Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Valentine

Kenza skriver om sin kille. Det är ju inte så ofta hon gör det, på det där mer personliga sättet. Hon påminner oss om att hon kallade honom Mr Valentine i början, eftersom de blev ihop på Alla hjärtans dag, för sju år sedan.

Va!?!?!??!?!?!

Sju år sedan that is! Hon hade ett par söta high school-sweethearts dessförinnan, som då togs på extremt stort allvar, främst av oss läsare. Sedan träffade hon Aleks och det känns så seriöst och tryggt att tiden bara flyger förbi. Jag kan inte fatta hur konstigt tiden beter sig, och att allt går snabbare och snabbare för varje år.

//Mia

I ur och skur går jag in

Jag håller med Alex Schulman om det här med "Ur och skur"-förskolor. Av den enkla anledningen att jag själv blir superstressad av att vara ute när jag vill gå in. Att små barn skall tillbringa hela dagarna med att vara ute är för mig ett straff utan dess like. Typ en sorts tortyrmetod. Visst är det bra att vara ute lite varje dag, men inte hela dagarna när det är kallt.

På sommaren, när det förhoppningsvis är varmt, så är det en sak men då är barn ute nästan hela dagarna på alla förskolor. Så jag säger som Alex: "Ser ni inte att barnen fryser? Ta in ungarna i värmen, för Guds skull!"

Apropå Alex. Jag och Mia skall förresten gå på det 200-avsnittet av Alex&Sigges podcast på Clarion Post i Göteborg. Fler av er som skall gå?

//Anna-Maria

Avslöjandet

Kissie blottar sig själv fullständigt, och lägger upp bilder som ALDRIG hade passat på bloggen i normala fall. NEVER! Så risig har vi aldrig sett henne!!!

Eller nja... Det ljummaste avslöjandet någonsin.

Hahahahahahaha!

Då skulle ni se en bild min man tog på mig i soffan nyss, när jag oengagerat tryckte i mig en godisbit som dottern efter provsmakning avböjt.

//Mia

Att aldrig tappa fokus

Jag länkar till Ann Söderlund igen för hon har skrivit om feministen och kulturskribenten Kajsa Ekis Ekman. Jag avundas den kvinnan lite för att hon orkar hålla fasaden och skärpan samt för att hon brinner för något och orkar kämpa för en bättre värld. Själv slänger jag på mig myskläder så fort jag kommer hem och jag älskar det. Jag har en produktiv sida när det gäller jobb och min träning, men för att orka med det måste jag slappa däremellan. Annars hade allt gått på halvfart tror jag. Jag måste hämta kraft i mysbrallan.

Det kanske är så att i rikare familjer, mer framgångsrika, så använder man inte myskläder. De vaknar, går in i badrummet som ligger intill deras sovrum, gör i ordning sig, går in i klädkammaren intill badrummet och klär upp sig för att sedan bege sig ner till matsalen för frukost som hushållerskan dukat fram. Sen gör man affärer hela dagarna och har hundra viktiga möten, kommer hem sent för att äta middag i matsalen som hushållerskan lagat och går sedan upp till sitt kontor. Jobbar lite till. Går sedan till sin klädkammare och byter om till nattkläder, kör badrumssvängen och går och lägger sig. Och så håller det på. Man tappar aldrig fokus. Det är bara finkläder eller sovkläder. Eller möjligtvis golfkläder eller ridkläder på helgen.

Men tack och lov har jag inga miljonersmiljarder att förvalta eller några större visioner så jag kan fortsätta mitt anspråkslösa Svenssonliv i myskläder och äta frukost i pyjamas. Gött!

//Anna-Maria

Nyfiken fråga

Lite skvallerblogg nu då. Passar på en fredag tycker jag. Jag är lite (underdrift) nyfiken på VEM Katrin är på semester med? Någon som vet?

Trevlig fredag kväll!

//Anna-Maria

Lite tjuvtjockt

Elaine Eksvärd har träffat en hantverkare som erkände att äktenskapet inte alltid är perfekt, och att alla har sina kriser. Elaine tyckte det var befriande att höra honom säga det, utan att ens gå in på några detaljer. Ja, det håller jag med om. Man kanske inte vill fläka upp allt, både för sin egen integritets skull och framförallt för ens närståendes skull. Men ändå berätta att allt inte är på topp.

