Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Oscars-galan

Igår var det prinsdop i Sverige och det är många som tycker en massa saker om det. En del gillar det inte medan andra älskar det. Själv tycker jag att det inte tillhör en demokrati men nu när vi har det så får vi köra på, samt att det ger Sverige fördelar och oss vanliga dödliga lite flärd emellanåt. Kungahuset är lite som alkohol. Det hade inte accepterats om det skulle införas idag, men nu när det finns så kan man lika gärna frossa i det emellanåt för att sätta lite guldkant på tillvaron. Insupa lite kunglig flärd.

Sen tycker jag lite synd om prinsessorna för de får kämpa som tokar med sina höga skor och fina klänningar samtidigt som de skall hålla i barn som inte riktigt förstår att de skall sitta stilla. Daniel tar sitt ansvar, men annars är det inte mycket hjälp de får från den manliga skaran. Drottningen och kungen sitter som skyltdockor och ser helt handlingsförlamade ut. Så en stor eloge till prinsessorna som inte bryter ihop i direktsändning och börjar hota och muta sina barn.

//Anna-Maria

Att luras på nätet

Jag har i flera år följt en blogg på sättet man tittar på en bilolycka. Det går inte att låta bli.

Det har varit en hel del dramatik i bloggen, men det mesta har känts ganska uppblåst. Tills nu, för ett par veckor sedan, då bitarna plötsligt föll på plats. Blogginnehavaren dömdes för bedrägeri och bloggen på Nouw stängdes ner. Men det dök snabbt upp en ny blogg, på egen portal, eftersom uppmärksamhet tydligen är en livsluft för somliga. Borde kanske inte ge henne den uppmärksamheten, men jag ser ju att det skrivs om det här och var, och jag har som sagt följt henne sedan hon var gravid med sitt senaste barn, och fiskade läsare genom att påstå att pappan var en viss semikändis. DNA visade dock på motsatsen.

Detta känns som ett känsligt ämne när jag skriver om det, men jag blir så provocerad av folk som försöker göra sig kända genom lögner och bedrägerier. I flera år har detta alltså hållit på. Internet gör det möjligt, men det sätter förhoppningsvis också stopp på det.

//Mia

Mer yta

Blondinbella har varit på en salong som flätar håret. Som har flätor som affärsidé. Så bra! Jag har ingen i min närhet som kan fläta mitt hår och jag blir ofta sugen på flätfrisyrer. Mycket snyggt och praktiskt. Jag kan inte fläta mitt eget hår som vissa kan så det är kört.

En filial i Kungsbacka hade varit mycket välkommet.

//Anna-Maria

Killar gillar ju smink

Egoina tipsar om en artikel på svt.se, där tio (mer eller mindre kända) feminister säger sin mening om den 16 år gamla hitlåten "Vacker utan spackel". Minns ni den ens, små barn? Jag minns den och den talade inte direkt till mig, eftersom jag sedan 18-årsåldern sminkat mig to much, och trivts med det. Nu känns texten extremt omodern, och feministerna sågar den.

Ja, varför ska en kille komma med tips? Säg den där om att "killar gillar kurvor, killar vill inte ha skinn och ben" också.

Men jag tycker ändå det är harmlöst. Killen tror sig inte gilla smink, men alla tjejer vet att "lagom" smink anses naturligt, och att skönhetsnormen kräver en hel del jobb med färger. Jag var långt ifrån självsäker när jag var 20, men det var inte så att jag liksom trodde att Joakim Hillson var bättre än jag på att avgöra hur jag skulle sminka mig. Töntig och okunnig text, men inget jag rasar över. Män har ofta en tendens att vilja tala om för tjejer att de duger som de är, och de menar bara gott med det. Ingivelsen att säga det kanske är helt naturlig om man ligger i överläge, vilket de gör i och med patriarkatet.

Sen skriver några av feministerna att de sminkar sig för sin egen skull. Kul för dem. Jag sminkar mig för min egen skull för att jag vill vara snygg när jag träffar killar och tjejer. Är jag hemma ensam så sminkar jag mig inte. Jag sminkar mig väldigt mycket för att se bra ut inför andra. Nästan bara därför jag sminkar mig faktiskt. Jag tycker det är kul också, förstås. Kul att måla något till det bättre.

//Mia

Storstickad synvilla

De här storstickade filtarna som har blivit trendiga gör att allt runt omkring ser litet ut. Som den här bilden som Trendenser har postat. Jag vet att det är en säng i normalstorlek men jag kan inte låta bli att bli lurad att tro att det är en docksäng. Det ser ut som det ligger en stickad vante eller grytlapp på den lilla docksängen. Gulligt ändå.

//Anna-Maria

Stackars bloggare

Foki tycker det är tjatigt att alltid få frågor om saker hon visar i bloggen är spons. Första kommentaren till ett inlägg om en resa är: "Är den sponsrad?"

Ja, det är förstås jobbigt för bloggare/youtuber/instagrammare att folk alltid misstror en. Men det ÄR faktiskt jobbigare att som läsare ständigt bli lurad, eller vara rädd för att bli det. Det är trist att det har blivit såhär, men den här situationen har de flesta bloggare som varit stora de senaste tio åren varit med och skapat.

