01 feb / 16:46 av Anna Hibbs under:
Uncategorized
Har pluggat ett par timmar och tänkte bege mig ner på stan om en stund och unna mig nåt roligt. Typ ett glas vin med en kompis.. Så roligt har jag nuförtiden! hehe, nej så farligt är det inte. Alls faktiskt.
Jag har sett at det kommenterats att jag tror att Sophiahemmets utbildning är chill och inte alls prestationskrävande. Det var absolut inte så jag menade! Jag fattar väl att går man en högskoleutbildning så måste man prestera, jag är inte dum i huvudet. Dock är det en annan sorts prestation än vad jag är van vid. Dessutom så jämför jag denna utbildning mot förra gången jag pluggade, på Berghs, där tre år i princip var ihopklämda i ett. Där snackar vi hardcore pluggande. Det var frukost, middag och ibland sömn i skolan. Som jag har förstått det från vad lärarna har informerat oss om, och ut efter schemat vi fått, så är det lite mer piano än hur vi hade det på Berghs.
Det har också spekulerats i vad det är för "affärsidé" (låter urtöntigt att kalla det så, men for lack of a better word) jag har, vad min plan med att kombinera SSK med min utbildning i marknadskommunikation är... Att jag ska öppna eget är det folk verkar tänka på i första hand, men jag kan säga att nej, det är inte det som är den "storslagna planen". Det finns även en annan anledning till varför jag vill stanna kvar i Sverige i alla fall några månader till, men jag vill inte dela med mig av det just nu, och det tycker jag faktiskt ni får ha respekt för. Jag är så öppen och frikostig med allt i mitt liv, hur jag tänker, hur jag känner, hur jag tänker över hur jag borde känna. En liten del i mitt liv vill jag hålla för mig själv.. I alla fall för tillfället.
Jag ska koncentrera mig på att träna, äta rätt, umgås med de människor som ger mig ett givande utbyte i längden och fokusera på mina studier, som jag hittills faktiskt tycker är oerhört intressanta. Jag vill komma i balans, och försöka stanna där. För en människa som jag, en människa som lätt faller ner i stora svarta hål, så krävs det kanske en större uppoffring än för de flesta.
Sen vill jag bara tillägga en sak till... Det var ett par såna här "Va ska du läsa till sjuksköterska!? Vill du verkligen hamna i den fällan? Skityrke" osv osv. Även om det kanske inte är målet för just mig, så har jag den största respekt för alla sjuksköterskor i världen. Jag tycker det är ett av de mest värdiga jobben som finns, att vårda sjuka människor, ta hand om äldre som är på livets sista trappsteg eller kanske förlösa de som är på sitt allra första. Det må vara så att det inte är det mest glammiga yrket i världen, men ett av de viktigaste. Så alla sjuksköterskor där ute, I applaud you, och jag hoppas att det någon gång kommer uppskattas vilket viktigt jobb ni har och att ni får en fet löneförhöjning!