor är smartare än såhär.

Men å andra sidan skriver ju Bella att hon träffat på en viktfixerad barnmorska irl, så vad vet jag?

//Mia

Tvåbarnsmamma till trebarnsmamma

Starwoman har fått sitt tredje barn nu. Det blev ett litet flickebarn. Grattis!

//Anna-Maria

Blondinbella blir tvåbarnsmamma

Blondinbella och Odd väntar sitt andra barn den 14 april. Grattis säger vi!

Lite märkligt att hon gör inlägget till ett reklaminlägg ändå och att hennes liv är så mycket business som hon får det att framstå som när hon gör så.

Nu väntar vi med spänning på tvåbarnschocken och boken som följer. ;)

//Anna-Maria

Konfrontation

Jag förvånas ofta över "ungdomars" sätt att konfrontera varandra "nuförtiden". "På min tid" var det mer skitsnack bakom ryggen. Detta gällde även killar, i min omgivning. Det var sällan det blev bråk, men det muttrades lite i smyg. Det var ju inte bra. Det känns mer befriande att folk säger rakt ut vad som gäller.

Men såna här bråk… Jag blir ändå ledsen.

Dessie verkar svartsjuk, om man får tro på Paow, och har kallat en annan tjej för hora, upprepade gånger. Paow tar upp detta i ett helt annat sammanhang, när både är fulla (antar jag!) och Dessie blir arg så Paow trycker bort hennes ansikte och spottar på henne i en krogkö. Sedan skriver de elaka grejer till varandra i sms och Paow publicerar det i sin blogg.

De är för fan barndomsvänner och Dessie har det ju för jävligt just nu när hennes sambo ska in i fängelse för narkotikabrott och Dessie blir ensam med en liten bebis. Därtill cirkulerar en massa rykten om att sambon är skyldig till fler, mycket allvarliga brott, (ganska grundlösa anklagelser, vad jag kan se, men om ni inte tror det så starta en privatspaning istället, besudla inte vår blogg) och vem som helst kan lista ut att Dessie mår skitdåligt.

Vad hände med att man stöttar sina vänner när det blåser? Att hålla vissa saker privat, så att det inte blir massa rykten som kan förstöra för en familj? Vårt gamla skitsnack känns jävligt harmlöst nu i efterhand, för hade något allvarligt hänt en vän så hade man fan stått på hennes sida till hundra procent. Och självklart hade man stått med sin vän mot offentligheten och sociala medier, om det hade varit aktuellt. Det här är bara ett exempel på tusen bloggbråk där man hänger ut varandra i affekt. Är det speciellt för bloggare och andra sociala medier-stjärnor, att det blir sånt här drama vid varje konflikt, eller är "vanligt folk" likadana på sina facebook-konton?

Är världen såhär kall? Känner mig helt världsfrånvänd nu, när jag sitter med min familj och slipper stå och bli spottad på i en krogkö medan tryggheten i livet rämnar och folk spekulerar högt och lågt.

Känner ni igen det här? Oavsett ålder så är jag intresserad av hur ni agerar vid osämja.

//Mia

Mellodags igen

Transfrans skriver om Melodifestivalens programledare och sågar Sanna Nielsens humor längs med… ja, varför inte slå till med vaderna, för att göra standardsäjningen mer unik?

Jag har inget att säga om Sannas humor, för jag har aldrig hört den (hehehehe). Men jag känner bara: fyyyy fan! Börjar Melodifestivalen i september nu? IKEA har knappt hunnit plocka fram julpyntet, och då är de ändå tidigt ute av tradition, och ändå börjar vi bombarderas av Melodifestivaltjafs! Jag orkar inte.

//Mia

Längtan

Den här diskussionen som Blondinbella och hennes läsare för tycker jag är väldigt intressant. Hundra kommentarer, tusen argument, de flesta tvärsäkra, inget bråk, väldigt givande faktiskt.

Först och främst: i Sverige har alla barn som blivit till genom donation rätt att få reda på sitt ursprung när de fyllt 18. Men i Danmark är köerna kortare, delvis för att det finns fler donatorer eftersom donatorerna har möjlighet att vara anonyma och många åker dit och inseminerar sig. Äggdonationer går mycket snabbare i Finland och baltländerna och där har barnet ingen chans att få tag på sin genetiska mamma. Surrogatmammor finns främst i Asien. Där finns ofta ingen information att hämta om eventuella donatorer.

Så enligt svensk lag så ska man ha rätt att få veta sitt ursprung. Men det är ju inte alltid möjligt, och så har det alltid varit. Folk har i alla tider vuxit upp med "fel" pappa, eller utan pappa alls och så vidare.

Bellas känsla efter att själv ha blivit mamma är att det borde vara en rättighet att få bli förälder om man vill. Många vänder sig mot det i kommentarsfältet. Det låter alltid så ansvarsfullt att säga: "att skaffa barn är ingen rättighet!" Som att det ofödda barnet skyddas med den åsikten. Men svenska lagar går ju åt hållet att det är en rättighet att få barn. Man har rätt till ivf, de första betalas till och med av landstinget. Man får viss ekonomisk hjälp vid adoption, även om det inte räcker till på långa vägar. Homosexuella kvinnor har rätt till insemination, sedan nästan tio år tillbaka. Homosexuella får ansöka om adoption. Transpersoner som har bytt kön har däremot stoppats. De har i och med könskorrigeringen steriliserats. Tror att det är så fortfarande. Men i stort sett, så länge man är två om föräldraskapet så har staten varit behjälplig. Hittills är det däremot inte tillåtet att insemineras som ensamstående kvinna, vilket gör att många alltså åker till Danmark.

