Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Fler tv-forum tack

En läsare, Cessie, kommenterar under inlägget om Bonde söker fru:

Här i USA finns det en sådan blogg som diskuterar reality tv shows och de som skriver recaps av ett avsnitt skriver så bra och roligt och alltid roliga diskussioner i kommentarsfälten. Någon sådan blogg borde det finnas i Sverige för svenska program. Här är iallafall länken: www.realitytea.com

Ja, det borde det verkligen. Det är ju svårt att följa alla dokusåpor, och det är antagligen omöjligt att känna engagemang och äkta entusiasm över varenda en av dem. Hellre då att bara skriva om de man verkligen gillar. Jag vet inte om det finns en enda liknande svensk blogg faktiskt, men jag tror att det finns behov. Förr hängde jag på Allt för föräldrars dokusåpa-forum, för att diskutera. Cirka tio år innan jag ens ville ha barn, bara för att få snacka Big Brother och Fame Factory med andra intresserade.

//Mia

Bokklubb med dryck och flärd

Visst är det fantastiskt att ha en riktig hobby? En som ger en kraft, glädje och inspiration? Jag har ingen, men jag skulle så gärna vilja ha en. Jag och Anna-Maria pratade om det igår. Hon tränar ju, men det är mer livsstil än hobby. Det stod still i huvet när jag tänkte på vad jag skulle vilja hitta på.

Idag kom jag på det! Jag vill gå med i Maria Montazamis "bokklubb". Jag tror inte hon läser så mycket... Det är väl som med tanterna symöten på 80-talet. Det syddes inte ett skit, men det fikades, röktes och skvallrades desto mer. Marias klubb är ju mycket lyxigare. Man träffas i någons flotta Hollywood-villa och tittar runt på alla lyxiga faciliteter medan man dricker vin, direkt från vinkällaren, ur glas stora som bassänger.

Sen går man hem och bloggar om det tjusiga huset, och lovar att återkomma med om vilken bok som avhandlats. Åh! Jag älskar Maria Montazami! Den enda kvinnan i världen jag vill byta liv med. Det finns ju massor av okomplicerade och lyckliga män som saknar bekymmer: Glenn Hysén och Ullared-Morgan t ex. Men kvinnor har det sällan lika härligt. Jag vill vara Maria Montazami. På Bokmässan 2011 var det hysteri kring henne i stil med hur det skulle vara runt Marcus och Martinus utanför en mellanstadieskola. Har aldrig sett något liknande.

Har ni någon trevlig hobby som ni kan rekommendera?

//Mia

Att göra det man älskar

Jonna Jinton har nått nya höjder och det klarar vissa läsare inte av. Hon får en massa skit i kommentarsfälten vilket hon har varit förskonad från tidigare. Hon är en av de bloggare som har fått tonvis med kärlek varje dag och är man van vid det så förstår jag att det blir en chock när det börjar trilla in missunnsamhet och hat. Delvis beror det på att hon har fått fler läsare och delvis på att en del läsare inte klarar av att hon lyckas. Missunnsamheten kommer som ett brev på posten när en bloggare blir framgångsrik. Vi har sett det så många gånger. När avundsjukan, missunnsamheten och hatet kommer så är det ett bevis på att man har skapat något stort och visst känns det surt att få dumma kommentarer men jag tycker att man kan vända på det och tänka att man har jobbat så hårt och skapat något som är avundsvärt. Man har lyckats med något. Som citatet "Everybody pities the weak, jealousy you have to earn".

Jonna skriver ett jättelångt inlägg. Så långt att jag nästan inte orkade läsa hela. :)  Jag tycker att det är bra att hon förklarar hur hon tänker. Efter det här inlägget får hon hon dock inte ge de som känner missnöje mer bränsle på brasan. Blocka de som fortsätter. Enda sättet att få bort dem. Nu har hon sagt sitt och det måste vara punkt slut i och med det. Bloggen kommer att bli förstörd om hon fortsätter att förklara sig. Hon skall inte ens behöva göra det egentligen, men eftersom hon är en vettig person så vill hon så klart göra det i ett inlägg.

