Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

Tramsfrans flyttar

Tramsfrans flyttar bloggen från Nöjesguiden till Aftonbladet. Det går bra nu! Kul för Frans. Han är underhållande och kan rädda en trist dag med sina inlägg. Bara det är värt hur mycket som helst.

//Anna-Maria

Bra intervjupodcast

Eftersom jag tillfälligt faktiskt glömt bort det här tipset själv, så tipsar jag er en gång till: Pira och Bråding i P3 är en väldigt bra podcast. Upplägget är att en hyfsat ung människa berättar om något traumatiskt som hänt dem. Både Pira och Bråding håller låg profil i programmet, och ställer bara någon enstaka fråga. Men det måste gå efter manus på något sätt, för historien håller alltid rätt kurs. Det brukar vara väldigt intressanta ämnen.

Det enda som stör mig efter att ha lyssnat på de flesta avsnitten är den obligatoriska frågan om det finns en låt som förknippas med händelsen, och det gör det alltid, och efter låten spelats måste intervjupersonen berätta hur smärtsamt det kändes att lyssna på den igen. Det känns lite sökt liksom, men bortsett från det så är det väldigt bra och lagom långsamt tempo i historierna. Nu skriver Sanna om ett nytt avsnitt som ska sändas, och jag har faktiskt glömt av att lyssna i några veckor nu, så jag ska sätta igång med att komma ikapp.

Passar väl bra i mörkret. Vintertid, vilket jävla skämt.

//Mia

Sammanfattning av helgen

Under inlägget från i fredags fick vi så många fina kommentarer, om era fantastiska upplevelser, och det kändes som att läsa små noveller av er. Det gav en fin fredagskänsla. Under inlägget från igår blev vi däremot av somliga uppmanade att söka hjälp på grund av saker vi skriver. Det är konstigt hur det där som borde betyda omtänksamhet istället kastas ut som den värsta förolämpning: "sök hjälp!" Att det dessutom kommer som ett brev på posten när man visar en svaghet är väldigt deppigt.

Nu är det dessutom söndag kväll, vilket betyder att det är måndag i morgon. Om jag får önska så väljer jag att ha en lika ljuvlig måndag som Elsa Billgren hade förra veckan. Wish me luck.

//Mia

Ny inredningsenergi

Trendenser-Frida skriver om inredningströttma. Jag som står utanför inredningsmänniskornas sfär och tittar på den från sidan kan ge mitt perspektiv på saken. Det har aldrig varit lättare att hänga med i trenderna än vad det är idag. Även jag som är måttligt intresserad av inredning kan hänga med i vad som är inne, för det bara gäller att följa ett par av de inredningskonton som finns som har flest läsare för att veta vad som gäller. Det går så snabbt idag att en vanlig Svensson i Nol (jag har bott där själv i sju år så jag försöker inte trampa någon på tårna) kan ha lika trendigt som en inredningsbloggare som bor på Avenyn och jobbar med inköp. Gekås i Ullared tar efter trender snabbare än inredningsbloggarna hinner flytta hunden Tim från Kay Bojesen från marmorfatet i köket till bambugolvet i barnens lekrum. Sen är det också så att inredningsfolket har blivit mer styrda av företagen och därav har det blivit en likriktighet utan dess like. Alla stora konton ser likadana ut. Jag kan knappt skilja dem åt. Det kan bero på att företagen som ger bort grejer och erbjuder pengar är ungefär samma företag och på att inredningsbloggarna inte vågar gå sin egen väg i rädsla att tappa läsare och därmed inkomst. Då förstår jag att man kan tröttna på sitt jobb. Hur roligt är det att aldrig vara ensam med en stil eller först med en trend längre? Att göra samma som alla andra måste fullständigt döda den kreativa sidan. Det är så synd för de som brinner för inredning är ju kreativa människor. Det likriktade kommer att ta död på både bloggare och följare. Ingen har lusten kvar längre.