Jag håller med Bella om att driften att föröka sig för många är den starkaste. Har man någon gång läst eller hört en barnlängtande människa berätta om sin kamp så tror jag att man lägger sig platt inför den längtan. "Att skaffa barn på det sättet är egoistiskt", skriver några. Att skaffa barn ska vara egoistiskt. Man ska inte göra det för någon annans skull. Man ska försöka göra situationen så bra som man kan, för barnet, men man ska aldrig ens drömma om att ge barnet perfekta förutsättningar, för det går ändå inte. Det är fullständigt omöjligt att lyckas på alla punkter, det går inte ens att räkna ut hur det perfekta livet skulle te sig för just det barnet man kommer få. Tycker man att det viktigaste för ett barn är att ha två föräldrar, en mamma och en pappa, då ska man satsa på det (och hoppas att det lyckats, att inte partnern plötsligt sticker eller dör). Andra tycker att ekonomiska förutsättningar ska prioriteras, någon tycker att relationen till släkten är viktigast, andra vill ge dem ett visst antal syskon, någon vill kunna satsa allt på ett enda barn. Man kan alltid försöka, men hur livet blir går inte att förutspå. En människa kommer aldrig att vara hundraprocentigt tillfredsställd. (Vänj dig vid den tanken, så det inte kommer som en chock när ditt barn växer upp och skriver en bok om hur kass du var.)

Sen det här med adoption, som Bella och en del andra hyllar som det finaste man kan göra. Även det ska bygga på egoism, och inte någon sorts välgörenhet. Man ska vilja ha ett eget barn att ta hand om, punkt slut. Och det är inte lätt, nuförtiden, att få göra det. Köerna är långa, även om många barn behöver hjälp så är få aktuella för adoption. Det kostar flera hundratusen kronor och tar många år, om man ens blir godkänd. Ensamstående och framförallt homosexuella får bekymmer. Personer med sjukdomar i bagaget kan också stöta på problem. Och visserligen slutar det ofta lyckligt, med ett barn som får en kärleksfull familj (som jag unnar all lycka i världen), men man ska komma ihåg att adoptioner är resultatet av en fullständig katastrof. En mamma skiljs åt från sitt barn. Även om barnet får ett lyckligt liv, och att adoptionsföräldrarna får vad de önskar, så är det ändå förståeligt om insatser görs för att stoppa fenomenet. Att man arbetar med att utbilda kvinnor och män i mindre utvecklade länder om preventivmedel till exempel. Att man bygger upp system som gör att mammor inte behöver lämna bort sina barn, utan att hjälp sätts in. Att barnhem och biologiska föräldrar samarbetar och håller kontakten så att föräldrar och barn kanske kan återförenas innan det har gått alltför lång tid. Till exempel. Det är inte rätt att sitta i västvärlden och räkna med att vi kan ta över fattiga människors barn, och dessutom se oss som hjältar för det. Det handlar ändå om att en enskild person mer än någonting önskar sig ett barn att ösa kärlek över. Så egoistiskt/icke egoistiskt är det att önska sig ett barn. Jag har förståelse för alla som gör vad de kan för att få ett, hur den vägen än ser ut.

//Mia

Högmässa på bokmässan

Idag har jag och Mia varit inne en sväng på Bokmässan i Göteborg och flanerat i sakta mak runt, runt i hopp om att se kändisar och bloggare. Vi hade tur med kändisarna men mindre tur med bloggarna.

De vi spottade var Per Morberg, ingen kan se så förbannad och förorättad ut som han gör, Sigge Eklund som var den enda vi såg vandra omkring inne på mässan medan de andra kändisarna stod helt stilla vid sina signeringsbås, Börje Salming, Björn Ranelid, Martina Haag, Herman Lindqvist, Michael Bindefeldt och Marcus Birro som samtalade med ärkebiskopen och så Plura.

Den enda bloggare som vi såg var Elsa Billgren. Underbara Clara och Anitha Schulman var där idag men vi missade dem, tyvärr.

Liv Strömqvist och Hannah och Amanda hade vi också velat se men de var där tidigare under veckan.

Har ni också varit där och spanat?

//Anna-Maria

Konsumentupplysning

Om inte bloggar hade funnits så hade jag inte haft en aning om att det finns Snobben-nagellack och Marge Simpson-smink. Är SÅ glad att bloggar finns.

//Mia

Tråkigast

Det tristaste jag vet att läsa om är när bloggare åker runt och provar olika bilar. Just nu är det Odd och Bella som håller på och jagar bil och noga beskriver vartenda objekt i bloggen. Det är någon annan också, som är igång, men jag minns inte vem. Scrollar förbi fort som satan, i rädsla att falla i medvetslös sömn av tristess. Allt är väl dessutom spons, så jag skäms inte att säga att jag spyr på det.

//Mia