31 dec / 11:34 av Anna Hibbs under:
VARDAG/ALLMÄNT
Nyårsafton. Och det snöar. Verkligen toppen kväll att börja snöa på, eller vad säger ni tjejer? Den dagen man klär sig minst (okej, kanske inte i mitt fall, varje kväll är nyår for moi!) och den dagen då taxibilar är näst in till en omöjlighet.
Men jag klagar ändå inte. Min mjäkiga sida kom nämligen fram härom dagen då jag började grina på grund av snö. Eller avsaknaden av snö rättare sagt. Jag tycker det är fruktansvärt sorgligt vad som håller på att hända med vårt klimat. Jag hoppas att 2008 blir ett år då människor faktiskt inser att något drastiskt måste göras.
Jag vet inte hur det är med er, men jag har några av mina bästa minnen i samband med snö. Det är sådana där ögonblick av total lycka, en känsla som man aldrig glömmer. När jag gjorde snöänglar under en stjärnklar himmel. Årets första snögubbar, som mamma var omåttligt stolt över att hennes dotter hade adstakommit. Den helgen då vi efter nattens snöstorm blev insnöade i huset, jag fick krypa ut genom en liten springa och rädda resten av familjen... Jag kände mig som superman. Känslan av att susa ner för backarna, dricka varm choklad med sprutgrädde och flörta med skidinstruktören. Och snöbollskrigen då man blev mulad av sin stora förälskele 10 gånger om (alla vet ju att man mular den man gillar mest).
Det kanske låter banalt... Men det gör mig gråtfärdig när jag tänker på att mina barn, om jag får några, eller någon annans, kanske aldrig kommer att få uppleva snö.