30 jul / 14:22 av Anna-Maria under:
Alex Schulman,
Övriga bloggare
Jag grät också när jag läste Alex bok. Som ett barn. Magnus Uggla grät också. Boken är superbra och välskriven. Jag har hyllat den här förut så jag behöver inte göra det igen.
Men nu till saken. Det är dags att hylla mammorna också. Jag tror faktiskt att en sådan bok inte hade sålt lika bra. Mammor är liksom självuppoffrande stackare som tas för givet. Av alla. Klart att papporna kämpar för deras barn men många mammor gör verkligen ett megajobb med att uppfostra sina barn och har huvudansvaret för dem.
Jag tänkte just på detta när jag läste Alex bok. Hans pappa kunde vara elak ibland och jobbig som alla människor. Men han fick ändå Alex kärlek och beundran oavsett. Men din mamma då tänkte jag? Nu var det ju en bok om pappan, men frågan är om Alex och många med honom ser upp lika mycket till sin mamma som till sin pappa? Alltså samma idoldyrkan? Återigen. Mamman tas som självklar. Papporna får någon slags hjältegloria. Orättvist. Ja. Fram med hyllningarna till mamman.
Jag kan inte komma på en enda bok som är skriven för att hylla just en mamma. Inte av en son i alla fall. Kan ni?