Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Skuldbalansen

Hugo Rosas skriver om hur det är att leva med en gravid sambo:

-Paula tycker det är helt sjukt att jag inte har köpt något till bebisen och det fick jag höra igår. Räcker det inte med att bebisen kommer få världens bästa pappa i present tänker jag.

Den här meningen får mig att tänka på när Zlatan förlovade sig med någon tjej för länge sen. Han var kanske 20 år eller så. Tidningen frågade vad han gav fästmön i present. Han ba: "Vadå förlovningspresent? Hon fick ju Zlatan." Ja, men typ... Varför ge present till den man förlovar sig med? Båda två har väl fått precis vad de vill ha? Plus en ring.

Men i alla fall. Hugo beskriver hur Paula är, och att man inte får säga nej till en gravid kvinna, utan bara göra som hon säger. Jag tänker att det värsta med att vara ihop med en gravid kvinna är att man är i sån jävla obetalbar tacksamhetsskuld till henne. Människan upplåter sin kropp för att bära ens barn i nio månader, och att få ut barnet och ge det till en. Jag tycker det är otroligt konstigt hur det ändå har blivit så att kvinnan är i underläge i världen, för alla som har fött barn åt någon bör ju ligga väldigt mycket på plus resten av livet.

//Mia

Resor stressar kroppen

Det verkar som om Prinsessan med familj inte har haft en jättebra semesterresa. Trist när det blir så. Sjukdom på resor är ju verkligen inte något kul alls. Vet precis hur det är. Åkte till Kanarieöarna med Mia och familjer för snart tre år sedan med fyra barn under 5år. Jag hade lunginflammation och bihålsinflammation och barnen fick magsjuka där nere. Min dotter spydde hela sista natten och på planet hem och jag grät av utmattning på flygplatsen när vi skulle åka hem.

En man som heter Mark Sisson, hälsoguru från USA, hävdar att resa är ett av de sätt som stressar kroppen mest av allt. Han reser bara när han absolut måste. Vi tänker att det är avstressande att komma bort men det kanske är tvärtom? Jag har alltid känt så i alla fall. Jag måste ladda för att åka bort. Det skall packas, fixas iordning här hemma, någon skall passa katterna och vattna blommor, pass skall fixas och så vidare. Åker man med små barn så är det ett himla springande. Inte direkt avslappnande. Det är inte enbart semester och avkoppling att åka iväg. Snarare skönt med miljöombyte och en upplevelse som man kan känna sig stärkt av när man kommer tillbaka samt ett sätt att komma ifrån jobb och vardag. Jag är alltid så glad när jag kommer hem igen. Då uppskattar jag min vardag. Kan inte tänka mig något värre än att åka iväg någonstans direkt när jullovet börjar och vara hemma en dag innan man börjar jobba igen för att ta ett exempel och inte ha någon skrottid hemma för att ladda hjärnan.

Hur tänker ni kring att resa? Är ni avslappnade eller lika hemmakära och nerviga som jag?

//Anna-Maria

SVT Play-tips

Jag skulle ju se på dokumentärserien om Jonna Jinton häromdagen. Det gjorde jag. Det första avsnittet, och jag gillade det mycket. Hon är väldigt behaglig att lyssna på, Jonna. Och ämnet är ju fascinerande i sin enkelhet. En ung tjej flyttar själv från Göteborg till en stuga i Grundtjärn i Västernorrland. Sen så har ju hon till skillnad från många andra verkligen tänkt igenom sin ort. De flesta andra tar inte riktigt samma aktiva beslut som hon gjort. Vissa stannar kvar för enkelhetens skull, andra flyttar till en stor stad likt många andra och några flyttar dit skolan eller jobbet finns. Därför är det mer intressant att höra hennes historia än de flesta vanliga människor.

