Nej, svenska folket kan inte bestämma själva för då kör de i gamla spår. Det som är bekvämt. Det som funkar. Det de är vana vid. De kunde ju inte bestämma sig för att sluta aga barn liksom ("det borde vara upp till föräldrarna själva att bestämma hur de ska fostra sina barn!") Viket jävla liv det blev då.
Om vi låter föräldrar bestämma själv i den här frågan så kan vi räkna med att det tar sjuttio år innan pappor börjar ta ut ledighet i samma utsträckning som mammorna. Om ens alls. Och ungefär så länge och lite till kommer det dessutom ta innan vi är jämlika på arbetsmarknaden. Om ens då.
Så nej, vi kan inte bestämma själva.
Och säger man som förälder (pappa) att man har lika bra kontakt/relation/närhet till barnet som den som varit hemma mest (vilket nästintill alltid är mamma) fast man själv jobbar hela jävla tiden så snackar man skit. Eller så lider man av taskig verklighetsförankring. Eller så ljuger man helt enkelt för sig själv och andra. Liksom lite la-la-la-la intala sig själv att det här är bra, det här funkar och ingen lider av det la-la-la-la-laaa.
Klart som fan relationerna blir lidandes. Och det kan ju vara ett val man är beredd att ta av olika anledningar.
Men staten ska inte betala för det.