UnderbaraClara skriver nu att hon haft en motig höst och vinter, men att det äntligen börjar vända. Spiderchick skriver att hon hade en 30-årskris eftersom hon inte var på rätt plats i livet då, men att hon nu är det och därför inte har någon ålderskris längre. Kul att det har vänt!

Själv tycker jag att det är rätt så risigt just nu faktiskt. Inget specifikt, och inte någon annans fel. Bara rätt så kasst.

//Mia

Göra egna skor

Apropå Sims och skapandet så kan man numera skapa skor åt sig själv att ha IRL. Nicole har beställt egna Nikeskor. Hur snygga som helst. Jag vill också designa ett par egna. Men eftersom det finns så mycket att välja mellan så blir det nog inte av. Jag får för mycket beslutsångest.

Har ni testat detta?

//Anna-Maria

Frestelsen

Sitter som en dum jävla åsna och kollar på när Hanapee spelar Sims 4 med sin kompis Effie. Två timmars inspelning. OBS jag såg inte hela, men fastnade efter eldsvådan mot slutet. Hör plötsligt Hanna säga "när jag spelar på min Macbook så går det mycket långsammare".

Kvack!?!

Kan man spela Sims på Mac nu? Åh nej... Jag FÅR inte låta mig frestas. Det är lika förbjudet som att jag skulle tillåta mig att se första avsnittet av Rederiet på YouTube. Jag skulle kunna dras ner i fördärvet, där jag försummar familj, jobb och hem. Det fullkomligt SLUKAR tid. Hanna och Effie lägger 40 minuter på att designa själva simmen. Och jag förstår dem, för möjligheterna är ju oändliga.

//Mia

Tafs och förbud

När jag läste vad Ann Söderlund skrivit om badhuset blev jag väldigt förvånad. Separerade pooler på grund av tafsande pojkar och män. Kvinnor i en pool och män i en annan. Jag har inte hört talas om något liknande tidigare. Inte i Sverige. Så obehagligt att det har gått så här långt. Vad är det som händer?

Har ni sett det här på era badhus där ni bor?

//Anna-Maria

Olika förutsättningar

Det här som Cissi Wallin skriver har jag aldrig tänkt på, vilket känns oerhört korkat av mig, nu i efterhand. Inlägget börjar med hennes vanliga mantra om att synen på modern är att hon ska slita ut sig totalt, men att Cissi inte vill det. Inget nytt.

Men mot slutet kommer:

Och jag är inte ens ensamstående eller behöver inte vända på kronorna. Men vet ni? Att bli mamma, med mina förutsättningar och personlighet har ändå varit tufft.

Cissis man jobbade mer än önskat i höstas. Cissi höll på att få panikångest av alla rutiner som krävdes. De valde att anlita barnvakt några timmar i veckan.

Så jag kapitulerade. Och bet inte ihop. Vilket känns som ett vettig beslut såhär i efterhand. Har gjort mitt bästa. Min unge verkar trygg. Och jag slapp gå sönder på kuppen.

Jag har liksom alltid tänkt att bördan av moderskapet känns olika tung beroende av yttre förutsättningar. Ett sjukt barn, dålig ekonomi, singelföräldraskap, extra krävande barn, antalet barn osv. Men det är ju helt solklart att det är svårare för vissa att vara förälder. Att vissa egenskaper passar bättre eller sämre ihop med det ansvaret. Det är ju så självklart inom yrkeslivet. För mig hade det varit extremt påfrestande att vara säljare, till exempel. För andra kommer det helt naturligt. Övning är förstås en bra sak. Men blir man förälder så får man liksom ingen inskolningsperiod, utan man kastas rakt ut i verkligheten.

Konstigt nog verkar det extra uselt att inte ha moderskapet naturligt i sig, särskilt inte sedan man blivit mor. Inte lika många tycker att det är pinsamt att inte vara lämpad som vaktmästare eller revisor. (Pappaskap är förstås en annan sak. Där pratas det ofta om att männen behöver mogna och komma in i det i sin egen takt).

//Mia