Så mitt tips till Jonna är att fortsätta utvecklas, tjäna pengar och ge oss läsare de finaste bilderna och naturinspirationen som finns och från och med nu strunta i idioterna. Tack Jonna för att du fortsätter att inspirera oss genom att göra det du älskar. Jag hoppas att du blir både stenrik och så lycklig som du kan genom ditt arbete!

Kram till dig!

//Anna-Maria

Fiktiva figurer

Flora som har debuterat som författare skriver intressant om sina fiktiva figurer i ett blogginlägg. Hon är irriterad över att figurerna och hennes eget liv blir sammanblandade för att hon får frågor där den som intervjuar förutsätter att hon skriver om sig själv. Jag tror att det är jättevanligt. Hannah och Amanda har fått höra till förbannelse att de är sina karaktärer i trilogin om Alicia och Vanessa. Självklart kan man ta saker från sitt eget liv och skriva om men det har inget med romanen att göra. Störigt.

//Anna-Maria

Nu laddar vi

Till varje tv-serie jag följer så önskar jag ju mitt ett diskussionsforum. Det behövs fan terapisnack efter en del program! Förra året var jag desperat efter Paradise Hotel-prat, och fick då bra poddtips av någon läsare. Evigt tacksam.

Ikväll börjar Bonde söker fru! Det är mitt bästa program. Där har jag dock inga problem att hitta stöd, för det är bara att besöka Tramsfrans som kört någon sorts uppladdning inför premiären i flera månader. I år ska det tydligen bli mer dramatiskt än någonsin, och då har det ändå varit lite snurrigt de senaste åren, med tjejer som kastats ut, reservtjejer som plockats in, tjejer som lämnat, tjej som lämnat på grund av scenskräck hämtas tillbaka och blir förlovad.

Jag önskar faktiskt att vi backar tillbaka till ursprungsversionen. Jag behöver ingen svimfärdig Linda Lindorff och vändningar hit och dit. Jag behöver en bonde som är lite bortkommen och kanske typ oskuld. Fyra trevliga kvinnor och härlig stämning. Under säsongen behöver inget mer dramatiskt hända än  att det utbyts en förstulen blick mellan bonden och någon av kvinnorna. En dejt som känns laddad och pirrig. En puss. Och sedan ett val då bonden berättar att han aldrig varit så kär i hela sitt liv, och kvinnan fnissar och klappar bonden på benet. Först DÅ kan Linda Lindorff få börja grina.

Och det går självklart lika bra med en bondekvinna som söker man, eller gaybönder som söker partner. Det är inte det viktiga. Huvudsaken är att det följer den där tydliga linjen. Orkar inte med någon knäppgök som inte öppnar munnen på två veckor och sedan byter ut alla tjejerna för att de inte är lika snygga som de var på bilderna.

Det är önskan nummer ett. Nummer två är att Frans axlar rollen som Bondesökerfru-kommentator under hösten, och att vem som helst kan få ventilera och tala ut i hans kommentarsfält.

//Mia

Samma gamla tugg år ut och år in

Det här som Lady Dahmer skriver om är så sant. Det är så mycket som män förväntar sig att kvinnan skall göra åt dem som är normaliserat. Skulle man be en man göra samma sak så är det synd om honom, vägrar de att göra det eller det värsta av allt att de inte vet att de borde göra det. Det kan handla om att föda barn (svårt att göra för en man i och för sig), att ta hand om barn, att jobba deltid, att var föräldraledig, att ta allt ansvar över barnen när det gäller skolan, att ta hand om hemmet och allt vad det innebär, att fixa kalas, att köpa presenter till sin egen mamma och till sina egna barn.

När en kvinna inte gör det som förväntas så blir det ramaskri. När en man gör saker som egentligen borde vara helt på sin plats, men inte förväntas av honom, så blir han hyllad eller lite retad av sina medmän.

