Jag har anammat två ting.
Den ena är det min terapeut sa åt mig "Vi kan omöjligt vara lyckliga jämt, därför är det onödigt att sträva efter det. Det vi däremot kan sträva efter är att inte vara olyckliga jämt" Det låter så självklart och det var så skönt när det sjönk in!! D
Sen sa min lärare åt mig, när jag nästan brast i gråt över allt arbete vi fick över oss "Men om du inte kan förminska mängden arbete eller öka din tid genom att stressa och oroa dig, så kan du ju lika gärna sluta stressa och oroa dig?".
Det är så självklara saker vi bara fnyser åt, men det är ju exakt så!!!
Problem som går att lösa är inget att oroa sig över och problem som inte går att lösa är inte heller något att oroa sig över. =)