Så jag håller med Frida om att något kommer att hända och att både proffs och följare kommer att visa att de har fått nog på ett eller annat sätt. Kanske kommer de att sluta följa vissa konton som Frida skriver, göra revolt mot de trender vi ser och gå tillbaka till det mer personliga. I förlängningen kanske det till och med blir så att om man inte vågar gå mot strömmen så förlorar man läsare?

Hoppas att de vågar ta tillbaka kreativiteten och att tröttman blir till ny inredningsenergi.

//Anna-Maria

Den kvinnliga skammen

I ett av de senaste podavsnitten "Pinsamt att finnas" av En varg söker sin pod pratar Liv och Caroline så smart om den kvinnliga skammen. De svarar på frågor som jag har haft med mig länge. Det handlar om att man som kvinna känner skam bara för att man finns. De pratar om det i kombination med den nya Bridget Jones-filmen. De säger att många känner igen sig i den filmen för att det handlar om den kvinnliga skammen. Även om man är en kvinna som inte är så som Bridget Jones framställs, så känner man igen sig i henne för att man är kvinna.

Liv och Caroline säger så här typ:

-Varför skäms du för igår? Var du för full?

-Nej.

-Gjorde du bort dig?

-Nej.

-Varför skäms du då?

-För att jag var där.

Nu fick jag svar på varför jag alltid har känt mig okvinnlig, fet, ful, tjock, äcklig, en person som skrattar för högt och tar plats, är för arg, för sur, ler för lite, blir för full, pratar för högt och avslöjar för mycket av mig själv och varför jag skäms bara jag har varit utanför hemmets dörrar.

Jag är kvinna.

//Anna-Maria

Till min dotter

Malin Wollin har skrivit en bra bok om att vara tjej och kvinna som heter Till min dotter. Jag fick flashbacks så det bara skrek om det. Återupplevde min tonårstid på de tre timmar det tog att läsa boken. Det var tvunget att sträckläsa den. Jag skrattade högt åt vissa passager precis som Underbara Clara skriver och fick ont i magen av andra.

Tack Malin för att du fick mig att känna mig lite mindre ensam i känslorna det innebär att vara dotter och mamma.

//Anna-Maria

Grattis Annawii! Bästa dagen!

Skönt att Annawii äntligen fick sin Cornelia, efter att ha gått på övertid i stort sett hela oktober. Det är jag inte avundsjuk på, men åh, första fredagen hemma med en bebis... Fick jag välja att leva om en dag i mitt liv så skulle jag kanske välja den där fredagen då min son var fem dagar gammal. Att sitta i soffan och se på På Spåret (och Maia Hirasawa framförde den här fina versionen av Tusen bitar det avsnittet) med sin alldeles nya lilla bebis under en filt och äta Daim var helt sagolikt. Första fredagsmyset som mamma. Börjar på riktigt lipa när jag tänker på det.

Vilken dag skulle ni välja att vara med om en gång till? (Utan att ta hänsyn till vad som händer sen, utan bara VARA i den dagen en gång till)

//Mia

Snapchat för ALLA

Jag lyssnade på Veckans bläcka precis, och reagerade på vad de sa om hur bilder på sociala medier förbättras. Detta uttjatade ämne. Jennie sa att nu är ju alla så medvetna om retuschering och filter, så alla fattar ju att det är mycket fejk. Karin påpekar att många yngre säkert blir lurade. Jennie kontrade med att det snarare är äldre, 50+ som inte fattar att bilder förbättras.

