04 feb / 11:21 av Mia under:
Carolina Gynning
Jag får så jäkla lite sömn just nu, så jag har börjat gå i gång på såna här inlägg. Tanken på att det finns andra som också springer upp och ner och tröstar och stoppar in nappar mitt i natten stärker mig. Och alla kommentarer under inläggen är underbara att läsa när man är lipfärdigt trött. Jag är inte ensam.
Minnen som jag plockar fram är Spiderchicks mantra, "det som sägs under vaknätterna räknas inte". Och att Alex och Sigge i en podcast jämförde hur de beter sig när barnen vrålar hela natten. Alex skriker rakt ut i luften, medan Sigge väser "det här är inte klokt".
För när jag läser Carolina Gynnings inlägg så föreställer jag mig ändå att hon behärskat stryker sin dotter över pannan och ingjuter frid, även om klockan är kvart över tre. Inte förrän någon erkänner att de ballar ur mitt i natten så inser jag att jag inte är galen när jag fräser åt den älskade lilla bebisen "Vad är det nu då? Vill du ha en Alvedon i röven eller???" Eller, jo, jag är naturligtvis galen just då, men det är ett övergående tillstånd.