02 nov / 15:06 av Mia under:
Storstadspojken
Det här inlägget av Blondinbella tycker jag är väldigt intressant. Svårttolkat som en dikt.
I det första stycket tycker jag att hon hyllar singellivet, som man gör när man fått distans till ett långvarigt förhållande. Man försöker se det positiva i att inte längre kompromissa med måltidsval och filmsmak. Härligt. Man skulle visserligen kunna se det som att exet bestämde alldeles för mycket och tolka det som ett destruktivt förhållande, men alla som har levt i par har väl någon gång diskuterat vilken skiva som ska spelas i bilen.
Andra stycket är mer kluvet och kan möjligen förändra innebörden av det första. Två veckor har gått. En helt ny energi finns inom mig, ibland känns det som en kniv rispar i hjärtat, det kan komma är som helst, men jag klarar det. Nu är det ingen osynlig vind längre som kommer och tar tag om min hals så att jag inte får luft längre. Menar Bella här att den helt nya energin har kommit efter nästan två veckors sorg? Och att den osynliga vinden som kvävt henne var ångesten efter uppbrottet? Eller symboliserar andnöden ett förhållande där hon blev kvävd och dominerad?
Sug på den!
Fast jag tror att Nils är hyvens och att hon menar att det har varit jobbigt sedan hon blev ensam. Det är min odramatiska tolkning.