Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Hett ämne

My God! Att Tyra vågar öppna dörren till hundfolket! Hon skriver här om att hon vill avla på sina icke-perfekta hundar och det är som att knacka på dörren till helvetet. Folk som brinner för djur är inte lätta att tas med. Hoppas Tyra kommer ur helskinnad ur detta. Hade jag haft djur så hade jag aldrig bloggat ett enda ord om det. Inte ens barnuppfostran är ett lika brännande ämne.

Nu kopplar jag ner datorn och släpper loss ilskan hos läsarna. Godkväll!

//Mia

Egopick med stick

Paow marknadsför något som man för ett par år sedan inte hade fattat någonting av och som man hade funnit totalt meningslöst. Nämligen en selfiestick. Paow marknadsför den som hennes bästa selfiestick. Det finns alltså inte bara EN sådan här utan fler på marknaden. Jag hänger med bra i utvecklingen själv, men här säger jag stopp.

Kan det blir årets julklapp?

//Anna-Maria

Mc Donalds på otippade ställen

När jag är utomlands och det finns McDonalds så måste jag äta där. Jag vet inte varför men det är roligt att se hur en restaurang som finns överallt och som skall ha samma meny skiljer sig åt. Smakar det samma? Vad är det för förpackningar? Vad heter menyerna?

Det land jag varit i som det kändes konstigast att äta på McDonalds i var Egypten, Kairo. Med tanke på hur icke-västerländskt det är där och Egyptens inte så vänliga historia med USA. När vi gick omkring på gatorna bland de gråa dammiga höghusen stack det plötsligt fram ett välkänt rödgult McDonalds M. Väl därinne kändes det som vi hade hittat lönndörren till västvärlden. En mycket märklig känsla.

Vilket är det mest otippade stället ni har ätit på McDonalds på?

//Anna-Maria

Längtan efter barn

Jag är en sucker för såna här historier. Någon som kämpat har äntligen blivit gravid, och jag grinar varje gång. Viktigt att sånt här berättas! Inte främst för att jag ska ha något att lipa över förstås, utan för att många kämpar och behöver stöd och kunskap. Och andra, utan den där oturen behöver ödmjukhet och förståelse.

Modigt av Linda att berätta, det har tydligen inte varit lätt för henne att hitta kraften. Men det blev ett fint och genomtänkt inlägg.

Nu önskar jag ett uppföljningsinlägg om hur det gick till när hon berättade för sin sambo att hon hade plussat. Bara hon väntar, så att jag hinner hämta näsdukar först.

//Mia

Ät nu

Vardagsmaten, det där lilla dilemmat. Jag gillar Hannah och Amandas upplägg som de ibland har pratat om (men som jag har en känsla av att de inte alltid följer). Typ kyckling måndag, fisk tisdag, pasta onsdag, soppa torsdag (alltså, detta var exempel, minns inte vad H&A har för fasta rätter) och sedan varierar man rätterna, men behåller basen. Då har man ramen klar och behöver bara komma på piffen.

Annars, om man verkligen inte orkar bestämma någonting, vilket man ju inte alltid gör, då kan man be någon annan bestämma.

Petra Tungården tipsar om den här sidan som säger till en vad fan man ska käka. Ät och håll käften.

Trevlig fredag! (Jag ska äta räkor)

//Mia

Att gilla uppmärksamheten

Jag kommer aldrig att följa det här rådet av Lady Dahmer. Varför? Jo, för jag tycker inget av det jag gör för mitt utseende är jobbigt. Jag trivs. Jo, en sak är jobbig och det är att färga håret. Men det är jobbigare för mig att inte trivas med mitt hår och då väljer jag att tycka att det är jobbigt att färga utväxten i en timme varje månad mot att vantrivas med fult hår hela mitt liv.

Jag är allergisk mot att höra orden: Utmana dig själv. Varför skall jag göra det? Är inte det lika illa enligt LD att jobba med sitt utseende oavsett vilket håll det är åt? Varför ge utseendet ytterligare en tanke? Om man måste utmana sig själv att sluta bry sig om sitt utseende så är det förmodligen helt fel. Då vill man inte sluta bry sig i grund och botten. Jag tror faktiskt att många mår bättre av att känna sig fina. Vad som är fint är olika för alla. Men om man måste kämpa för det så är det fel. Även om det handlar om att man skall sluta bry sig om sitt utseende. Det viktigaste måste vara att man trivs själv och inte gör något som känns påtvingat. När LD skriver att man inte skall raka sig så känner jag att hon vill att jag skall göra samma som henne för att det är det rätta. Kanske det rätta för henne men inte för mig. Jag förstår dock vad hon menar eftersom det kanske känns som ett socialt tvång att fixa till sig för annars tittar folk och då är det väl bra att utmana sig själv om man känner att man vill ha orakade ben men inte vågar.

