06 jan / 09:57 av Anna-Maria under:
Nemo
Nemo beskriver en händelse när döden blir väldigt påtaglig. Hemskt när det var en så ung människa. Inte bara att han inte klarade sig utan att det är en påminnelse om hur dåligt människor mår i samhället. Många av oss lever våra liv utan tankar på döden. Vi möter den nästan aldrig utan stöter bort den precis som om det vore något onaturligt. Många vill se unga ut så länge vi kan för att mota bort åldern och det oundvikliga som kommer med den. Sorgligt. Den enda vi vet är att vi alla kommer att dö. När, var och hur vet vi inte och tur är väl det. Jag tror att alla skulle må bättre om vi tänkte mer på döden och pratade om den. Inte bara såg den som ett hot utan som en påminnelse för oss att leva våra liv så rikt vi kan.
Döden är obehaglig på det sättet att den drabbar människor som inte har levt klart. Det är det som skrämmer mig när det gäller döden. Den delen av den är bara fruktansvärd och hopplös. Men om jag blir gammal och skruttig och har fått leva mitt liv kommer jag att omfamna döden som min bästa vän. Jag hoppas att jag får leva tills jag vill dö. För när man ser en människa som har bestämt sig för att dö, som går in i sig själv och gör sig beredd är det inte längre något hemskt. Det är skönt att få lämna sin gamla och plågade kropp och gå in i döden för att få befrielse. Det önskar jag alla.