Foki känner sig lite elak som inte svarar på frågor om vad hennes kamera kostar, eller var hon köpt sin klänning. Men det kan hon väl göra? Det är väl bara att uppge i svaret om hon fått den eller betalat den i så fall.

Det ÄR inte så himla svårt att vara tydlig. Även om det kanske är krångliga regler med exakt hur ett köpt inlägg ska se ut så kan man i alla fall göra sitt bästa och skriva det rakt ut.

//Mia

Lite saker, tack

Läser med fascination på bloggen Minimalisterna, hur man ska ha så lite saker som möjligt. Har alltid sett mig som en sparsmakad person, men inser nu att det har rört sig om självbedrägeri. Jag mår visserligen bäst av ordning och reda, men jag vill absolut inte ha asketiskt runt mig. Det ser jag nu. Jag vill ha mysigt. Massa olika ljuskällor med mjukt, varmt ljus. Kuddar, plädar, ljusstakar, blommor, mattor, växter, massa sånt som skapar trivsel utan att fylla någon egentlig funktion.

Jag jämför mitt hushåll med den här listan över grejer som Minimalisterna inte har, och ja, jag har de flesta grejerna där. Men de ligger faktiskt inte alls och skräpar, utan de används mer eller mindre regelbundet. Bil, våffeljärn, grill, borrmaskin och dvd-spelare förhöjer min livskvalitet, eller förenklar mitt liv, även om de inte är livsnödvändiga.

Men jag vet såklart att det är ett bekymmer att vi konsumerar för mycket. Planeten klarar inte det, och så vidare. Dessutom äcklas jag ju av att titta i lådan med bruksanvisningar och hitta hundratals broschyrer, en del så gamla som 15 år, som beskriver prylar jag inte ens minns att jag ägt. Alla överflödiga kläder och ogenomtänkta felköp som jag önskar att jag inte gjort. Det klart att det är vettigt att göra medvetna val.

Däremot det här rensade skrivbordet. Jag blir illa till mods när jag ser det. Jag vill inte sitta vid ett sånt kalt bord och jobba. Jag vill ha en fin krukväxt och några fotografier i alla fall. Jag blir inte inspirerad att jobba vid det där bordet, jag blir sugen på att gå hem.

//Mia

Blondinbella fälld av sin egen sko

Blondinbella har blivit fälld av konsumentverket för att ha gjort reklam för sin egen produkt på bloggen men inte varit tydlig med att det är reklam. Jag kan förstå att hon blir fälld för visst är Blondinbella ansiktet utåt för Flattered men det är fortfarande ett företag med en massa andra intressenter än bara Isabella själv. Därför är det så klart viktigt att det framgår att det är ett samarbete och reklam. Jag tycker att det är superviktigt att det framgår och hellre en gång för mycket än för lite så att bloggarnas status och trovärdighet inte sänks. Vad ger det för signaler till folk i allmänhet som redan är skeptiska till bloggar varje gång en bloggare åker dit?

Sen vill jag bara säga att alla som hävdar att kritiken mot bloggare som är slarviga med att skriva att det är reklam har med avundsjuka att göra inte riktigt har saker och ting klart för sig. Det är precis som man skulle vara avundsjuk på någon som bryter mot lagar och regler, när man påpekar att man tycker att det är fel. Till exempel som att man skulle vara avundsjuk på någon som skattesmiter när man påpekar att det inte är rätt att göra det. Sen är det klart att vissa överdriver sitt klagande och inte håller sig till sak. Men mycket av kritiken handlar i grund och botten om vad som är rätt och fel och om att ha respekt för det man arbetar med. Annars gräver man sin egen grav. Så egentligen borde man vara tacksam över att folk vill att det skall gå rätt till och inte gnälla. Man får också tänka på som bloggare att det är läsarna som gör att man kan driva bloggen överhuvudtaget. Så välj striderna klokt.

//Anna-Maria

Mors dag

På söndag är det Mors dag. Jag kan inte tänka mig en bättre gåva än att ge bort det här som UnderbaraClara skriver om, som man kan köpa från Unicef. Det och en blomma så är man hemma. En väldigt fin present.

Jag gråter skämstårar när jag läser om Claras upplevelse i Kenya och tänker på hur bra vi har det här. Tänk vad mycket grymma mammor det finns runt om i världen. Papporna har lite att leva upp till. Dags att börja leverera.

//Anna-Maria

Var är Kling?

Läste den här artikeln här på Stureplan.se, om Elin Klings stilresa. Intressant, mest av den anledningen att jag kom på att jag undrar vad hon tagit vägen. Ser sedan i resan tillbaka i tiden att hon i stort sett slutat synas offentligt sedan 2011. När vi började blogga såg vi ju henne hela tiden. Hon var väl den första man tänkte på när man hörde ordet modebloggare, och hon skrev mode för tidningar, umgicks med modefolk och var med på alla mingelbilder.

Hon finns fortfarande på Instagram och har ett par hundratusen följare, så hon är naturligtvis inte bortglömd, men den svenska lilla klicken med trendigt folk har tycks hon ha lämnat. Hon bor med familj i New York och driver märket Totême. Vad säger ni som har bättre koll på kläder än vad jag har? Har det där märket varit en snackis eller? Jag känner inte till det, men det säger bara pyttelite.

//Mia