18 mar / 10:26 av Mia under:
Hanapee
Under inlägget jag skrev om Apan och hennes passion för läraryrket tipsade Hanapee om en kampanj hon jobbar med just nu. För det vidare. Det handlar om att det behövs fler lärare som brinner och engagerar sig, eftersom det är ett enormt viktigt yrke, och eftersom det är lärarbrist i vissa ämnen.
Hon vill att läsarna berättar om en lärare som betytt mycket. Jag tänker då på fröken Lisbeth som jag hade på lågstadiet. Det var ju då man fortfarande älskade att gå till skolan, så det kanske inte är så konstigt att jag tänker på just henne. Men hon var perfekt tyckte jag. Rättvis, lagom sträng, klok, skrev och sjöng fint, modig (för hon vågade säga till de stora killarna i bamba) och rolig.
I högstadiet däremot, då man som mest behövde det, kände jag inget stöd från lärarna alls. Två år efter jag slutat högstadiet mötte jag min klassföreståndare från 7-9, och hon kände inte igen mig! Så stort intryck hade jag gjort på henne. Han som jag under 9:an hade som vikarie till och från i tyskan kommer fortfarande fram och pratar om jag ser honom på stan. Jörn heter han. En otroligt rolig människa som lärt mig mycket om hur asiatiskt toalettpapper fungerar.
Fatta hur mycket som en lärare säger som faktiskt fastnar! Jaja, det mesta fastnar såklart inte, men vissa saker minns ju eleven för resten av sitt liv. Lite svindlande.