13 okt / 10:52 av Anna-Maria under:
Uncategorized
På en av de sista kurserna jag gick på lärarprogrammet så läste vi Konflikthantering. Jag minns att den manliga läraren sa att "kvinnor måste bli bättre på att hålla tillbaka sina känslor i konflikter och i jobbsituationer". Va, tänkte jag och kände mig oerhört träffad och provocerad. Vad fan menade han! Kanske just det. Man tar åt sig personligt. Men om det är typiskt kvinnor vill jag inte säga. Han kanske tänkte på sin fru? ;)
Oavsett vad man jobbar med så går man in i en roll. Den rollen skall ta all skit man får på jobbet. Men hur lätt är det att inte ta åt sig och blanda in sina känslor? Speciellt i mediabranschen som jag har förstått det nu när jag har fått lite insikt. Man kan väl säga rätt och slätt. Det går inte att lita på någon och alla vill suga ut en. En kall, hård värld. Det pratas om att man skall samarbeta men det är bara om det ger något för den andra parten, helst något MER för den andre. Jag hatar det. Det går emot allt som jag tror på.
Blondinbella pratar om egoism. Ja, på det sättet att man skall tro på sig själv men nej, på det sättet att man skall manipulera, fjäska och ha dolda agendor. Det är inte att hjälpa varandra. Det är att utnyttja någon annan. Oärligheten är en annan sak som hänger ihop med detta. Varför hålla på och ljuga? Vad tjänar man på det? Sanningen brukar alltid komma fram så småningom ändå. Speciellt nu i Facebook- och Twittertider.
Ett exempel:
Jag skickade ett mail till en väldigt känd bloggare om att få intervjua henne. Hon svarade att hon hade presstopp fram till jul. Sen ser man henne överallt i media. Inget presstopp där inte. Varför inte vara ärlig och säga som det är istället? Jag vill inte. Hur lätt som helst och mycket trevligare.
Jag skulle vilja förändra det här klimatet. Själv är jag med mina skumgummiarmbågar väldigt ärlig och berättar det mesta för folk om mig själv och vad jag har för tankar kring företagen (inte hemligheter jag fått i förtroende såklart). Det är inte till min fördel i det uttnyttjarklimat som finns idag men jag kan verkligen inte köra rävstilen. Jag mår dåligt av det trots att jag borde stänga av mina känslor som läraren hävdade. För det första skulle det gå mycket lättare att få sina drömmar förverkligade, för alla parter, om alla körde med öppna kort och för det andra så skulle det bli mycket trevligare stämning och folk skulle må bättre.
Hur orkar folk leva med sina lögner och utsugarfasoner? Känner man sig bra när man kommer hem efter en dag på jobbet eller när man har varit på möte och fått någon att öppna upp sig och avslöja saker som man skall använda för egen vinning. Mår man bra då?