18 mar / 15:21 av Anna-Maria under:
Foki
Jag vet inte hur jag skall ta det här blogginlägget av Foki. Ska jag tycka synd om henne för att hennes FARHÅGOR om vattenfallets storlek besannades eller skall jag tycka att hon är en lyckans ost som lever ett så fantastiskt liv i övrigt att storleken på ett vattenfall kan upplevas vara en sådan besvikelse i livet?
Båda tror jag.
Sen undrar jag hur hon hade tänkt att vattenfallet skulle se ut? Porlande, rusande, brusande och blinkande i olika färger, små söta Hello Kittys och Kerokerokeroppis badandes i den varma källan nedanför fallet med små färgglada fåglar som välkomnande sjunger Foki, Foki, Foki, Foki, Foki, loki, loki, loki, Foki, Foki, Foki, loki, loki, loki. Om hon trodde att det var så det skulle se ut så förstår jag om hon är besviken. Annars fattar jag verkligen inte.
Men man kan summera det på följande sätt. Det spelar ingen roll hur bra man har det. Man hittar alltid saker att klaga på.