//Mia

Avundsjuka

Elaine skriver om avundsjuka syskon och jag vet faktiskt inte riktigt vad man skall göra mer än att försöka vara mer rättvis. Sen är det inte lätt för barn som är lite större när de får syskon. Så är det och det är väl alla förstföddas första trauma typ. Jag minns mitt för min bror hade kolik i sex månader dessutom. Jag tyckte att det var jättejobbigt. Det stora syskonet får mindre uppmärksamhet automatiskt och får man försöka att aktivt ge dem mer. Avsätta tid helt enkelt. Mor- och farföräldrar kanske kan ställa upp lite mer och hitta på saker med den förstfödde?

När min dotter kom så var min son bara 1,5 år. Det var väldigt bra. Ingen avundsjuka direkt och vi kunde vara hemma mycket med båda i början. Det kallas tydligen för pseudotvillingar när det är så tätt mellan barnen. Det ger ett djupare band än om det är långt emellan har jag läst.

Hur har ni gjort med avundsjuka barn?

//Anna-Maria

Grannyhair

Jag har blivit lite smått besatt av hårfärger. Det är så kul att fler färger än de traditionella slår sig fram. Det snyggaste just nu är ju grannystyle. Kan man färga det från rödbrunt? Någon som vet?

//Anna-Maria

Blodmånen

Det var ju blodmåne i natt, men det missade jag. Möttes i stället av helt urusla bilder på Facebook, alltså förlåt, men… Jag tänkte att den där blodmånen verkar ha varit en flopp i stil med solförmörkelsen som var för ett tag sen.

Men så gick jag in på naturskildraren nummer ett: Jonna Jinton, och hon hade ju lyckats bättre än mina Facebook-vänner med att fånga fenomenet, om man säger så. Wow! Men tipsa gärna om andra bloggare som fått den på bild.

Jonna är i färd med att filmas för en dokumentär för SVT Play också. Den första delen ska jag kolla på nu tänkte jag. Återkommer om den är något att kommentera.

//Mia

Blondinbellas tips är mitt tips

Bella har haft en jobbig natt med Sally. Det blev inte många timmars sömn, och Bella tröstar sig med mantrat: "det är inte farligt att vara trött".

Exakt så!

Jag har själv lidit av insomningsproblem sedan jag var fem år och motvilligt slutade med napp. Värst var det när jag var runt 8-13 år, tror jag. Jag fick panik av att inte somna, och det låste sig fullständigt. Det blev ju inte bättre av att vuxna som upptäckte att jag var vaken desperat väste: "Du MÅSTE sova nu, du kommer inte ORKA i morgon annars!" Att inte orka = dö. Eller?

När jag var kanske 14 år så insåg jag plötsligt en natt att om jag inte somnar alls den här natten så kommer jag vara jättetrött i morgon. Och då kommer jag somna snabbt nästa kväll. Det är det värsta som kan hända. (Ärligt talat, jag var 14, jag behövde inte ens köra bil. Kraven som fanns på mig var att spraya luggen hård, ta på mig min acqua limone-tröja och kunna ett par glosor).

Som småbarnsförälder är man under den värsta perioden ledig från jobbet. Dagarna med sömnbrist är vidriga. Man är vimsig, lättretad, orkeslös och tråkig, men man överlever. Människor i ens närhet brukar ha visst överseende. När föräldraledigheten är över är det värre, men som Bella säger, man dör inte av att vara trött en dag. Inte två dagar heller. Man kanske inte är bäst i klassen dagen efter en vakarnatt, men man får inte sparken för det. Bara den tanken är lugnande. Sedan jag kom på det som fjortis så har jag inte mått dåligt av att vara vaken på nätterna.

En dag när jag som vuxen pratade med min lillebror så sa han angående sömn att han alltid tänker på det som jag tydligen en gång sagt, men som jag inte mindes; att det inte är farligt att inte sova en natt, och den tanken hade hjälpt honom jättemycket, både som ung svårsövd och som småbarnsförälder. Det värsta man kan straffa sitt nattvakna jag med är panik över att man inte sover.

Obs! Jag fattar att man kan bli galen av att aldrig kunna sova. Detta inlägg handlar om måttliga sömnsvårigheter, och tillfälliga småbarnsperioder. Ni andra bör söka professionell hjälp snarare än att bli förbannade och ge sig på mig.

