31 jan / 14:49 av Mia under:
Bloggkommentatorerna
A-M har redan skrivit bra om hen-kriget här så jag drar det inte en gång till.
Men jag noterar att utöver dessa människor som värnar om kvinnors och mäns olikheter, finns det också en del som främst värnar om språkets ursprung. De vill inte att svenskan utvecklas. Icke. Det är onödigt och obegripligt. Låter dumt, gör det också.
Men de slåss mot väderkvarnar, de rädda krakarna. Språket utvecklas hela tiden, och finns det behov för ett nytt ord så dyker det förr eller senare upp. Sonja skriver här om att hen faktiskt är ett användbart ord för många. Och hon nämner inte med en stavelse dessa föräldrar som enligt Anitha envisas med att dölja sitt barns kön med bruna overaller och en övertygan om att barnet heter "hen" i förnamn.
Jag tycker "syskon" är ett bra ord i svenskan, till exempel. Det gör inte alls folk förvirrade. Det är ett samlingsord för "systrar och bröder", som de ofta säger i engelskan (även om det finns ett samlingsord även för syskon). Pratar man om sina syskon så kan man om det är relevant särskilja systrarna från bröderna, men det är inte nödvändigt att gå in på könstillhörigheten. Syskon är ett effektivt ord att använda när könet är okänt, irrelevant eller dubbelt (alltså om man menar både systrar och bröder). Hen är menat att använda likadant. Känns det farligt? Är ni rädda?