Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Ärligt inlägg

Gillar det här inlägget av Ebba. Om ni är ointresserade av debatten kring bröstmjölksersättning så behöver ni kanske inte läsa. Men bilden på Ebba och Klas är ljuvlig.

//Mia

Spiderchick till melodifestivalen

Spiderchick skall vara med på melodifestivalen. Eller ja, hennes sambo skall vara det med sitt band Ammotrack. Hur kul som helst tycker jag. Hoppas att det går bra!

//Anna-Maria

Recension tack

Hur går det med Paradise Hotel? Följer ni det eller? Jag började kolla första avsnittet, och fick faktiskt mersmak, men sen har jag inte hunnit se fler. Paow var typiskt nog inte med i det avsnittet jag såg.

Det är ändå intressant hur man funkar. Jag kände spontant ett förakt för de där människorna som är med. Alltså, de framstår som helt vidriga, korkade, dryga,  jobbiga och ocharmiga efter ett avsnitt. Och jag tänkte: "Paow är ju inte sån i alla fall. Hon har i alla fall en personlighet." Jag har ju sett klipp från serien där hon uttalar sig, och hon låter exakt lika ohärlig som de andra deltagarna, men tack vare bloggen så vet jag att hon är mer än så. Kanske tänker jag annorlunda om de andra också, efter ett tag.

//Mia

Babyveckan eller hur var det?

Det är tydligen babyveckan i bloggvärlden och ja den fortsätter. Nu har vi en ny bebiskula att följa och den sitter på Anitha Schulman. Grattis!

//Anna-Maria

Om pojkar och flickor

Så förvånad man blir när en text börjar cirkulera på Facebook, vars avsändare man känner igen som en "bloggkompis". Folk som jag är irl-vän med, som aldrig någonsin rört sig i bloggvärlden (vilket alla av någon anledning har ett starkt behov av att tala om för mig) delar en text som är skriven av Oxhen.

Den handlar om hur vi ser på pojkar. På hur vi gör skillnad på människor utifrån deras könstillhörighet, redan när de är barn.

Texten fångade mig extra snabbt eftersom jag häromdagen läste just det där numret av Mama, där Magdalena Graaf beklagar att hon aldrig kommer komma sina söner riktigt nära, eftersom de är pojkar.

Jag tänkte på det då, att det var sjukt sorgligt. Lite konstigt också, eftersom jag själv är väldigt nära min son. Jag ser honom fortfarande som en del av mig, och har gjort det sedan han föddes. Är alltid förbryllad över att han tycker om pizzasallad. Det gör ju inte jag. Hur kan det smaka annorlunda i hans mun?

Men nu tänker jag att min situation är annorlunda än Magdalenas. Jag ska inte döma henne. Hon har fyra söner och har en saknad efter en dotter. Om man är i den situationen så har man inget att jämföra med. Och då kan man inte avfärda såna där texter och "sanningar" som man numera ganska ofta stöter på, om att "alla mammor önskar sig en dotter", "som mor förstår man ju en dotter bättre" och "flickor stannar kvar när pojkarna lämnar en". Jo, det klart att man kan avfärda dem med logik. Men har man ett litet frö av längtan efter en dotter så kan sånt bita sig fast och få överdrivna proportioner.

Dessutom så ÄR det ju skillnad på pojkar och flickor. När de blivit stora. När de skadats av den här sorgliga synen på hur olika de är. Jag blir så frustrerad av det där och önskar att de fick vara som de är, fast med stöd och pepp kring de eventuella svagheter och svårigheter de har.

//Mia

Egoina i Tingsrätten

Egoina har varit i Göteborg och deltagit i en rättegång som gällde en stalker som har varit efter henne. Hoppas att allt gick bra och att dåren åkte dit.

Hon skriver att det är hemskt att han har fått sett henne nu och det måste ha varit sjukt jobbigt men förhoppningsvis så har han lärt sig något av detta och att man inte kan bete sig hur som helst. Nu vet inte jag om det här har skett över nätet men han har antagligen hittat henne på nätet och vi behöver verkligen fler och fler domar kring nätrelaterade brott så att det får en avskräckande effekt.

//Anna-Maria

Tankeverksamhet

Den sista bilden i det här inlägget hos Blondinbella gjorde mig helt förbryllad. Ett BB-armband för mig är ett plastband med en siffra på runt mammans arm. Och ett likadant fast pyttelitet kring bebisens arm. Men så tänkte jag att hon kanske hade detta fina guldarmband på sig på BB. Sen tänkte jag att BB står för Blondinbella och att det är hennes egen design. Det sistnämnda är rätt va?

//Mia

Där fick Birro

När jag läste den här krönikan av Marcus Birro så började jag plöja runt på nätet efter bra svarsinlägg. För jag blev tokig på idiotin, och ville kompensera upp med något smart för att må bättre. Jag fastnade för det här sakliga och "oaggressiva" svaret hos Doris Film, föreningen för jämställdhet inom filmbranschen.

Har ni fler bra inlägg om saken så tipsa gärna här under!

Tack på förhand.

//Mia

Bebisveckan

Annika Leones dotter har också kommit nu! Det verkar ha blivit akut kejsarsnitt efter fyra dygn med värkar.

Näst på tur är Katrin. Om en dryg vecka är det dags för planerat snitt.

//Mia

Skulden läggs på kvinnan

Det här känns väldigt viktigt som Underbara Clara skriver om. Jag är så sjukt trött på de förväntningar som vi kvinnor lever under. Ett exempel. Om det inte är städat här hemma och någon kommer på besök så är det JAG som får skit för att det inte är städat eftersom många (inte alla) tänker att det är kvinnan i hemmet som skall ta ansvar för städningen.

Det kan låta så här: "-Hon är så dålig på att städa. Gud vad smutsigt de har där hemma och karlar vet man ju hur de är", och så skrockas det och skämtas om hur efterblivna karlar är. För de är bara så dåliga på att städa av naturen. Precis som om de har så stora snoppar att de är i vägen vid moppning av golv och diskning. Detta handikapp! Vissa karlar skockar med i detta och förstår inte allvaret för det är så klart skönt att slippa att ta ansvar för obetalt hemarbete.

Samma sak med inredning, tvätt, matlagning, gympapåsar och fika till utflykten. Allt som rör hem och barn är kvinnans ansvar. Männen anses vara idioter och icke kapapla till att lägga in en tvätt i maskinen eller sätta på dammsugaren. Män kan ju bara konstruera tvättmaskiner och dammsugare, men de kan inte när maskinerna är färdiga trycka på ON. Jag är så trött på detta daltandet av karlarna och på skuldbeläggandet av kvinnor.

Och nu fick vi kvinnor en till uppgift och det är att uppfostra våra söner till att inte bli ansvarslösa familjefäder så att inte deras fruar får samma helvete som vissa av oss. För det fick jag höra en gång av en man. Det är ju ni kvinnor som tar största delen av uppfostran så ni kanske borde tänka er för. WTF!!! När man istället borde dela på den bördan och visa barnen att båda har lika mycket ansvar. Fan vad svårt och hjärtinfarktsframkallande. Men superviktigt.

//Anna-Maria