30 okt / 19:46 av Anna Hibbs under:
Uncategorized
Ikväll är det premiär för nya Bond filmen, men jag ska inte gå trots att jag är såld på Daniel Craig, och har varit så sedan Layer Cake. Han är lätt den bästa Bond, förutom Sean givetvis. Jag är så glad att äntligen få ligga i min säng bort från regn och rusk, iförd morgonrock och rosa mohairstrumpor, en kopp varm choklad i näven och om jag har tur, kanske någon jag tycker om.
Jag har börjat kolla på nyheterna maniskt. Jag vet inte varför, eftersom jag är en sådan som blir ledsen om någon har mördats, för krig eller våldtäkter. Alltså inte ledsen i en sekund och sedan fortsätter jag att måla naglarna, utan ledsen på riktigt. Det är som om jag är personligt inblandad i varenda katastrof i världen. Det blir mycket sorg att handskas med.
Något jag blir mest ledsen över är när gamla och svaga behandlas illa. Minns ni när det var en stor nyhet om att en undersköterska på ett äldreboende hade slagit och vanvårdat de gamla? Jag tror jag grät i en vecka efter det. Nu har någon jävla idiot tydligen snott mediciner i över två års tid från patienterna på ett dementboende... Fattar ni hur vedervärdigt det är!? De gamla har alltså missat att få sin dagliga dos mediciner. Jag vet inte om det är för att jag var så fäst vid min mormor som jag berörs väldigt illa av sådant här, men jag förstår inte att det kan få hända. Hur kan man inte ha koll på personalen!? SÄRSKILT när det kommer till de som är inne på sin sista tid i livet och inte har någon som helst chans att försvara sig själva.
Jag mår illa bakom tårarna.
