Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Vi var på gång

Idag länkar jag till exakt samma inlägg som Anna-Maria gjorde, men av en annan anledning. Kissie skriver lite nedlåtande om studenterna, vilket jag inte säger något emot, jag tänker också att de om några veckor är mindre muntra när de sitter framför datorn och filar på sitt skrala cv. Kissie skriver: "Undrar hur många av dom som kommer gå till arbetsförmedlingen och säga ”jag vill bli en toppbloggerska”.."

Det vore ju jättekul om någon gick till arbetsförmedlingen och sa så! Och frågade efter någon kurs eller något.

Jag kommer att tänka på när jag och Anna-Maria i början av 2008 gick till Skatteverket för någon sorts starta eget-möte. En massa män frågade personalen om vad de kunde dra av på firman. Bil, kontor, dator, telefon, verktyg, möbler... Jag och A-M frågade hur mycket moms det är på text. Vi visste, men ville dubbelkolla. Och då kröp det fram att vi startat en blogg. Bara vi visste att vi redan första månaden med firman fått affärerna att snurra och vi hade NOLL nödvändiga utgifter. Men det kändes inte som att vi hade hög status på det mötet.

//Mia

Modet går igen

Minns ni när det var inne med bomberjackor och halsband som Kissie har på sig här? Det var det deppiga 90-talet. Finanskris och arbetslöshet. Folk blev skuldsatta när husvärdena gick ner dramatiskt och högerextremismen blommade. Barnbidraget sänktes också. Jag minns det för jag fick precis ha hand om mitt barnbidrag själv. Det gick ner från 750:- till 640:-. Mycket pengar på den tiden. Fattar ni hur dåliga tider det var då.

Men snygga var vi i alla fall i våra bomberjackor, Adidashoodies, tighta halsband, pagefrisyrer, kajal på läpparna och FILA-skor. Typ samma mode som nu.

//Anna-Maria

Bildtexter som har DET

Hanapee var bjuden på festen för Hannah och Amandas klädmärke Daisy Grace. Precis som i inlägget här under handlar det här inlägget mest om att hylla någon annans bildtexter.

Hahahaha!

Varför ser Daniel Redgert så lömsk ut på arrangerade bilder? Hatar han fotografer? Vill han skrämma dem till tystnad? Han ser snäll ut annars, det har jag sett på smygfotade pics.

//Mia

Ett språkgeni

Jag älskar Malin Wollins fredagshus. Fast mer än det älskar jag hennes kommentarer. Kommentaren efter den blåa Gotlandsdörren.

Ja.

//Anna-Maria

Bebis och bröllop

Grattis till Colorelle som har fått en dotter! Colorelle är bloggaren som gifte sig i den snyggaste klänningen någonsin. Gillar hennes stil väldigt mycket. Men skulle aldrig kunna ha det själv.

Har ni någon sådan blogg som ni följer? Någon som ni tycker klär sig snyggt men som ni inte tar efter för att ni inte skulle passa i det.

//Anna-Maria

Fråga hudnörden

Ni känner ju till Kakan Hermansson, och antagligen även att hon bloggar. Eventuellt känner ni till att hon älskar smink, men framförallt hudvård. Jag visste däremot inte att hon även svarar på en massa frågor om dessa ämnen! Läsare kan fråga vilken typ av foundation Kakan föredrar, eller hur man hittar rätt peelingprodukt för ens egen hudtyp. Man tänker ju att hon är superupptagen, och det kanske hon är, men att hon ändå tar sig tid att svara på de här frågorna tyder på ren passion. Just hudvård låter så mysigt att vara intresserad av. Det är ett dyrt intresse, visst, men långtifrån det värsta. Och så får man fin hy. Verkar också avstressande att sitta och njuta av en mask.

Så! Har ni några frågor så vet ni vem ni ska vända er till. Funkar såklart att fråga någon expert i en affär också, men man vet ju inte riktigt om de har någon baktanke med just den produkten de rekommenderar.

//Mia

Ett öga i taget?

Jag ser ganska dåligt och har funderat på att göra en ögonoperation men inte vågat. När jag läser UnderbaraClaras inlägg om sin operation så låter det väldigt bra. Tänk att slippa hålla på med linser/glasögon och att få se helt perfekt. Men samtidigt så gillar jag att ha glasögon ibland och är fortfarande rädd. Vågar inte riktigt. Jag minns när Katrin gjorde sin operation och hon hade så ont, så ont.

