På min första mikroekonomi-föreläsares sista lektion (eh. Snurrigt. Kursen uppdelad i två delar, och detta var sista föreläsningen i del 1)), så började föreläsaren helt plötsligt visa bilder på sig själv och andra människor från någon fin middag.
Folk börjar småfnissa, ända tills han kläcker ur sig "här är jag och John Nash" och det går ett sus genom läktaren, a la "ååh faan. Jag har sett den filmen!".
Han var f.ö. en ganska värdelös föreläsare, hade stark fransk brytning, en svag röst och svävade ofta bort i långa utsvävningar, men han var så söt, för det märktes verkligen att han älskade att undervisa, så det var svårt att ogilla honom trots det!