30 dec / 01:12 av Anna Hibbs under:
Uncategorized
Jag fick ett mail från Jennie. Jag känner inte damen, men hennes mail var så jävla sött att jag smälte. Det hela gick i alla fall ut på att hon ville veta vad jag tyckte om modellkillar. Hon har tydligen hittat ett litet stycke, men är tveksam på att dejta en modell (fördomar?). Hon vill ha råd, den lilla raringen... Och visst har jag dejtat ett par Zoolanders.
Nu ska jag berätta om storyn om mig och Sam. Sam och jag hade en fling i Sydney. Han var modell, och fördomsfull som jag är, samt av en del dåliga erfarenheter så gillade jag inte modellkillar. Jag var tveksam, men Sam var rar som en nyponros, hade en kropp lika len som en persika, och den sötaste lilla stjärten på planeten. Dessutom hade han pool på taket och var rätt inne i mig (alltså in to me... inte inne i mig sådär), så jag sa why not. Vi hängde ett tag, och jag började mer och mer komma över mina fördomar. Tills den där dagen. Den där dagen då jag var i badrummet och hittade ett hårvax i hans badrumsskåp (jag tror inte jag snokade, jag tror det var något specifikt jag letade efter). Hårvaxet hade en bild av honom själv på burken. Han var reklampojken för just detta vaxet. Jag blev förskräckt... Vem använder ett vax med sig själv på burken!? Det var säkert skitdåligt vax (nåt kinesiskt skit) men ändå använde han det för att han njöt av att se sig själv på en burk varje morgon... Eller!?
Jag träffade inte Sam efter det.
Nu i efterhand kan jag dock tycka att jag gick lite för hårt fram.. Därför vill jag nu slå ett slag för modellkillar. Jennie, go for it tjejen!