Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Respons på påhopp

Intressant diskussion under det här inlägget om Kissie vs Blondinbella. Kissie attackerar (för tusende gången) Bellas kropp och ohälsosamma livsstil. Bella besvarar (för första gången, mig veterligen) påhoppen. Hon skriver att det inte är ok att skriva så elakt om andras utseende, som Kissie gör, och att hon kanske lider av BDD. En störning då man tror att man är onormalt ful.

Jag har många gånger blivit förvånad över hur höga kvar bloggläsare ställer på bloggares förmåga att sätta sig över påhopp. De ska helst inte bemöta kritiken alls, och om de gör det måste de vara trevliga. Aldrig sjunka så lågt som den som mobbar. Jag tycker det är omänskligt att begära att alla alltid ska vända andra kinden till.

Enligt flera av er är det här fel av Bella att hobbydiagnosticera en annan människa. Någon svarar att det inte är värre att sätta en psykisk diagnos på någon, än en fysisk. Det håller jag inte riktigt med om eftersom det brukar finnas en ond avsikt i att diagnosticera någon som psykiskt störd, och därmed avfärda dess åsikter totalt.

Men allvarligt, jag hade förstått Bella om hon så hade kallat Kissie för sinnessjuk subba också. Kissie har gått för långt i sin kroppsmobbning mot Bella.

Den gravida som ingen klappade

Sånt här händer bara nyförlösta kvinnor. Herregud. Komma och pilla på brösten utan att ha blivit ombedd!

I dessa sammanhang hör man alltid också att gravida kvinnor är allmängods, och att vilt främmande människor ideligen kommer fram och klappar på magen. Detta har hänt er också va? Även alla vänner och bekanta, och till och med fiender kommer och smeker magen och ler maniskt? Händer er hela tiden?

Det är en allmän sanning som brukar räknas som den främsta nackdelen med att vara gravid.

Det sjuka är att det aldrig har hänt mig. Jag har ändå varit gravid två gånger och ingen av gångerna varit isolerade och sängliggande. En gång under dessa 18 månader klappade en mig på magen, och det var en rar människa jag känner. (Inget jag blev det minsta upprörd över, kan tilläggas.)

Jag är genuint intresserad av varför det är så. Sänder jag ut särskilda signaler? För jag är inte särskilt kramig av mig. Men alla de som berättar att de avskyr klappande och smekande då? De om några borde ju sända ut ovilliga signaler? Eller?

När man borde söka hjälp

Har ni läst Egoinas krönika i senaste VR? Jag tycker att den hade en poäng. Jag och Mia märker av det varje dag. Det går inte att skriva så att alla blir nöjda. Alltid kränker man någon och det är ALDRIG vår mening att göra det men ändå händer det varje dag.

Det nya är att man tydligen kan bli kränkt av ett recept. Ganska roligt när man tänker sig hur personen börjar koka av ilska när den läser att jag nästan bara använder mig av ekologiska varor, till den milda grad att vederbörande måste skriva en elak kommentar. Det är alltså någon som stör sig på att jag skriver upp vilken typ av vara jag har använt i min höstgryta! Folk måste för i helvete börja jobba med sig själva. En terapeut någon!

Blondinbella diagnostiserar Kissie

Blondinbella ryter till åt Kissie för att Kissie kommenterar Blondinbellas kropp. Blev hon stött? Jag håller med Blondinbella om att det känns som Kissie inte har ett sunt förhållningssätt till sin kropp. Kissie fokuserar väldigt mycket på sin kropp och hennes förvandling är en del av hennes framgång vilket kanske gör det svårt att sluta. Egentligen är det inget fel med det om man vill leva så. Det vet bara Kissie själv. Vi andra kan stå vid sidan av och tro en massa saker och hoppas att om hon mår dåligt kommer ur det.

Britneys största fan

Gaybloggaren Amir är Britney Spears största fan. Jag tycker att det är gulligt hur han hyllar henne i inlägg efter inlägg. Det behöver hon så mycket skit hon har fått från alla möjliga håll. Jag gillar också Brittan för hon känns vanlig på något sätt. Vem hade inte blivit tokig av att ha en massa papparazzis runt sig dygnet runt. Hon reagerade fullt förståeligt. Då är det bra att ha fans som Amir som avgudar en vad man än gör. Underbart!

Nostalgi

Blev helt nostalgisk när jag såg Kenzas outfit idag. Batmanloggan gör att jag minns mellanstadiediscon med Batman-läsk. Har aldrig läst serien eller sett någon av filmerna, men läsken kommer jag mycket väl ihåg. Någon annan?

Blogginspo

Det här var lite Anna Wii över det hela. Undrar hur det är med inspirationen bloggare emellan egentligen? Anna såg ut ungefär så i London för ett tag sedan. Har Fotballfrue läst Annas blogg eller har hon kommit på det själv. Det är inte en omöjlighet att två personer kommer på liknande saker med det modet som råder. Hur vet man vem som är först med en grej? Inget man behöver ta reda på i och för sig. Ganska oviktigt.