Jag tror Jennie har rätt. Mitt i detta ringde min pappa och berättade skakat att han hört ett inslag på nyheterna, där hans gamla kollega* Frida Boisen berättat att 97% av svenska gymnasietjejer är aktiva på Snapchat (jag har inte kollat siffrorna, pappa kan ha missuppfattat för även jag tycker det låter otroligt mycket). Pappa hade aldrig ens hört talas om Snapchat, så man kan verkligen snacka om att det finns kulturella klyftor mellan generationerna, men det har det väl alltid gjort. Jag berättade om vad Jennie och Karin pratat om, och han erkände att han aldrig hört talas om filter, och han hade inte ens tänkt på att folk flyttar undan ful skit när de ska ta en Facebook-bild, och väljer en smickrande vinkel, och då är han ändå ganska aktiv på Facebook. Och detta har jag sagt förut, men jag säger det igen: jag glömmer också det. Hela tiden går jag på att folks tillvaro är sådär perfekt hela tiden, fast jag logiskt sett begriper att det inte är så.

Jag var inne på ett spa där folk var nakna, häromveckan. Jag som undviker gym har inte sett nakna främlingar sedan jag gick i skolan och jag blev faktiskt vimmelkantig av att vara där inne. De enda nakna/halvnakna kropparna jag ser förutom min familjs är skådespelare på tv. Det är viss skillnad om man säger så.

Jag har en app på min telefon som heter InstaBeauty. Det är jätteroligt att hålla på och ändra sitt ansikte så att man inte känner igen sig själv. När man hållt på en stund så kan man hålla inne en knapp så att alla ändringar försvinner och ens vanliga fejs framträder igen och CHOCKEN man känner när ens hud inte är sådär slät och skimrande längre är påtaglig. Och då har man ändå jobbat med verktyget själv, och man är ju relativt van vid sitt eget utseende. Klart man blir lurad av andra hela tiden. Det får man banka in i sitt huvud.

//Mia

* Anledningen till att jag nämner att de var kolleger är att det har viss betydelse, eftersom han aldrig hade lyssnat på ett inslag om Snapchat om det inte fanns något annat som han bottnade i. Han blir SKRÄMD av de där nymodigheterna, och snart är man väl där själv. Jag har själv lite svårt för just Snapchat.

Bus eller godis?

Nu är det Halloweentider. Blondinbella och Odd har redan haft sin Halloweenfest. Men vilken dag skall man gå ut och tigga godis? Är det på måndag när det är den 31:e? Känns konstigt eftersom det är måndag tycker jag. Alla helgona sammanfaller inte i år eftersom det är nästa helg den 5:e och 6:e november, så jag tänker att hela den här helgen är det fritt fram för barnen att gå ut och tigga godis utan att någon blir kränkt? Hur skall ni andra göra?

Halloween är ju en relativt ny företeelse för oss som har bott i Sverige och är över 25 år. Min första kontakt med Halloween var i tv-serien Beverly Hills när det var Halloween där och alla klädde ut sig och gick på fest. Om jag inte minns fel så var det den kvällen som Davids bästa kompis sköt sig själv av misstag när han lekte med en pistol på festen? Eller var det en annan fest. Samma säsong var det i alla fall.

//Anna-Maria

Tv-kvällen

Såg ni premiären av Anitha Schulmans nya serie Mammor nu då? Jag gjorde det, och jag gillar det precis som jag gillade piloten. En del grejer är väldigt roliga, andra kanske lite för väntade. Men jag gillar att det är sketchform, för annars är det så lätt att varje mamma får en fastspikad och karikatyraktig roll, typ: "den präktiga", "den lata" och "den ytliga" och så blir det så platt. Älskar däremot att mammorna är så skruvade, och hoppas att de inte låter David Sundin, den enda mannen med lite större roll får spela tokpappan som kvinnorna får dämpa. Jag ser framemot nästa avsnitt. Tänker att vissa sketcher nog blir en följetång, till exempel "Styvpappan" där Calle Schulman blev utbytt (kanske mot nya styvpappor i varje avsnitt?)

I övrigt kollar jag också på svenska Bachelor på tisdagarna. Oh my God! Mycket bättre än Paradise Hotel i år, vilket jag fick lägga ner på grund av avlidning av tristess. Men Bachelors eftersnack "Tjejerna avslöjar allt" är bättre än själva huvudprogrammet. Önskar det förlängdes till en timme.

//Mia