Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Krispigt tips

Jag följer Janni Delérs blogg mest för bilderna. Nästan bara för bilderna. Hon är säkert både smart och cool, men framförallt är hon fräsch. Hon och hennes friskidåkarkille Jon Olsson är det fräschaste jag sett. Jag kollar på alla bilder så himla noga. Jag kan inte säga att det är inspiration direkt, men det är fascination.

Det här allra senaste inlägget är ett väldigt typiskt Janni-inlägg. Hon är på resa. Hon står i bikini och tittar ut över ett kristallklart vatten. Hon skriver att det var oerhört skönt att bada, efter lång tid på en solig båt. Ändå tänker jag att vattnet liksom blev renare av att Janni hoppade i. Är ni med mig?

//Mia

Försoningen

Jag har läst Hannah och Amandas bok "Försoningen" precis. Den var helt ok. Så grattis Hannah och Amanda till en bra start på er trilogi. Jag kommer att läsa alla tre.

Det är en ytlig och enkel bok men fan vad det är skönt att läsa böcker som är så ibland. Man känner igen de två systrarna i Hannah och Amanda, så lyssnar man på podden så fattar man vem som är vem. Den är överdriven så klart men man märker att de har utgått från sig själva. Jag gillar Alicia bäst (Amandas karaktär) för hon är den som jag kan känna igen mig i mest, förutom att jag inte är så snygg som hon är då. Men hon har ångest-light och taskigt självförtroendet/självkänsla. Vanessa däremot vågar allt och är gränslös och där blir det noll igenkänning.

Jag läser just nu "Allt jag inte minns" av Jonas Hassen Khemiri och den är bra men oerhört tvärtom. Svår, deppig, smutsig och fattig och man blir så trött på karaktärerna. Jag vill liksom gå in i boken och ge dem livscoachtips. Det är inte vad jag vill ha i mitt liv just nu. Speciellt när det är så sjukt dåligt väder här också så allt känns grått, grått, grått (inte på Gotland dock, där lyser solen på de lyckade). ;)

Så nästa bok jag läser får bli en gladare eller mer neutral variant om jag inte skall gå ner mig fullständigt.

Någon som har läst Katrins bok ännu och har något att säga om den?

//Anna-Maria

Bebisar i mängder

Elsa Billgren har också blivit mamma nu. Tusen grattis! Hon har skrivit så fint om att bli mamma och om sin son.

Lady Dahmer har också avslöjat könet på barnet. Mia skickade bilden till mig och jag hade sett den på Insta typ en minut tidigare men kollade inte på genitalierna. Så in och kolla med er. Om ni vill veta.

//Anna-Maria

Ibland är vår blogg så bra

Ibland händer det att vi snor en diskussion från en annan blogg till vår. Som i det här inlägget om Kenzas känslor inför att skaffa barn. Att vi kopierade det ämnet skadar ju inte Kenza på något sätt, men hos oss blir det ett jättefint och intressant samtal mellan vettiga läsare. Inte alltid, men ibland, så har vi bättre kommentarsfält än de där största bloggarna. En hel del av Kenzas läsare gav bara feedback på hennes utstyrsel, trots att hon ju varit relativt privat i inlägget. Kanske ska tipsa Kenza om att komma över och läsa hos oss.

Tack till våra fina läsare!

//Mia

Tänk på döden

Jag funderade mycket som Lady Dahmer gör nu efter att jag hade fött mitt första barn. Hon tänker att hon hade varit död nu om det inte hade varit för den moderna läkarvården. Jag fick likt Lady Dahmer också blodtransfusion efter mitt första barn där livmodern var utmattad efter långt krystande. Den ville inte dra ihop sig och blödde ymnigt. Jag fick medicin så att den skulle dra ihop sig och jag tappade två liter blod. Hur hade det gått om jag hade fött på 1700-talet?

Att få de där blodpåsarna efteråt var som att få knark. Men jag minns att jag var sjukt trött efteråt ändå. Kunde bara gå max 100 meter och sedan var jag helt klubbad.

Tack alla blodgivare därute förresten och till modern sjukvård. Jag hade varit död flera gånger om annars.

//Anna-Maria

Aldrig redo!

Under förra inlägget har Blomma tagit upp det här inlägget av Kenza. Kenza börjar tvivla på om hon någonsin kommer bli sugen på egna barn. Hon är ju bara 25, så hon har inte någon anledning till panik. Men jag hoppas att hon kommer fortsätta skriva om det ämnet någon gång, ibland. För jag hade själv liknande känslor när jag var i den åldern, och då hörde jag sällan någon prata om det. Fast jag visste att jag ville ha barn, men inte just nu. Det är en jobbig utgångspunkt, eftersom det ju finns en tidsbegränsning där. Men sedan är det också vanligt att man överhuvudtaget tvivlar på OM man någonsin vill ha barn. Hanapee pratar ibland om det i podcasten. Men det är ett ämne som får ganska lite utrymme, men som var väldigt närvarande i mina tankar när jag var runt 28 år.

