Fan, ni sätter alltid huvudet på spiken!

Jag tror nog att generna spelar en liten roll, men visst är den överdriven.

Men sen så har kroppsidealet förändrats en del sen 90-talet... nu är modellerna mycket smalare än då!

fast såhär är det för mig, ganska precis som i bingos situatiion... Jag har extrem jävla ämnesomsättning... Jag kan äta vad jag vill och gör det också.. Jag jobbar på mcdonalds och äter där stort sätt vare arbetstillfälle (5 dagar i veckan) min kropp är den samma.

Jag tror väl dock att det kommer en dag när jag inser att min livsstil inte kommer att fungera längre men fram tills dess kommer jag att utnyttja mina fantastiska gener.

Wow... första inlägget från er som får mig att vilja kräkas lika mycket som när jag kommer på mig själv med att lusläsa Kissies blogg, och förvånas över hur fördomsfulla människor faktiskt är!

Jag tror visst på bra/dålig ämnesomsättning, däremot tror jag inte på folk som säger att de inte kan gå upp i vikt. De har nog inte prövat tillräckligt hårt bara, ifall de skulle ligga hemma och trycka i sig konstant skulle de nog gå upp till slut, men det är inte värt det och förmodligen går man inte upp där man vill heller.

Brukar inte kommentera, men nu måste jag göra det. Jag har för hög ämnesomsättning vilket gör att jag inte kan gå upp i vikt. Ingen annan i min släkt har detta. Jag äter inte nyttigt för fem öre, jag vet ingen som äter så mycket godis, chips, pizza, mcdonalds eller dricker så mycket läsk som jag gör. Till på köpet motionerar jag inte mer än att jag går till bussen eller till & från bilen. Så ja, i vissa fall är väl detdär med hög ämnesomsättning överdrivet, men inte i alla fall. Jag skulle bli överlycklig om jag plötsligt gick upp 5-10 kilo, men det går inte. Men jag förstår absolut er poäng i inlägget.

det är ett jävla klag på oss smala människor tycker jag

Så klokt så klokt. Det där med att det skulle kunna ha att göra med vad man äter som gör hur man ser ut...

Mindre klok känner jag mig dock när jag återigen lyckas skriva i fel kontrollnummer här ovan, för att få lägga denna kommentar. Suck.

Jag tror att det i slutändan inte handlar om vad man äter utan hur mycket, dvs kcal. Många säger att de inte kan gå upp i vikt trots att de äter skräpmat, men frågan är hur mycket av skräpmaten de äter? Att man äter en pizza till lunch och dricker dricka till säger inte så mycket, det är mängden som är avgörande.

Hah jag tänkte faktiskt precis som du när jag läste det!

Att folk har så pass olika ämnesomsättning att vissa inte går upp ett gram hur mycket de än proppar i sig är bara en myt.

Det är hur effektivt kroppen tar upp energi som spelar roll.

Mitt ex var smal som en sticka och levde på enbart pizza, friterat, cola och annat sjukt onyttigt. Han kunde äta enbart massa chilicheese (friterad ost med jalapeños i) och ändå gå ner i vikt. Och nej, han har ett extremt stillasittande jobb, tränar inte och rör ytterst lite på sig.

Nu är han ett extremfall men läkarna konstaterade att han helt enkelt tar upp extremt lite energi så han var tvungen att äta konstant bara för att orka fungera normalt.

Det här påminde mig om en bloggläsare som blev skitsur på mig. Jag tog upp att det faktiskt inte går att ha en ämnesomsättning åt varken ena eller andra hållet som gör så att varken viktuppgång eller viktnedgång var omöjlig utan att man var sjuk i en ämnesomsättningssjukdom och då blev det katastrof i lådan!

Då började den "naturligt smala" som inte kunde gå upp i vikt oavsett prata om hennes kost som tydligen skulle motsvara en bodybuilderns och hennes muskelträning som både var till för viktuppgång. Problemet var att den kosten bara var på 2000 kalorier om dagen vilket garanterat är svältkost om man tränar så mycket som hon gjorde. Hoppsan, så det kan gå!

