Bloggkommentatorerna
om bloggen + om bloggen -
stang

Anna-Maria och Mia kommenterar, diskuterar och analyserar bloggar. Här uppdateras du om det senaste i bloggvärlden. Den vinklade versionen.

Du når dem bäst på mail.

kategorier

Sök

GOTT NYTT ÅR!

Gott nytt år önskar vi er läsare! Om det inte har hänt så mycket 2016 så kommer 2017 garanterat bli ett mer händelserikt år.

Vi ses på andra sidan. Skål och tusen tack för i år!

Kramar//

Anna-Maria och Mia

Ett får i skocken

Tänkte lite på det där med hysterier. Det kom upp i samband med att vi hyllade Skam, vilket vi gjorde i tre-fyra inlägg för ett par veckor sedan. Här under, till exempel, skriver flera stycken att de hatar saker som hajpas, och att de hellre skiter i att kolla på något som är populärt, än hoppar på hysterin. Någon skriver att hen är glad att hen såg Skam innan det blev populärt.

Va?

Jag fattar inte alls. Handlar det om att känna sig som ett får när man tycker samma som "alla andra"? Jag vet inte? Jag har erfarenhet av att vara besatt av gissningsvis 40 grejer/människor/fenomen sedan tonåren, och jag tycker det är ett stort PLUS när andra människor gillar samma sak. Kanske för att jag minns hur det var på 90-talet att vara besatt av något som inte gick att hitta information eller liksasinnade kring. Det var inte så jävla ball. Nu när internet och sociala medier finns så finns ju bilder/filmer/information/diskussionsforum/fangrupper om allt. JAG ÄLSKAR DET. Jag är så fruktansvärt tacksam. Det var inte kul att älska något 1994 och inte hitta någonting annat än en artikel i Veckorevyn och en plansch i Frida under ett helt år. Kanske ta tåget till Göteborg och gå in i en tidningsaffär och köpa ett utländskt magasin, som ett helt jävla höstprojekt. Nu ba: Jag älskar Skam. Särskilt Even. Okej: går in på Instagram, kollar hashtagen #evak och hittar 35246 bilder. Åh, vad jobbigt!

Sen har jag ju då och då hangups på saker som inte är lika aktuella, som till exempel Knutbymordet och Broder Daniel, och jag tycker mest att det är trist att det aldrig kommer någon ny information om det, men det kanske är jättecreddigt och härligt enligt er som inte gillar att gilla sånt som alla andra gör just nu?

Nej, jag menar inte att bli aggressiv. Jag är faktiskt intresserad av vad det är som känns jobbigt med att tycka om saker som alla andra gillar samtidigt.

//Mia

Nyårslöften

I morgon är det den sista dagen på året och då kommer nyårslöften upp i bloggar som på löpande band.

Spiderchick har tre vettiga löften som jag själv hade kunnat skriva under på. Nummer tre är svår alltså. Jag vet egentligen precis men hur skall man göra?

Elaine har en hel radda med löften. Skall bli intressant att se nästa år om hon har uppfyllt dem och hur det har gått. Det ser sjukt svårt ut det där med telefonen. Spännande att följa.

Nyårslöften som har med bantning att göra känns inte så 2017 om man säger så. Nu lägger vi det självhatet bakom oss tycker jag. Det är inte samma sak som att lova sig själv att försöka må bättre fysiskt, vilket kan innebära träning och bättre kosthållning. Men banta är bara dåligt för både din kropp, din själ och för andra människor i din omgivning.

Vad har ni för nyårslöften?

//Anna-Maria

 

Den kärleken

Jag vet ju att många, däribland Tramsfrans brukar driva en del med Linda Lindorff,också idag, men jag ställer inte upp på det. Jovisst är det lustigt att alla kändisar som varit med i Let's dance fortsätter prata om det så fort de får en mikrofon i handen, i resten av sin karriär, men jag struntar i det, för det är inte Let's dance jag är intresserad av. Jag zoomar ut så fort jag hör titeln. Det är Bonde söker fru jag brinner för, och det finns inget program jag lipat så många gånger till som det. Mycket tack vare Linda Lindorff. Den här säsongen var det olyckligt att hon och produktionen hängde upp sig så mycket på det där one night standet, men när det kommer till kärlek så eldar Linda upp mig till att bli en romantiker på en nivå jag aldrig hade kunnat ana.

Det enda som är finare än när en gammal bonnig oskuld knockas av kärleken på en äng, är när Linda Lindorff kommer dit och kramas och ber dem berätta om hur UNDERBART allt är. Då gråter bönderna, deras partners, Linda Lindorff och jag. Att hon alltid drar upp tröjärmen och visar att hon har gåshud! Samtidigt som man själv alltid har det! Jag insåg idag på "Bonde söker fru - vad hände sedan?" att jag verkligen är otroligt blödig när det kommer till kärlek. Men visst är det lättare att bli rörd och grina över ANDRA människors kärlek än över ens egen? Eller? Sitter ni hemma ibland och blir tårögda när ni pratar om hur första mötet var? Så fint i så fall!

