Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Tända ljus

Blondinbella gör reklam för Svenska kyrkans initiativ, digitala ljus att tända under det här helgen. Mys. Jag satte genast igång att testa och efter sju försök så fick jag äntligen igång ett ljus på Drottningtorget i Göteborg. Fint!

Nu ska jag till kyrkogården och tända ett irl-ljus för min mamma.

//Mia

Tända ett ljus för någon

Idag har jag varit och tänt ljus med min mamma och mina barn på vår familjegrav. Jag har inte varit där på länge så det var fint att komma dit. Det är vackert nu med alla ljus och gravarna är så fina och pyntade. När jag kom hem läste jag delvis det här hos Maggan, som hade varit på Isaks grav och jag bröt ihop:

JAG tycker det är svårt.

Jag mår inte bra av att vara där.

Det är kallt. Han känns ensam. Jag har svårt att lämna honom i mörkret och gå därifrån….

Stenen är kall, väderbiten och fylld av löv.

Åh vad jag genom de där meningarna kunde föreställa mig för en liten, liten stund hur hon har det. Inte helt och fullt så klart men det var som ett styng i hjärtat. En plötslig, kort stund av insikt av djävulskapet hon går igenom.

Ta hand om er där ute! <3

//Anna-Maria

Osynligt vittne

Att bli fotograferad av en främling när man är som mest utlämnad låter verkligen inte lockande, men när jag ser bilderna som Stina-Lee tagit under en förlossning så blir jag tårögd. Så jäkla stark känsla i de där bilderna. Konstigt nog känns det inte påträngande att titta på dem. Det är som om de är ensamma i rummet, utan åskådare.

//Mia

Moralpredikan

Mycket bra inlägg av bloggaren "Hej hej-vardag" angående moralpredikningar kring föräldrars mobiltelefonanvändande.

Hur hårda skall vi vara mot varandra? Vad tycker ni?

//Anna-Maria

Den ledsna människan

Cissi Wallin är i New York för tillfället och hon har skrivit om hur djuraffärerna där säljer valpar i skyltfönster och att hon tycker att det är osmakligt. Jag håller med men det kanske är för att man inte är van vid det? I Sverige säljs det inte kattungar eller hundvalpar i djuraffärer och det måste finnas en anledning till det. Någon som vet?

Försäljarna vet kanske också att det gör lite ont i människor att se valparna där så det säljer bättre? Vad som händer med djuren hemma hos ägarna sen bryr de sig kanske inte om?

Jag tänker dock att det finns människor som har det betydligt mycket sämre än de där djuren som ändå verkar ha det varmt, mat och vatten. Jag tänker på kvinnor som står i skyltfönster och säljer sig eller går på gatan, tiggare som sitter ute i kylan hela dagarna och deras barn som sitter i bilar på parkeringsplatser eller i husvagnar i veckovis för att det inte finns något alternativ. Hade det varit katter eller hundar som levde i den miljön så hade det blivit ett himla liv och djurskyddsföreningar hade varit där och räddat djuren. Med människor görs inte mycket.

Vad är det för värld?

//Anna-Maria

Hur känner pappor?

Sanna Bråding har varit ute på galej. Hon var lite nojig över att lämna sonen hemma, men intalade sig att ångesten mest låg hos henne, och att han säkert skulle ha kul med sin pappa. "Så det kändes faktiskt riktigt bra. Dessutom vet jag ju hur bra såna här dagar är för att dom två ska få möjlighet att bygga & stärka en egen relation."

Tänk om jag EN ENDA GÅNG fick höra det här resonemanget av en far. En enda gång. En pappa som lämnar sin bebis, kanske så ung som tio dagar, för att gå till jobbet i nio-tio timmar sådär. "Ångesten ligger nog mest hos mig. Bebisen har det bra hos sin mamma. Och det är ju viktigt att de också får bygga en relation."

Har hittills aldrig hänt. Och verkligen inte när barnet är typ ett år gammalt och pappan ska ut på lokal. Hittar ni ett exempel så länka gärna, för jag vill så gärna se någon pappa om hur det känns att lämna barnet hos dess mor. Jag fattar inte hur de klarar det, den där första dagen på jobbet, när bebisen fortfarande är alldeles nyfödd och luktar så gott.

//Mia

Ut i världen

Underbara Clara och Anna-Karins böcker FIXA, ODLA och BAKA har fått ett pris. Stort grattis!  Jag minns när UC fick pris av kungen och kronprinsessan för sitt miljötänk. Det var stort. Det är ju inte så att kungen kommer till Blog Awards. :D

Annars är det lite för lite priser i omlopp tycker jag. Mer sådant!

//Anna-Maria

Obegriplig tingest

Såg den här tweeten från Wisti komma upp i mitt Facebook-flöde, och fnittrade till. Men det är förstås inte roligt om Per Morberg inte säljer en skärbräda för fyratusen. Lyckligtvis gör han det! En till synes helt vanlig träplanka. Om än ovanligt tung. Detta har Tramsfrans redan förlöjligat. Inredningsbloggaren Martinreda har dömt ut skärbrädan som icke prisvärd.

Men jag läser pressreleasen där Morbergs produkter presenteras och förstår att skärbrädshelvetet är svindyrt. Det kommer från en ek som behöver växa i över hundra år för storlekens skull. Torkad ute i många år. Varsamt torkad inne under ytterligare en tid. Det är tidskrävande grejer att hyvla fram en skärbräda åt Per Morberg. Jag tycker priset är rimligt.

Problemet är att ingen efterfrågar den eftersom det inte spelar någon roll för maten om skärbrädan den är skuren på kommer från en ek i ett stycke, eller från flera bitar som är stavlimmade. Det spelar ingen roll! Inte för maten, inte för eken, inte för någon! Det är bara idioter som släpar hem en brädbit på tio kilo i tron att något blir bättre med den i köket. Men den passar bra att dänga i huvudet på den som är dum nog att köpa den.

//Mia

Exakt så

Bella tar en solig selfie i oktoberljuset och resultatet blir sådär…

Någon som känner igen sig?

Ja.

//Mia

Karin Boye

Karin Boye skulle precis som Bokhora skriver fyllt 115 år idag. Tyvärr blev hon inte äldre än 40 år. Karin är en av mina favoriter och har varit sedan jag gick på högstadiet. Jag växte upp på den plats där Karin Boyes farfar hade haft ett hus på 1800-talet och det tyckte jag förde mig närmare henne på något sätt. När jag berättade det för min farmor som kom från Alingsås, den ort där Karin Boye bodde de sista åren, så berättade farmor något som berörde mig mycket. Min farmors far var en av de män som hämtade Karin på den plats där hon hade begått självmord. Han var med i en frivilligkår som ryckte ut när det behövdes hjälp. Typ som de som är beredskapsbrandmän är idag. Mycket sorgligt hur hennes liv slutade men på något sätt kändes det som jag kom ännu närmare henne när farmor berättade det där för mig och det Karin ville berätta för oss blev ännu mer betydelsefullt för mig på något märkligt sätt.

Frågan är hur öppen Karin var med sin homosexualitet? Hon var gift med en man i ett par år. Hon kunde inte vara helt öppen med homosexualiteten för det var olagligt fram till 1944 i Sverige även om hon skrev om det i sina verk. Att skriva om något är inte samma som att visa det öppet i samhället. Hon fick alltså aldrig uppleva att hennes kärlek var laglig. Men hennes skrifter kanske gjorde det möjligt för andra senare. Så fint.

//Anna-Maria