07 mar / 13:27 av Mia under:
Bloggbråk
En läsare, Fröken Gredelin, tipsar om en diskussion, eller rent av bråk, som har uppstått på två bloggar. Brunheten anklagar Nina Ruthström för att ha stulit ord och innehåll av henne. Diskussionen fortsätter, det finns fler inlägg om saken.
Jag går inte in på det specifika bråket då det finns en historia mellan dessa två bloggar som jag inte har möjlighet att sätta mig in i.
Men ämnet är ju intressant! Jag tycker att man bör länka om man inspireras av någon annans inlägg. Jag skulle inte kunna med annat. För vår del är det så oerhört enkelt också, eftersom vi kommenterar andras bloggar. För en krönika i en tidning är det en annan sak. Jag vet inte hur man ska göra.
Faktum är att det är förbannat enkelt att komma undan som texttjuv. Såvida man inte citerar rakt av så kan man sällan åka fast för att ha stulit någons idé. Det finns väl knappast ett ämne som inte har stötts och blötts i sociala medier. Åsikter är sällan unika. Ibland är man inte ens medveten om hur mycket man har "inspirerats" av någons yttrande. Åsikter jag har kommer någonstans ifrån. De är en blandning av min personlighet, mina erfarenheter, min utgångspunkt och framförallt av tusentals argument jag har hört genom livet.
Det går oftast inte att bena ut varifrån något är stulet. En sak är säker, jag skulle inte känna mig smickrad om jag misstänkte att mina tankar låg bakom en text som inte gav mig cred. Men det är inte säkert att jag skulle känt mig bestulen heller. Jag kanske inte hade förstått det. Jag hade i alla fall inte haft bevis.
Det man inte vet har man inte ont av. Jag skulle själv veta om jag hade stulit en text, och det skulle göra mig alltför ont för att inte länka.