Det händer inte mycket på den här fronten. Vi är medvetna om det nuförtiden, men det händer typ ingenting känns det som.

//Anna-Maria

Glömde rubrik!

Petra Tungården misstänker att frisören tycker att hon är väldigt omständlig när hon ska välja nyans på håret. Hon beskriver typ: såhär ljust, men mörkare botten, fast inte lika mörkt som nu. Såhär, fast inte lika matt, osv. Jag tycker hon verkar ungefär likadan som de flesta coola mode- och lifestyle-bloggare. De flesta postar ett sånt inlägg i månaden, året runt.

Det kanske är för att det är tacksamt att skriva om? Ett inlägg om hårfärgen blir ett par bilder, lite text, lite lyx, lite inspiration för läsarna.

I verkligheten känns det mer som att man går till frisören och säger: "gör slingor", eller "färga över utväxten". Sen går man hem och tycker att det blev lite väl halmgult. Sen glömmer man det och plötsligt är utväxten en decimeter igen.

//Mia

Folk som folk

Underbara Clara har lyckats röra upp känslor hos såväl lantisar som stadsbor när skrivit en krönika som peppar glesbygdsfolket. Hon beskriver det själv som att det kom fram folk från landet och kramade henne, medan andra mailar henne och påpekar att "inte alla stadsbor..."

Jag är lite förvånad över uppståndelsen, och det beror väl på att ämnet inte rör just mig. Jag bor i ett litet samhälle, men har nära till både småstad och storstad, och identifierar mig inte som vare sig glesbygdsmänniska eller asfaltsperson.

Generellt så har väl folk i storstäderna högre utbildning, än de som bor ute i landet? Orkar inte leta upp statistik, men det känns ganska solklart. Men jag håller med om att t ex stockholmarna har mindre koll på landsorten än tvärtom.

Minns en rolig diskussion vi hade i den här bloggen när bloggen var ny. Den handlade om Kenza (då 17 år) som knappt hade varit utanför Stockholm, förutom vid utlandsresor. Vi noterade det, och fick massor av svar från unga stockholmare som rabblade upp ett par småstäder de besökt, där någon farmor eller kusin bodde, och någon by där det fanns ett lantställe. En motiverade stillasittandet med att: "alla affärer finns ju i Stockholm". Hon var säkert jätteung och det var mest roligt sagt, men att inte kunna föreställa sig att det finns saker värda att se och uppleva utanför ett köpcenter är ändå speciellt.

//Mia

Byte av portal

Jag ser precis att Mia skriver ett inlägg om Bokmässan. Då tar jag ett annat ämne. Även om jag måste säga att det var grymt att gå dit och att gå dit på en söndag. Inte alls lika mycket trängsel som de andra dagarna och en massa kändisspaning.

Men en annan grej är att Kenza skal byta bloggportal. Hon har samarbetat med Tailsweep i 10 år men nu skall hon gå till Tourn. Spännande!

//Anna-Maria

En enda helg om året

Tur att Bokmässan av någon anledning har hamnat i Göteborg. Anledningen att inte författarna och förlagsfolket ser till att flytta den till Stockholm är väl att de vill kunna bo på hotell och festa fritt utan barn och partners i sikte? Men det är i alla fall kul för oss som får se lite kändisar för en gångs skull. Idag såg jag och Anna-Maria massor. Hannah, Amanda och Alex. Var på ett roligt och intressant seminarie med Hannah, Amanda, Annika Lantz och Linda Skugge, där de pratade om att finna sig själv.

Men vi såg såklart också de där vanliga ansiktena som vi alltid ser en helg i september. Guillou, Greider, Witt-Brattström, Ranelid...

Tyvärr missade vi alla coola bloggstjärnor som var där med böcker i år. Underbara Clara, Sandra Beijer, Flora Wiström, Kakan Hermansson. Det grämer mig lite.

//Mia