Jag vet att jag bara senaste veckan har hämtat inspiration från ett flertal bloggar när det gäller hår, inredning och så nagellackstips från Mia. Hon har "lurat" in mig i nagellacksträsket genom att skriva om det här på bloggen så numera är jag också nagellacksgalen. :)

Vad har inspirerat er i bloggvärlden den senaste tiden?

Bortskämd Paow på tv?

Har ni sett den här Simple life-versionen med Paow och Daniel Paris? Den känns ju väldigt ambitiös för att bara vara en kul grej. Kan det vara ett försök att sälja in en idé, eller är det ett förkastat pilotavsnitt?

Kan tänka mig att grejen skulle funka. Ung och bortskämd har precis sänts för andra året i rad, så folk verkar inte vara trötta på att se lata och curlade ungdomar skämma ut sig i tv.

Själv följde jag Simple life med Paris Hilton och Nicole Richie, första och kanske andra säsongen. Då var det nytt och upprörande med brats. Dessutom var det ju snorrika och exotiska exemplar man fick följa. Känner mig inte alls särskilt lockad av att se en uppföljare med två svenska bloggare som gör allt för att sticka ut och bli kända.

Kissies suddiga gräns

Det irriterar mig när folk som själva går väldigt långt med det ena eller andra, totaldissar någon som går ett liiitet steg längre. Kissie är själv generös med att visa sina enorma silikonbröst ur de flesta vinklar, men Kim Kardashians maskeraddräkt går tydligen över gränsen för vad som är ok. Den är tacky och slampig. Kims tuttar är dessutom aningen större än Kissies, och då är det vulgärt.

Jag vet att Kissie är ute efter att provocera.

Men detta är ett fenomen som går längre än till Kissies blogg. Tjejer som viker ut sig i Slitz försvarar sig med att de inte visar bröstvårtorna. Tjejerna som visar bröstvårtorna fördömer istället dem som visa snippan. De som visar snippan tar avstånd från dem som gör porr.

Jag är tveksam till det där att tjejer måste hålla ihop just för att vi är tjejer. Men i de där fallen tycker jag att det är mycket coolare att stå för vad man gör och stötta varandra, istället för att försöka ta avstånd från andra och upphöja sig själv.

Förlossningsblogg

Det var intressant att läsa era åsikter under inlägget om förlossningsbloggning. De går ju i sär, såklart. Det blir allt vanligare att man socialiserar via nätet medan man föder, men majoriteten gör det fortfarande inte.

Själv gjorde jag det inte. Är inte riktigt så privat av mig på nätet, men jag förstår de som är det. Det är enligt mig ingen skillnad mot att skriva en förlossningsberättelse på bloggen, egentligen. Om man ser till integriteten. Och det är sällan någon reagerar negativt på att någon berättar om en förlossning. Då kommer vi in på det andra argumentet mot, nämligen det att man ska se till att vara närvarande i det som händer (vilket man inte är om man facebookar från sängen, till skillnad från om man i efterhand beskriver förloppet för andra). Det tycker jag är en för individuell upplevelse för att ha åsikter åt andra. Jag kan tänka mig att en del är väldigt närvarande och observanta på sig själv medan de skriver ner vad som händer, medan andra inte alls fixar det.

Ett annat motargument är om mannen inte vill. Det är ju ett problem förstås. Man bör vara överens där, tycker jag. Fast mannens integritet blir väl ärligt talat inte särskilt kränkt om man som födande skriver om vad som händer en själv? (Men jag hade ändå lyssnat på min man om han inte ville.) Att man ska dela upplevelsen med mannen istället för mobilen är självklart. Men ingen tycker det är konstigt om man läser lite, eller att mannen somnar på soffan medan man själv löser sudoku under värkarbetet. Man hinner nog med att umgås också, om man har såpass långdragen förlossning att man hinner blogga.

Vad man får ut av det är även det individuellt. En del vill kanske ha stöd. Inte så konstigt egentligen. De flesta har med sin man när man föder, en del har även med en vän, sin mamma eller en doula. De tre sistnämnda är helt otänkbart för mig, men jag förstår det. De vill väl ha någon form av support. En sak som jag däremot själv kan tänka mig är dokumentera händelseförloppet och mina känslor. Då är bloggen ett verktyg (eller en vanlig dagbok. Antagligen mer passande för mig.)

Ointressant för andra att läsa om, säger någon. Men ärligt talat så är det väl liiite mer spännande att läsa om hur en födande vän har det, än vilken mat som serveras i olika hushåll en helt vanlig tisdagskväll? Tycker man att det är ointressant att ta del av folks största händelse i livet så är antagligen facebook, bloggar och twitter det sista man ska ägna sig åt.

Nu låter jag väldigt tolerant här, men visst hade även jag reagerat om en facebookvän plötsligt började publicera intima bilder och smärtsamma detaljer från en förlossningssäng. Det är trots allt väldigt ovanligt att man kommer någon så nära utan att man ens är beredd på det.