Jag gick ner 10 kg för 2 år sen, på ett väldigt ohälsosamt sätt. Jag hade sagt upp mig från mitt jobb, pluggade på komvux bara 3 ggr i veckan, och förutom det var jag hemma hos min pojkväns föräldrar, där jag skämdes för att ta för mig av maten. Slutade med att jag åt 1 gång om dagen. Skippade frukost, blev jättehungrig tills jag tillslut mådde illa och inte kunde äta. Åt mat ca kl 17, och sen obligatoriskt godis varje kväll. VARJE kväll. Det var där mitt än idag kvarstående sockerberoende tog sin början. Jag antar att jag fick sånt extremt sockerbehov pga att jag helt enkelt inte åt ordentligt.
Iaf. Jag fick massa kommentarer. Positiva från folk som inte kände mig. Negativa från nära och kära som tyckte jag blev för smal. En kväll ute på krogen hade jag inte alls trevligt, och sprang in i en gammal kompis som berömde mig för hur smal och snygg jag va. Hon frågade hur jag gjorde och jag som inte va på så gott humör svarade helt enkelt "jag slutade äta". Hennes respons? "haha omg, fett bra ju!" Det var den meningen som gjorde mig helt ställd, hur nån kunde säga så, att det skulle va värt att sluta äta och på piss, för att bli smal.
Jag har nu gått upp i vikt igen. Inte alla 10kg som jag gick ner- men 4-5kg. Och min pojkvän har sagt i efterhand att han inte tyckte jag va särskilt sexig som smal. Alltid vacker, men mycket sexigare men lite former. Och jag är alltså inte särskilt stor, strl 36.
Jag vet inte hur Amir gick ner i vikt, men hur kommentarer påverkar är väldigt individuellt beroende på hur man själv mår över sin viktnedgång.