Så visst, allt är relativt, som ni säger!

Sen är det ålder också, unga verkar förbränna mer än äldre, kanske bland annat pga att unga är mer rörliga, skoljympa, osv. Men en dag fyller man 25 år och då jävlar kan man inte äta pizza längre. Detta märks i synnerhet hos killar tycker jag

Ni har verkligen så rätt! Har en skitsmal kompis som kallar sig "matvrak" och kan "äta hur myyycket som helst" ändå kan hon komma på klockan tio på kvällen att hon inte ätit nått på hela dagen och går och tar en macka. WOW (;

"klagande på oss smala" Vafan? Vem skulle inte vilja ha det så? haha

Om man har problem/sjukdom med sköldkörteln spelar det ingen roll vad man äter om man har för låg ämnesomsättning. Likadant om det är tvärtom.

Förutsätt inte att tjocka människor är lata. Övervikt kan bero på sjukdom, gener, livsstil osv. Men att överviktiga människor tröstäter sig tjockare stämmer inte. Om man är deprimerad, eller har ett matmissbruk av något slag kan ju vikten spela roll. Men säg inte att tjocka människor tröstäter!

Ni kan läsa mer här kring sköldkörteln http://www.netdoktor.se/overvikt/?_PageId=582 och http://www.netdoktor.se/kvinnlig-halsa/?_PageId=619.

Smart att spä på fördomar om överviktiga.

Det finns en hel del personer som har problam med ämnesomsättningen och när de får medicin för det så går de ner i vikt.

Nu när ni ändå är så fördomsfulla kan jag ju påpeka min fördom. Att ni är två desperata och patetiska människor. Som måste fråga om det är normalt att aldrig ägt ett djurmönstrat plagg. Vad hade ni väntat er? Att folk skulle bli förvånade? Nej, ni höjer er till skyarna och skriver om era "världens underbaraste barn". Det är patetiskt! När ska mammor fatta att det bara är de som tycker att deras ungar är fina? Vi andra kanske tycker att era barn ser ut som fula kryp.

Jag hade aldrig våfflat hår, å andra sidan födes jag 91. Men det sjuka är att det finns folk i min ålder som har det frivilligt. Sjukt. De är ju inte ens förblindade av skönhetsidealen de växt upp med.

Exakt! Visst tror jag nog att generna kan spela viss roll, men viktigast är ändå hur man själv lever och äter. Jag har inga problem med vikten, äter väl "vad jag vill" (nu menar jag mat och en del onyttiga saker, men inte fem påsar chips, ett kilo godis och en princesstårta om dagen), men viss fan märker jag skillnad på om jag har varit i en period när jag har rört mig mycket och har ätit mindre av någon anledning (minus ett par kilo) eller om det har varit jul- och nyårshelg (plus ett par kilo)... Att skylla allt på ämnesomsättningen är bara bullshit (utom för ett extremt litet antal personer som verkligen har fel på ämnsomsättningen). Ämnesomsättningsbortförklaringen tror jag på när jag ser läkarintyget...

Det är som "grov benstomme". Skelettet skiljer något hekto på sin höjd när det gäller vuxna människor. Ändå kan man höra människor som säger "jag har grov benstomme" och därför väger de mer.

Jag kan ingenting om det rent medicinska, men jag själv väger 50 kg, är 170 cm lång och ser smal ut. Detta trots att jag äter godis (typ 2 hg kanske) nästan varje dag. Själva maten jag äter är nog rätt nyttig och i rimliga mängder, men godiset... tränar gör jag aldrig någonsin. Hur ska man förklara det, om inte genom att jag måste ha bra gener/ämnesomsättning/vad det nu är? Jag passar ju definitivt inte in i någon av de kategorier ni har skapat för människor, "smal men äter lite" eller "tjock och äter mycket".