Nu ska jag försöka sova! Wish me luck.

//Mia

Den greiderianska stilen

Jag måste skriva ett inlägg om den greiderianska stilen. Den är fantastisk och den har precis fått en egen hashtag. #greiderian Kolla på Instagram så får ni se.

Jag och Mia diskuterade vår klädstil på väg hem från bokmässan igår och kom fram till att vi oftast klär oss i t-shirt och bekväma byxor i olika former. Vi kom fram till att det är tryggast, bekvämast och enklast. Det har också andra aspekter som att man inte behöver lägga ner någon tid på vad man skall ha på sig och det kostar inte speciellt mycket. Sen finns det miljövänliga skäl och det är också ett sätt att lugna ner sitt shoppingbehov och samhällets konsumtionshets. Det känns bra. Garderoben har krympt avsevärt vilket är skönt. Det blir nästan buddistiskt och feministiskt.

På bokmässan kommenterade vi Göran Greiders stil som jag skrev igår och det ser så skönt ut att vara så där obrydd tänkte vi. Sen kom vi på att det är åt det hållet vi själva tänker kring våra kläder. När jag sedan läste den här artikeln om greiderkostymen så föll allt på plats. Han har en medveten stil och han var före oss. Jag älskar hans tanke om att klädbutikerna bara gör en viss sorts storlekar och använder man t-shirt och mjuka byxor så behöver man inte få någon ångest över att kläderna inte görs i rätt storlekar.

Därför har jag skapat #greiderian där vi som tänker så här kring vår stil kan samlas.

//Anna-Maria

Paow överallt

Slog på teven och upptäckte att Paow blir jagad i Spring. Paradise hotel pågår för fullt just nu, och jag väntar bara på att hon kommer in som joker som vanligt. Alla hennes kompisar är redan med. Häromdagen var hon med som sökande i Bonde söker fru. Det återstår att se om hon blir vald och får komma till slottet efter första gallringen. Jag hade inte haft något emot om hon blev bondmora till hästbonden som faktiskt bor här i Kungsbacka kommun. Jag kan bli hennes kompis.

Undrar var Paow dyker upp härnäst. Vad är hennes plan?

//Mia

Bokmässan 2015

Nu har jag och Mia varit inne på Bokmässan och shit vad folk det var där. Som jag förutspådde så drog Alex och Sigge samt Hannah och Amanda mest publik. Det är alltid kul att strosa omkring där inne och titta på kändisar men i år var det nästan för mycket folk för det. Det jag blev mest besviken över var att Liv Strömqvist inte var där. Hon kunde i och för sig inte hjälpa det för hennes son var sjuk. Caroline gjorde ett tappert och bra jobb själv med sina foglossningar. Stackars. Nu ligger jag här i soffan och läser deras bok "Kära Liv och Caroline" och den är grymt bra.

På hemvägen började vi spekulera i vilka yrken olika kändisar skulle passa att ha utseendemässigt om de inte var just kändisar. Vi kom fram till följande:

Sigge Eklund: Snusande snickare som pratar göteborgska. Ser så där ruffig ut men samtidigt snygg och inte för smal.

Alex Schulman: Gymnasielärare i svenska och psykologi. Har den ultimata looken för det samt berättarförmåga.

Hannah Widell: BVC-sjuksköterska. Hade passat så bra i sjukhuskläder.

Amanda Schulman: Klädbutiksbiträde. Rar, snäll och med bra smak.

Henrik Schyffert: Pilot. Say no more.

Stilstudie på mässan: Vi kommenterade Göran Greiders klädstil. Lite urtvättad T-shirt som var ur form och bekväma byxor i svart. Han är verkligen den mest avslappnade när det gäller outfits om man säger så. Sen diskuterade vi vår egen klädstil och kom på att vi var klädda som Göran idag och ofta är det annars också. Vi är ju inte ett dugg bättre. Vi kör den Greiderska stilen. Nästa år har vi grått hår också.

Har ni varit där?

//Anna-Maria