01 jun / 16:44 av Anna Hibbs under:
Uncategorized
Tack gode gud för att jag har mina vänner. Just nu känner jag mig som en karaktär i en dålig såpa, men kompisarna står ut och är kloka. Ibland känns det som att dom känner mig bättre än jag själv. Eller har mer perspektiv i alla fall. Jag ställer frågan "varför göra jag så, vad är det för fel på mig?", och dom svarar så jävla insiktsfullt att jag börjar tro att dom kanske försöker ta betalt per timme.
En halv pizza och en hel session senare är jag lite mer vetande om varför jag reagerar som jag gör. Och det är först som förstår varför som man kan ändra på det.
Försökte komposera ihop ett sms förrut, men det slutade bara med att jag satt och stirrade på skärmen i en halvtimme. Jag antar att man inte kan trolla bort 25 års vana över en pizza, but I´m getting there.