Att vara överviktig, beror på dåliga vanor. Man kan tex ha ätit för mycket under en period för att sedan minska väldigt drastiskt = kroppen ställer in sig på svält och håller hårt i minsta fettdroppe. Eller också äter man för mycket mat med för dåligt måttnadsvärde per kalori. Man unnar sig för mycket, alltså man har ett belöningssystem med mat som många andra människor inte har.

Men nog kan vi komma överens om att människor har extremt olika kroppstyper och kroppsformer? Jag kan aldrig få min bästis smala höfter, jag har höftben i vägen, hon kan inte få längre ben. Hon ligger naturligt runt BMI 20, där trivs hennes kropp, min har nu funnit sig strax under 24. Nu bor vi ihop och håller undefär samma kost. Vilket för mig innebar att börja äta mer. Fast mer riktig mat, ordentlig frukost. Jag tror att där ligger felet oftast, inte i mängden just utan vad och hur, och att som andra skrivit, att lära sig lyssna till sin kropp, Är jag inte hungrig, nehej.

Jag blir alltid kommenterad som stor. Vilket jag är, men jag är inte fet om man ser till proportionerna, drar storlek 42 vilka många hellre skulle gnaga av sig armen än att erkänna. Men så är jag 1,88 också, vilket jag inte kan göra något åt (om jag inte bott i Norge där det räknas som handikapp och där landstinget sågat av mina ben 5 cm om jag velat.)

Kan vi inte bara acceptera alla olika former och typer som finns istället? Alla har ju sin charm. Sen önksar man ju såklart alla god hälsa...

(ursäkta extremt långt inlägg)

Ämnesomsättning och stress m.m. har ju tyvärr inverkan på hur personer ser ut. Vissa har kass metabolism medan somliga begåvats med en racer-metabolism. En del är stressade och utsöndrar mer cortisol och bygger på så sätt lättare upp fettdepåerna...

Men ja... det är olika hur man ser ut. Och tur är väl det?! :)

Vissa överdriver inte sin ämnesomsättning, min morfar, mamma, syster och jag är pinnsmala, har alltid varit. Dock så äter jag inte vad ja vill jämt för ja mår inte bra av det även om ja är smal, man får inte glömma insidan. Min syster proppar dock i sig allt skit hon hittar, hon går inte upp ett gram men som sagt hennes insida mår nog inte så bra av det.

Så klart att gener har en viss inverkan. Detta har, tvärtemot tidigare talare nämner, bevisats i vetenskapliga forskningsstudier. MEN kaloriintag och träning är det viktigaste. Personligen undviker socker och snabba kolhydrater så mycket som möjligt eftersom jag känner att jag mår dåligt av det. (Jag får också tydliga tecken från min kropp i form av mer eksem vid högt sockerintag) Vänner förstår inte varför jag är smal och de tjocka. Jag lovar att om de hade ätit som mig hade de rasat i vikt!

ÄTA FÖR FARAO!!! :D

Tror absolut att många skyller ifrån sej men ämnesomsättningen har ju betydelse (men man kan ju inte bara skylle på den om man är väldigt överviktig). Men sköldkörteln är ju olika aktiv hos olika personer, har man hög aktivitet får man hög kroppstemperatur, blir mer rastlös och kan äta mycket och hålla sej smal, och tvärtom. Men det är ju sällan den avviker mycket om man inte har någon sjukdom. Men det är ju komplicerat med hur kroppen fungerar, man ska inte döma folk för mycket

Det finns faktiskt de som är naturligt smala och faktikst ÄTER JÄTTEMYCKET(som jag tillexempel) och inte bara påstår det. jag tar minst dubbelt så stora matportioner som mina kompisar, och ändå så går jag knappt upp nåt.

väger 46-47 kg och är lite under 160.

Bra skrivet, er omvärldsanalys är nog rätt träffande, sen finns det nog undantag som bekräftar regeln, men i grund och botten är det bara matematik, äter man mer kalorier än man gör av med så blir man nog ganska säkert tjock vartefter.