Att få positiv uppmärksamhet över sitt utseende är härligt. Det vet jag att många tycker. Även om det anses fult att bli det av vissa så kan inte jag förneka att jag blir glad och känner mig pirrig i kroppen om någon tycker att jag är fin. Mitt inre vill jag också att folk skall gilla, men det är av folk som jag känner. Men jag kan inte förneka att jag får en kick av att bli uppskattad för mitt yttre av människor som jag inte känner. På ett väluppfostrat sätt alltså, som en blick eller så, inget slemmigt.

Jag tror inte att vi löser jämställdhetsfrågan genom att sluta raka benen. Man måste kunna ha rakade ben och bry sig om sitt utseende och störta patriarkatet på samma gång. Att vara jämlika är att få vara olika.

//Anna-Maria

Vem vinner frågesporten?

Jag satt och kollade på ett program i går där ett par partiledare utfrågades. Min 6-åriga son rusade in och kollade snabbt på vad det var på tv:n och utbrast entusiastiskt: -Åh, frågesport!

Nja, inte riktigt. Fast man kan ju se det så också. Den 14 september vet vi vem som vinner.

I bloggen Johannas tårtor är några av partiledarna avbildade. Hon har verkligen lyckats att fånga Reinfeldts ansiktsdrag.

//Anna-Maria

Tack för podtipset

Ok, jag gjorde som ni sa och började lyssna på Hanapee och Martin. Har bara lyssnat en kort stund innan och inte fastnat, men nu så. Nu är det gjort. Nu är jag fast.

Senaste avsnittet, "Fimpad på tutten av Breivik", är sådär underbart, för det är "inåtskådande", tror jag de sa. De pratar om sig själv och barndom och pinsamheter. Sånt som jag tycker om att lyssna på. Önskar att jag roades ännu mer av att prata om partipolitik, för man framstår ju som mer allmänbildad och smart om man hänger med där. Försöker såklart göra det också, men tycker det är roligare att höra om hur Hanapee i förbifarten skryter om sin blogg när hon träffar Antons kompisar.

I förra avsnittet, "Hannas tårar" så pratar de mer om politik och "utåtskådande" grejer. Också bra. Men roligast var när Hanna grät av skörhet och dåligt självförtroende (ja, det var såklart synd om henne också, men hon kom över det sen) och Martin lät EXAKT så som jag låter när folk (över fem år) gråter inför mig. Fy satan vad valhänt jag känner mig då. Trösta, men inte förringa personens känslor, inte skoja, för då är man respektlös, inte börja lipa själv och stjäla uppmärksamheten, inte vara känslokall heller… Men hur man än gör så låter man jävligt ansträngd och besvärad. Precis där började jag älska Martin och därför skrattade jag extra mycket åt när han i nästa avsnitt berättade om när han skaffade glasögon som tioåring för att vuxna skulle imponeras av hans professorlika uppsyn.

Mycket bra. Nu har jag så många poddar att följa att jag aldrig någonsin mer behöver lyssna på radio och störa mig på all dålig musik som spelas.

//Mia

Mias "braiga" tips

Mia tipsade mig om Hannah & Amandas andra blogg Middagspodden idag. Eftersom jag litar blint på vad Mia säger (köpte ett Babylips enbart för att Mia hade skojat om det på ett roligt sätt som inte ens hyllade trutvallan) så lyssnade jag på två avsnitt på väg hem från jobbet idag.

Det var ju en helt annan grej! I Middagspodden kommer Hannah och Amanda till sin rätt. De är glada. I Fredagspodden är det mycket ångest, ältande och klagande. Den podden har blivit som deras egen terapitimme och slasktratt och det kan vara skönt att lyssna på ibland men man tröttnar på det eftersom det är same, same but different hela tiden. I Middagspodden så märker man att Hannah och Amanda pratar om något som de tycker är genuint roligt och det märks så väl och det gör det hela så mycket bättre.

Lyssna på Middagspodden tycker jag. Ni får höra Hannah och Amanda i en helt annan ton. Kul!

//Anna-Maria

Anhörigblogg

Blondinbellas lillebror Daniel har börjat blogga. Tips till er som gillar sci-fi, för Daniel skriver tydligen själv. Bella ber er om att inte vara elaka mot honom, och det gör jag också. Ingen får vara elak mot en lillebror. Jag skulle bli galen om någon annan än jag var elak mot min.

//Mia