02 mar / 12:55 av Anna-Maria under:
Anna Hibbs
Jag läste Anna Hibbs inlägg om Blondinbella igår och satt och nickade igenkännande. Precis det jag har tänkt.
Blondinbella kommer aldrig erkänna att hon insåg att det inte var hälsosamt att gå upp så snabbt i vikt och att hon därför har förändrat sitt sätt att leva på. Hon kommer aldrig erkänna det utan skriva att oj, nu gick jag ner 10kg och det var inte ens meningen. Ooups! Jag tycker som Anna att det rimmar väldigt illa med självkänslaböckerna som Blondinbella säljer att inte vara ärlig med sina egna tankar om kroppen. Ärlighet varar längst.
Jag tror att vi är rädda för att säga att vi vill vara snygga. Det är inne just nu att gilla sig själv så som man är även om det innebär att man är ohälsosam. Alla skall vara bra förebilder. Men vad är en bra förebild och behöver man ens vara en? Var finns sansen och balansen i det? Är det inte bättre att vi erkänner våra brister för varandra? Jag har ätit förjävla mycket skit den senaste tiden och jag har gått upp mycket i vikt. Det fattar ju alla ändå. Det gör inget men jag vill komma i min bikini och mina jeans igen och tänker göra någonting åt det. Punkt slut. Det betyder inte att man inte gillar sig själv. Det betyder bara att man är mänsklig. Skall man skämmas för att man tränar och vill tappa överflödskilon? Det är inte att hetsa till ätstörningar. Att ljuga och hitta på saker och inte vara ärlig mot sig själv och andra DET är att stjälpa andra. Vi måste bli bättre på att vara ärliga mot varandra. Att erkänna våra tankar för varandra, för då upptäcker vi att de flesta tänker samma sak.
Att man vill väga en viss vikt har inget med andras vikt att göra. Laila Bagge har fått skit för det på den senaste tiden. Hon tränar och vill komma tillbaka till sin idealvikt. En del känner sig hotade av det och tror att de inte duger för att Laila vill väga mindre än vad de gör. SLUTA JÄMFÖRA ER! Tänk på er själva istället. Hur vill ni vara? Vad Laila vill väga är hennes ensak och vad du vill väga är din. Det är det som är självkänsla. Att inte jämföra sig. Blondinbella behöver inte ljuga om att hon har börjat träna och vill gå ner i vikt. Hon behöver inte ljuga för vår skull. Jag mår likadant om Blondinbella väger 55kg eller 75kg. Hon behöver liksom inte ta det ansvaret för mig. På henne verkar det som hon inte tror att hennes böcker hjälper?
Sen har jag tänkt på en sak. Kan någon ärligt säga att de hellre är överviktiga än normalviktiga. Någon? Jag tror inte det. Inte om man fick välja. Vem väljer att känna sig tung, inte få på sig kläder osv. Om man fick välja så hade alla velat vara normalviktiga. Det kan jag sätta mitt liv på. Sen är det klart att man inte orkar hålla sig i form jämt. En del har svårare än andra att hitta motivationen och hittar kanske inte rätt sätt att äta hälsosamt på och låter det gå på så. Jag kan inte tänka mig att det finns någon som vill äta ohälsosamt egentligen heller. Det bara blir så. Dels för att det är gott och dels för att det är lätt. Det finns så mycket annat man måste koncentrera sig på i livet och då hinner man inte med sig själv alltid. Bryta vanor osv är skitjobbigt. Man orkar ju bara inte alltid.
Men det tror inte jag är samma sak som att man vill vara ohälsosam och överviktig. Jag vill inte vara något av de två men ibland orkar man inget annat. En del kanske intalar sig att det inte gör något för att de inte vet hur de skall göra eller så orkar de inte. Men om de fick välja så skulle de välja den normalviktiga kroppen framför den överviktiga. Tänk om det var så att man kunde gå in i en affär och köpa sin kropp. Jag hade valt en frisk kropp som var snygg, vältränad och smal. Det känns som den sorten hade tagit slut rätt fort.
Inse att detta inte har något med att göra om man duger eller inte. Det spelar ingen roll om du är lång, kort, dum, smart, tjock, smal, rolig, eller en humorbefriad tråkmåns för du är lika värdefull oavsett. Det ena tar inte ut det andra. Du är inte heller en sämre människa om du väljer att vilja vara smal och snygg. Låt det inte stiga dig åt huvudet bara och ta över de viktigaste sakerna i livet. Sans och balans. Att må så bra som vi kan på alla sätt är det vi alla strävar efter. Sen att det är svårt att veta hur man gör i alla lägen är en annan sak.