17 maj / 15:36 av Mia under:
Allmänt
Läser i Aftonbladet att en barnpsykolog som heter Margit Ekenbark dömer ut föräldrar som bloggar om sina barn. Det är aldrig okej att lämna ut ett barn till allmänt beskådande, säger hon. Jag undrar vad gränsen är för allmänt beskådande. I vilka sammanhang får barnen delta i utan att det anses vara allmänt? Vilka får man prata om sina barn med?
Margit är för ett totalstopp av föräldrabloggande. Man ska enligt henne inte skriva om privata saker, inte om barnens egenheter, och inte om något som "känns kul just då". Möjligen kan man skriva oskyldiga saker som att man har haft ett mysigt barnkalas. Det är däremot ingen idé att försöka sig på att driva en låst blogg, som kräver lösenord, eftersom Margit Ekenbark menar att "bloggare är ofta gränslösa till sin personlighet och det blir lätt väldigt många nära och kära som får tillgång till deras inloggningsuppgifter." Hur vet hon det? Har det gjorts studier på hur inloggningsuppgifter till föräldrabloggar sprids? Är det studier man får ta del av på barnpsykologutbildningen?
Visste ni det förresten? Att vi bloggare (hur många miljoner svenska bloggar finns det nu?) är "gränslösa till vår personlighet"?
Margit får ju tycka vad hon vill. Jag hoppas bara att var och en tar ett eget beslut i den här frågan, för hon underbygger inte direkt sina åsikter med några kraftfulla argument. Något om hur barns psyke påverkas av en bloggande förälder, eller så. Nej, men hon nämner det klassiska skrämskottet: "Det som skrivs på bloggen kommer ju alltid att finnas tillgängligt för alla att ta del av."
För det första: Vem sparar helt vanliga morsors blogginlägg om barnens första födelsedag?
För det andra: Känns det okej att skriva det nu, så är det antagligen okej att läsa det om tre år, och trettio år också.
För det tredje: Var det det värsta du kunde komma på, Margit?
Nej, det värsta hon kunde komma på var nog att "föräldrarna vill bara ha uppmärksamhet". Men hu! Fy skäms! Att vilja ha uppmärksamhet! Det borde bötfällas!