//Mia

Från en som förstår

Bianca Ingrosso skriver om sin bulimi i ett inlägg på bloggen. Intressant att läsa om det hon skriver för jag läste en artikel senast igår om ämnet. Bianca skriver att hon inte är frisk ifrån sin bulimi och att hon har bättre och sämre perioder. Det tror jag är jättevanligt. I den artikeln jag läste stod det att det inte alla blir helt friska från sin bulimi och att en del har blivit bättre av adhd-medicin. Bulimi och hetsätning är tydligen överrepresenterat hos de som har adhd, vilket jag inte hade en aning om.

Bra av Bianca att skriva om sina problem och att hon inte bara säger att allt är bra när det inte är det. Det är inte svart eller vitt. Det är inte bara att sluta tänka på mat och vips så är allt bra. De som inte vet hur det är tror att det är så lätt. De flesta utgår från sig själva när de ger råd till andra människor om mat. De värsta är de som säger:  "Ät bara en liten bit mörk choklad om du känner dig sötsugen." Ok. Tig och förbli klok.

Det är många som är drabbade av bulimi/hetsätning och behöver mentalt stöd ifrån någon som vet hur det är. Att läsa Biancas blogg kan vara ett sätt att må bättre på och känna sig mindre ensam. Tack för att du delar med dig. <3

//Anna-Maria

Vad händer?

Nästa år är ganska blankt just nu, men jag ser i alla fall fram emot Kenzas bröllop. Gör inte ni det? Något annat kommande som känns spännande på sociala medier under 2017?

//Mia

Norge är på G

Norge har verkligen blivit populärt i Sverige de senaste åren eller året. Mycket tack vare Skavlan, Markus och Martinus och Skam. Det är kul tycker jag för de Skandinaviska länderna är så lika på många sätt, inte minst språken. Det upptäcker många nu när Norge blir mer populärt. Svenskan kommer att få en hel del norska lånord tror jag och ungdomar som kan mycket mer om Norge än vad deras föräldrar kan.

Egoina är norsk och hennes pappa gav henne en norsk bloggbok i julklapp. Den är skriven av en av Norges största bloggare Sophie Elise.

Läser ni några norska bloggar?

//Anna-Maria

 

Men tjejämnen ÄR mer intressanta

Den här krönikan av Underbara Clara har cirkulerat i mitt flöde i flera dagar, men jag vill ändå tipsa om en specifik grej i den. Den handlar om att män hörs överallt, och att män är norm, på de flesta områden. Det är inte den första texten om det ämnet. Men jag gillar att Clara är så konkret när hon skriver om hur hon som kvinna är så tränad i att lyssna på män:

 

Men män gör inte det. De reagerar direkt på sammanhang med enbart kvinnor. Väljer bort det. Väljer bort fåniga tjejband, töntig chiclit, kvinnliga komiker med mensiga tjejskämt. Kvinnliga poddare som pratar tjejgrejer. Kvinnliga erfarenheter är just kvinnliga – aldrig allmänmänskliga. Tror du mig inte? Ta som man och rannsaka dig själv. Ta en titt i din netflixhistorik, dina spellistor på Spotify, artiklarna du delar på FB och titlarna i din bokhylla. Där får du kvittot på vem du egentligen väljer att lyssna på.

Jag behöver inte fråga min man vad han ser/lyssnar/läser för jag vet att det nästan uteslutande handlar om män. Men jag blir sugen på att börja fråga män och kvinnor vad de konsumerar för kultur, och se hur det ligger till. Varför tycker män att det är så jävla ointressant att lyssna på vad kvinnor har att säga?

Eller? Känner ni igen er?

//Mia

Nya ord

Ord kommer och går i det svenska språket och ett ord som är nytt är Dylanman som Cissi Wallin myntade i höstas när Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur. Det är ju ändå en dröm att mynta ett begrepp som sedan lever vidare. Eller att få något uppkallat efter sig, som Friggebod efter bostadsministern Birgit Friggebo.

Här kan ni göra ett quiz med några av årets nyord. Jag kunde bara 7 av 10.

//Anna-Maria

 

Överlevde lätt julen

Jag lyssnade på En varg söker sin pod, alldeles nyss. Det är sånt jag gör nu i mellandagarna medan barnen leker med sina julklappar (ja, det är sant! Låter som en önskedröm, men det stämde just under den timmen jag lyssnade på podcasts). Liv och Caroline pratade inför jul, och hade mycket ångest inför högtiden. Stress och krav och sånt, och visst är det så, men jag känner inte igen mig riktigt, för jag känner snarare att julen pausar ångesten inför allt annat. Nu när jag satte mig här annonserade min mail att jag hade 13 olästa, för jag har inte kollat sedan dagen före julafton. Allt var ju bara reklam för mellandagsrea, så det var helt kravlösa mail. Men snart börjar ju alla verkliga mail dyka upp igen, och då blir det genast mer obehagligt. Det är ju helt legitimt att inte läsa mail eller ringa samtal när det är jul.

#TeamFilip alltså.

Fy fan vad det känns tungt att ens snudda vid tanken på januari. Blir livrädd och försöker komma på sätt att undvika hela skiten, men det blir ju ännu mörkare.

I övrigt har julen varit ljuvlig. Lever gärna i den bubblan jämt.

//Mia