Kommer ni ihåg mitt inlägg om socker för ett tag sedan? Det var bara ett par veckor sedan men det känns som en hel evighet sedan om man tänker på vad som har hänt sen dess. Nu kommer jag bli lite personlig här.

Efter att jag hade skrivit mitt förnekelseinlägg som jag kallar det numera fick jag ett mail ifrån Kostdoktorn Andreas Eenfeldt. Han ville skänka mig sin bok Matrevolutionen. Jag tackade ja, boken damp ner i brevlådan och jag började läsa. Sen dess är inget sig likt.

Från att ha varit en av de mest inbitna av sockertorskar har jag äntligen blivit av med mitt sockerberoende. Jag har för första gången i mitt liv blivit mätt. Sockret har slutat jaga mig och min hjärna och kropp har fått frid och lugn. Jag tackar Andreas för detta av hela mitt hjärta. Tack!

En del som jag berättar det här för undrar varför jag går på en diet när jag redan är smal. Jag berättar då att jag inte ser LCHF som en diet utan det sätt min kropp vill att jag skall äta på. Om det är så att jag skulle gå upp ett par kilo av kosten så är jag helt med på det.

Jag är äntligen fri från jakten på socker. Jakten som tog över hela mitt liv. För att hålla mig smal har jag bantat och tränat sedan jag kan minnas. Nu kan jag äta normalt. Jag överäter inte, jag blir mätt och nöjd precis som det skall vara. Jag har blivit normal. Det är en sådan vinst för mig så ni kan inte ana. Det gör mig så lycklig att jag gråter. Nu kan jag koncentrera mig på vad som är viktigt i livet. Jag stänger inte längre av mina känslor och min ångest genom mat. Min kroppsuppfattning har blivit bättre för jag får inte ångest över vad jag äter. Jag misshandlar inte mig själv med mat och träning längre utan jag tar hand om mig själv. Det gör att jag är en bättre mamma, bättre sambo och en bättre medmänniska. Jag är inte irriterad på samma sätt som förut och mitt humör är stabilare. Jag känner mig lugn när maten inte längre styr. Jag längtar inte heller efter fredag så mycket som förut. Fredag var dagen man fick äta igen efter en vecka med svält. Nu är varje dag detsamma i matväg. Varje dag räknas numera.

Jag har länge levt i förnekelse. För ungefär 5-6 år sedan började en kompis till mig gå på sockerberoendemöten. Typ som AA fast för sockerberoende. Hon slutade att helt äta socker under ett års tid. Jag blev så fruktansvärt provocerad av detta att jag inte kunde stötta henne i det. Hon var ju en av mina medberoende. Inför folk som inte var sockerberoende har jag aldrig kunnat hetsäta utan istället ätit i smyg. Med henne kunde jag ju frossa. Vi var ju på samma höga nivå. High so high på socker. Ni hör ju. Är man sockerberoende så är man som en alkoholist. Nu tackar jag även henne som fick mig att börja fundera. Hade inte hon börjat gå på de där mötena så hade fröet inte planterats i mig.

När jag fick barn kom jag ett steg närmre insikt. Jag ville absolut inte överföra mitt missbruk på mina barn. Men hur skulle jag gå till väga? Jag övervägde att gå i terapi, men det var för dyrt. Jag försökte ett flertal gånger att försöka vinna över sockret och kunna äta normala portioner och inte överäta. Försökte träna en massa men ni som har barn vet att man inte har tid att träna lika mycket och då kom ångesten för det också. Men varje gång har jag fallit dit. Det gick inte att äta normlat. Kolhydraterna triggade mig för mycket. Min kropp skrek efter något som jag inte kunde mätta. Vad skulle jag göra? Boken som Andreas skickade hem till mig visade sig vara lösningen på mitt miserabla leverne. Jag var skeptisk men det var värt att prova. Efter andra dagen med LCHF kände jag en sådan lycka. Jag var äntligen fri!

Till er som är skeptiska säger jag att alla behöver såklart inte äta LCHF. Jag vill bara berätta för er vad jag har upplevt nu den här senaste tiden om det finns fler lidande sockertorskar som jag därute som vill ändra sitt beteende. Ni som kan äta normalt av socker och kolhydrater. Var glada för det. Ni behöver kanske inte LCHF. Jag säger som Mia sa till mig. Om Katrin drottningen av jojo-bantning har lyckats sluta banta med LCHF så måste man ju i alla fall prova. Det gjorde jag och jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv.

Kolla på den här filmsnutten med Andreas. Den är som en liten introduktion till kosten.

Tack Andreas än en gång! Jag är dig evigt tacksam.