12 feb / 12:00 av Mia under:
Vimmelmamman
Vimmelmamman länkade in till den här krönikan hon skrivit och jag slogs av hur sned ens verklighetsbild ofta är. Man bygger liksom upp en bild av hur allting är, beroende av det man hör, ser och läser. Jag trodde tarmcancer var något mycket ovanligt, men det är tydligen den tredje vanligaste cancerformen.
Kampen mot bröstcancer är så tacksam att uppmärksamma med sina rosa band och vackra bröst. Det går utmärkt att tillverka smycken, skålar och godis på den linjen. Men hur uppmärksammar man tarmcancer? När Lotta Gray skriver om Bruna bandet så låter det som ett kiss- och bajsskämt.
Misstförstå inte nu, för det är bara bra att bröstcancerkampen fått sånt genomslag i Sverige. Jag reagerar bara på skillnaden. Det är skillnad mot karlarnas prostatacancer också, som länge varit helt nertystad. Men där tog i alla fall Robert Aschberg och Gert Fylking upp striden för några år sedan.
Lotta skriver om att hon efterlyser upplysning om hur tarmcancer upptäcks och förebyggs. Jag har absolut ingen aning. Jämför det med hur bröstcancerkampanjandet har lyckats nå ut med sitt budskap.