//Mia

Vara kul på beställning

Spiderchick är på en riktig mardrömstillställning, tydligen. Det är ett humorkollo, vilket låter helt ok, så länge man slipper prestera. Men tanken på att uppträda inför de andra deltagarna direkt vid starten får mig att bli alldeles illamående, och då är jag inte ens där. Däremot är jag säker på att kollot kommer ge resultat. Humormässigt har jag ingen aning, men nervositeten får sig en omgång i alla fall. Själv botade jag min ångest för att tala inför folk genom att hamna i en retorikkurs på gymnasiet, utan någon jag kände, men med några äldre elever, varav en vad skolans snyggaste kille. Det var jävligt jobbigt, men slutade lyckligt. Jag blev av med den värsta skräcken. Fick dock inte killen. Men han skrev ett fint skriftligt omdöme till mig en gång när jag hade hållit tal. ("Ganska rolig", stod det. Jag glömmer det aldrig. *Hjärtögonsmiley*)

//Mia

Litar inte på folket

Jag tycker att det är märkligt hur man kan låta en folkomröstning vara avgörande som nu i Storbritanniens fall med EU-utträdet. Att ha rådgivande folkomröstningar, som i Sverige, är också dumt för det blir ett himla liv när det inte blir som pöbeln vill. Så varför ha folkomröstningar överhuvudtaget? Jag litar inte ett dugg på folket.

Det är ju tur att man inte har så mycket pengar placerade i alla fall nu när börsen rasar. ;)

//Anna-Maria

Sparar och slösar

Jag undrar varifrån man får sitt förhållningssätt till pengar? Det känns logiskt att tänka att det har med uppväxten att göra. Det är den analysen man ofta hör: "Jag är uppväxt i ett fattigt hem, och nu när jag är vuxen vill jag unna mig och mina barn allt jag inte fick som liten." Eller: "Jag är uppväxt i ett fattigt hem och därför är jag van vid att vända på varenda krona."

Cissi Wallin har båda varianterna i sin förklaring till hur hon funkar. Hennes mamma är från Polen och har haft det svårt, Cissis pappa levde inte i överflöd. De fick det bra ställt som vuxna och har därför lyxat till det lite extra, just för att de kan. Cissi har av den uppväxten lärt sig att spendera, men inte att hålla i pengarna. Teorierna är motstridiga, men säkert inte osanna ändå.

Jag vet inte? Det BÖR ha med uppfostran och miljö att göra, men jag tycker påfallande ofta att det finns ett mer slösaktigt syskon och någon som är mer sparsam och snål, i samma föräldrar och miljö. Jag tycker faktiskt att det verkar ha mer med inbyggd personlighet att göra, än vad man kan tro.

//Mia

Patriarkatet och förhållanden

Underbara Clara skriver en intressant krönika i Expressen. Jag tycker att hon har sina poänger. Det är verkligen så att kvinnan oftast är snyggare än mannen i ett förhållande. Det är sällan det är tvärtom.

Om hon har rätt så kan det vara så att vi kvinnor är lite smartare än männen på den här punkten. Eller att vi anpassar oss till patriarkatet. Vi vet vilka spelregler som gäller och försöker att få det bästa av det så att säga. Vi vet att om vi väljer en man som inte riktigt har utseendet med sig så får vi en man som är roligare, charmigare och kanske snällare. Dessutom behöver vi inte hålla hårt i honom och vara oroliga över att han skall hitta någon annan. Det kommer typ inte hända. Sen är det skönt att vara den i ett förhållande som är den eftertraktade, den som andra säger, vilken tur din man hade som fick dig. Han är i underläge på det sättet även om det är han som kanske tjänar mest. Sen om vi tjänar mindre så är det oftast vi som är hemma mest med barnen och då får vi ett överläge gällande barnen också.

Sigge pratade i senaste podden om testosteron och att det gör mannen mindre intresserad av relationer. Kanske är det så? Om det är så kan det vara så att en man inte bryr sig lika mycket om vem det är som han är ihop med. Han går mer på utseendet helt enkelt och skiter i barnen. ;)

Det är klart att inte alla män är så här, men samhället ser ju onekligen ut på det här sättet så något ligger det ju i det.

En liten östrogenshot till alla män och patriarkatet är ett minne blott.

SKOJA!

//Anna-Maria