Har ni gjort ögonoperation? Är ni nöjda?

//Anna-Maria

Vuxen Kissie

Kissie var på tv i morse. Såhär kommenterar hon saken:

Hörde föresten att jag var med hos Malou imorse, så ni vet var det repris det avsnittet har gått 3 gånger nu. Men jag får alltid så positiva kommentarer efter att den har varit på TV så dom får gärna fortsätta visa det avsnittet flera gånger haha

Jag såg det idag, för första gången, tror jag. Förstår att hon får positiva reaktioner, för hon framstår som väldigt vettig och klarsynt. Hon har verkligen analyserat hela sin bloggkarriär de senaste åren och först nu kan man tro på det hon säger. Om någon av er inte är ledig mitt på dagen, och därför har missat programmet som alltså repriserats två gånger sedan februari, kan ni se det här.

Vet att vi skrev mycket negativt om Kissie förr, men jag hoppas verkligen att vi aldrig skrivit att hon är korkad, för det är hon inte.

//Mia

Internetmuseum

Det här var en mycket intressant site. Ett internetmuseum. Man kan tipsa om vad de skall ha med. Bloggar är ju verkligen ett fenomen som de borde skriva om där. Såg att Blondinbella har blivit intervjuad. Kul!

Men de har också en egen blogg på siten som tar upp aktuella saker som händer på nätet. Mycket bra!

//Anna-Maria

Synsätten ändras

Förra inlägget väckte känslor, och jag kommer att tänka på ett sju år gammalt bloggbråk som också rörde om, på den tiden.

Det startade med att Ebba von Sydow skrev en krönika om hur stressigt det är att vara prestationsprinsessa. Att känna en evig press på sig själv, att vara perfekt och aldrig tacka nej till något som kan leda till något bra. Sensmoralen i krönikan var kort och gott: good enough. Det skulle både Ebba och alla andra prestationsprinsessor öva sig på att tänka.

Den strävsamma småbarnsmamman Linda Skugge gick till angrepp i sin dåvarande blogg  (och kallade Ebba för Ebbsingen, och annat för att förminska von Sydow) och förklarade vad verklig stress är, nämligen att sova på en Jyskmadrass ammandes en bebis, medan de andra två barnen ligger i våningssäng ovanför (fattar inte varför Linda Skugge alltid har det så FRUKTANSVÄRT jävligt. Det är jobbigt med barn, men varför en smutsig madrass från Jysk, på golvet?)) Skugge skriver att von Sydow, då 27 år och barnlös, inte lever i verkligheten och därför inte bör uttala sig om stress. Ebba reagerade genom att mena att Skugge inte vet något om hennes liv.

Undrar vad Ebba von Sydow skulle säga om det där nu? Hon HAR nu två små barn, som föddes i tät följd, och hon arbetar samtidigt som programledare på tv, skriver böcker och har flera sociala medier-jobb.

Jag vet inte hur Ebba känner, så jag skriver mer generellt nu. Prestationsångest ÄR verklig, och en stress över karriären och framtiden är liksom inget skämt. Därför kan 15-åringar må jättedåligt över kraven i skolan, även om man som vuxen inte förstår hur ett litet matteprov kan få så stora proportioner.

Nu låter det som att vi klappar unga människor på huvudet, och förminskar deras problem... Men har man barn att fostra och försörja så har man en verklig press på sig att få allt att fungera. Det är pedikyren som får stryka på foten (hoho!) om man har tidsbrist. Då sitter man inte och skriver på sin blogg att man är alldeles uppjagad över hur man fick springa från lunchmötet (med en bloggkollega...) till pedikyren. Konsten att tacka nej kommer automatiskt med föräldraskapet. "Nej, jag kan inte komma. Har ingen barnvakt." "Förlåt, jag kunde visst inte. Ungen skiter vatten." Det är faktiskt en positiv följd av småbarnslivet, hur konstigt det än kan låta. Då skalas det onödigaste bort, men pressen att skaffa pengar och vara en bra mamma består, och den ÄR tyngre än att hinna dyka upp helvaxad på så många mingel som möjligt.

//Mia