27 feb / 15:43 av Mia under:
Alex Schulman,
Amanda Schulman
Just det, det var ju faktiskt DEN Alex Schulman som kommenterade hos oss för några veckor sedan om att han skickat sin bok till oss. Se och häpna! (Nej, jag ska inte bete mig som Pernilla Wahlgren nu)
Jag läste ut boken på två dagar (det är alltså rekordsnabbt för en som har småbarn) och tyckte den var väldigt fin. Tack och lov blandades slisket med väldigt roliga anekdoter som beskrevs på det där sättet som Alex kan bäst. Men jag som har följt Alex bloggar i över tre år, läst hans krönikor, lyssnat på hans sommarprat och läst hans första roman kände igen precis allt. Nej, nu ljög jag. Det var en historia om två tjejer som bråkade på ICA som jag aldrig tidigare hört talas om. Av 198 sidor var det alltså en halv sida jag inte tidigare tagit del av. Men det kanske säger mer om mig?
Hade jag inte hört talas om Alex Schulman innan så hade jag uppskattat boken mycket. En helt vanlig kärlekshistoria kan faktiskt fängsla.
Det är en fin bok om Amanda. I övrigt tror jag att Amanda har lite svårt att leva upp till förväntningarna som finns på henne efter Alex överväldigade kärleksförklaringar. Inte så att han blir besviken på henne, naturligtvis. Men folk i allmänhet. Hennes bloggläsare. Man har ju skyhöga förväntningar på den här helt vanliga kvinnan.